Nordkorea. Jag har alltid förundrats över detta faktum. Nordkorea, demonernas demon. Ondskans plats på jorden. Ja, ni vet.
Detta land har alltid funnits där. Med kärnvapen till sitt förmodade förfogande, dessutom. Och ändå – trots detta, har man jagat skuggor på andra ställen. Den fria världens företrädare har istället räddat Kuwait, ”befriat” Irak och fört ett patetiskt krig mot icke-existerande terrorister i opiumträsket Afghanistan. Men man har inte rört Nordkorea. Kanske av respekt för Kina. Men mer troligt är att man sparat det till senare...
Det ekonomiska systemet står och hänger på klippavsatsen. Egentligen är vi redan en bra bit ute i luften, men ett gäng händiga utomjordiskt snabba betongarbetare i form av t.ex. den svenska finansinspektionen har gjutit en konstgjord klippa för att skjuta upp det oundvikliga en stund till.
Enskilda länder har börjat agera utifrån det faktum att de håller på att bli kapade av IMF. IMF – International Monetary Fund, på svenska ”Världsbanken” ägs och drivs till skillnad från vad de flesta tror helt av privata intressen. ”Världsbankens” syfte är lika tydligt som det är dolt. ”Världsbanken” tvingar länder ner på knä av skuld, köper ut tillgångarna ur landet via den privatisering man villkorar sina nödlån med och plundrar på så sätt hela nationer på sitt innehåll. ”Världsbanken” ser till att allt värdefullt hamnar i ”privata” händer. I bankernas händer. ”Världsbanken” är projektet som leder fram till en värld där allt ägs av ett fåtal privata aktörer, nämligen bankerna. Bankvärlden - så ska det skrivas.
IMF har en egen liten ”fredsstyrka” också. ICG ”International Crisis Group” [Wikipedia: ICG]. Den fokuserar på att provocera fram konflikter med länder som inte går efter IMF:s skuldpiska utan vill behålla sin nationella suveränitet. Hur smidigt som helst.
Det finansiella systemet håller på att rasa. De insatta med något av värde i systemet vill ha lugn och ro att plocka ut det innan den stora massan börjar streta och dra i sina värdepapper och vill ha ut sina pengar i kontanter. Då skapar man sig lite stillhet genom att ge sina trogna hantlangare pressen ett saftigt köttben som man sparat på länge. Man ger dem Nordkorea. På ett litet silverfat. [DN:1], [DN:2], och [DN:3]. [SVD:1], och [SVD:2].
Men det är ju bara min ödmjuka fundering ;-)
tisdag 25 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett litet förtydligande: Även om IMF ofta kallas Världsbanken på svenska är det i grunden två olika institutioner. IMF och The World Bank, alltså. Mja, speciellt olika är det ju egentligen inte. Men två institutioner är de. Väldigt väl ihopkopplade. Såhär beskriver IMF det.
SvaraRaderaVärldsbanken och internationella valutafonden
SvaraRaderaDankeschön, just så.
SvaraRaderaVisst kan man lagstifta om att alla ska vara friska, rika och lyckliga. Tyvärr funkar inte världen så och har man vanstyrt ett land och levt över sina tillgångar, sa kanske det finns ett visst fog för IMF och euroländerna att ställa vissa krav. Som alltid är verkligheten vänsterns värsta fiende och när inte verkligheten fungerar så beror det alltid på konspirationer från de som inte är vänster.
SvaraRaderaEn stor källa till oro för min del är att ju längre den ”kollektiva insikten” om vad som pågår dröjer, desto starkare vänsterrekyl kommer den att få på hela samhället. Jag är en ganska obotlig individualist och jag tror att om man till exempel startar krig i ”kapitalets namn” (läs och uttala med vänsterretorikglajor) och detta sedan uppdagas kommer vi att braka iväg utanför vad som idag finns längst till vänster på den dipolära politikskalan. Det koncentrerade skapande och ägandet av världens tillgångar är på sitt sätt ett bedrägeri, under höger- (och antivänster-)flagg men egentligen är det helt opolitiskt. Jag har i många år drivit företag och inte förrän de senaste fem åren begripit att mekanismerna i pengasystemet gör sunt företagande osunt och tvärtom. Gör om, gör rätt som en klok person brukar säga...
SvaraRadera