Grundlagen revisited

Nu har jag lyckats skumma igenom hela proposition 2009/10:80 - en reformerad grundlag. Ett lättläst litet kompendium på nätta 423 sidor.

Det finns just inga braskande citat eller flagranta exempel på hur man i klar och tydlig lagtext dekapiterar Svenskens fri- och rättigheter. Inga passager som var för sig skickar Orwellska rysningar längst ryggraden på läsaren.

I varje del sker ett givande och ett tagande. Ett jämkande som för oss från ett nuläge till ett nytt läge och som genom att i upprepade cirkelrörelser addera ytterligare tolkningsmöjligheter gradvis smetar ut fokalpunkten för resonemanget och öppnar för godtyckliga godtyckligheter.

Specifikt torde detta vara något som angreppet på den så kallade rimlighetsprincipen åstadkommer (8.5.3). Det är per design svårt för lekmannen att förstå vartåt man knuffar sakers tillsgånd och utan tvekan ger själva texten en hel del utrymme i fråga om tolkning härvidlag.

Ett exempel - från författningskommentarerna, 2 kap under rubriken "Kroppslig integritet och rörelsefrihet", börjar på sidan 249 i propositionen.

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom
skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan
samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga
förhållanden.

I paragrafen behandlas delar av skyddet för den kroppsliga integriteten samt skyddet mot husrannsakan m.m. Paragrafen motsvarar nuvarande 6 § såvitt avser skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan m.m. och skyddet för förtroliga meddelanden. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.1 och 9.5.1.

I första stycket har uttrycket ”varje medborgare” ersatts med ”var och
en” för att tydliggöra att fri- och rättighetsskyddet gäller lika för alla.
Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns en
bestämmelse som utvidgar skyddet mot intrång i den personliga
integriteten. Bestämmelsen innebär att enskilda, vid sidan av vad som
redan följer av första stycket, är skyddande mot åtgärder från det
allmännas sida som innefattar betydande intrång i den personliga
integriteten, om intrånget sker utan samtycke och innebär övervakning
eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Bestämmelsen
träffar inte åtgärder som en enskild vidtar i förhållande till en annan
enskild. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning
eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt åtgärden
har. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får
bedömas med utgångspunkt från vad som enligt normalt språkbruk läggs
i dessa begrepp. Uttrycket ”enskilds personliga förhållanden” avses här
ha samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Vid bedömning av vilka åtgärder som kan
anses utgöra ett ”betydande intrång” ska både åtgärdens omfattning och
arten av det intrång åtgärden innebär beaktas. Även åtgärdens ändamål
och andra omständigheter kan ha betydelse vid bedömningen.
Bestämmelsen omfattar endast sådana intrång som på grund av åtgärdens
intensitet eller omfattning eller av hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga
natur eller andra omständigheter innebär ett betydande ingrepp i
den enskildes privata sfär.

Ett exempel av mer eller mindre relevans. Märk hur öppningarna för godtyckligheter kommer mot slutet. I sällskap med glidandet från själva frågan om integritetsintrånget till att ställas gentemot åtgärdens ändamål. Vilket väl ändå får vara själva definitionen på godtycklighet eftersom det inte ytterligare specificeras.

Jag inser att det varken är möjligt eller menat för gemene medborgare att sätta sig in vad som ligger för beslut på onsdag denna vecka. Jag hade trott att man med en reformerad grundlag ville råda bot på just precis det men tycker mig se raka motsatsen.

Det enda mönster som framstår riktigt tydligt är att saker blir otydligare och mer avhängiga saker utanför Sveriges kontroll. Det är emellertid uppenbart även för lekmannen.

Punkt efter punkt rör man till det med godtycklighetens trollspö utan att någon som helst uppmärksamhet ägnas det i det offentliga rummet. Detta i kombination med att halva det offentliga Sverige yttrat sig kring propositionen framstår inte som ett särskilt gott bevis på att Sverige är den fungerande demokrati man utger sig för att vara.

Alternativt kanske man kan säga att demokrati som företeelse inte är vad det utger sig för att vara.

I en demokrati av den förespeglade arten borde en grundlag vara begriplig och tillgänglig för "var och en" som det nu heter i den nya grundlagen. Och inför en förändring borde det därför vara av intresse att sprida information kring denna för att vinna acceptans och brett folkligt stöd för det man söker genomdriva.

Att sopa förändringarna under mattan och genomdriva dem under radar, vilket uppenbarligen är vad som pågått här och vilket ytterligare tillstyrks av att man valt att samtidigt genomföra den enorma mängd språkliga distraktionsmedelsförändringar undergräver hela tilltron för det demokratiska rättsamhället.

Vilket i förlängningen kan få saker och ting att gå överstyr, för om inte "var och en" respekterar samhällets styrelseskick och lagar får vi sannolikt en ganska orolig period.

Vilket - om man funderar lite på saken - kan vara en målsättning. Då kan nya storheter stiga ur det oroliga djupet och visa oss vägen till lag och ordning utan onödig individuell rörelsefrihet.