Kritikpanik

Följande paragraf finns ofta med i affärsjuridikens standardavtal:

Detta förfaringssätt skiljer sig dessvärre avsevärt från hur vi alla skolas i det panikartade avståndstagandets teknik, något som hamras in med en sådan reflexmässighet att vi knappt ens tänker på det. Denna reflex kan vara det mest skadliga i hela vårt nutida mänskliga beteende.

Det handlar om att inte ens ta i sverigedemokrater med tång. Att slänga bort saker som passerat bäst-före-datum utan att ens reflektera över dess användbarhet. Att avfärda den som inte har rätt i varje sak såsom havandes fel i allt. Den senare metoden är kärnan i den drivande diskreditering som så ofta används när någon hotar att slå huvudet på en obehaglig spik. Ett påpassligt framläggande om något fornt misstag, till exempel.

Med syftet att få oss att snabbt stämpla, fördöma och gå vidare. Det är i grund och botten panik. I ett sådant klimat kan ingen egentligen utveckla en tanke utan hålls som gisslan för de möjliga små påhoppens möjligtvis förödande effekt.

I ett sådant klimat finns det inget som heter konstruktiv kritik. I ett sådant klimat finns enbart det blinda upphöjandet eller det totala fördömandet. I ett sådant klimat frodas ingen. Utom den som som frodas av att ingen frodas, givetvis.