Ofta vet man inte vad man gillar förrän man provat på. När man i ett vågat ögonblick tar klivet ut över stupets kant, låter spänning och ängslan blandas med den upptäckande beslutsamhetens kraft och står där öga mot öga mot det okända och blank inför den egna reaktionen.
Jag upplevde ett sådant ögonblick för ett drygt år sedan. I banor hade ödet radat upp förutsättningarna för detta möte och dess vidgande av sinnets vyer. En experimentell upplevelse som genom sina smekningar väckte begär och födde nya preferenser.
Från det ögonblicket var allt förändrat, men det har tagit tid att inse detta faktum och en det är med viss andspänning jag nu står inför att erkänna det för min omvärld.
Dags att sluta förneka hur relationen till detta par (jo, du läste rätt) kan göra mig varm och hur jag låter de lämna sina mjuka smekningar längst mina ben.
Dags att erkänna detta dagliga behov.
Dags att ta på sig konsekvenserna.
Dags att ikläda sig rollen.
”Dags att komma ut ur garderoben”.
Det senare yttrat till ett par grå mjukisbrallor som alltmer frekvent pryder undertecknads underdel. Det började med att de satt under termobraxen i fjällen. Sedan åkte termobraxorna av lämnandes enbart mjukisarna och den fria känslan spred sig som en fysiologisk löpeld. Jag - i mjukisbrallor. Och så lär det fortsätta.
tisdag 9 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar