Om svärmen av störande signaler skulle upphöra skulle det först bli mycket tyst. Sakta, sakta skull vi kunna se. Och tänka. Bortom det vi nu ser och tänker.
Att skåda bedrägerierna är ett steg framåt. För många avgörande men likväl en början till naturen. Du måste finna modet att ovillkorligen önska dig den värld du vill ha istället för att frukta det du inte vill ha. Modet har du. Var och en har möjligheten att ösa ur modets brunn och bedrägerierna syftar till att försvåra finnandet av denna inre källa.
Det är precis där den springande punkten ligger. Bestäm dig för hur du vill att din värld ska se ut. Och foksuera på det. Med tiden blir det precis just så. Det är tanken som räknas, som bekant.
Skitsnack? Om du bestämmer dig för det.
lördag 15 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker om ditt sätt att skriva. Drog upp din senaste kommentar till mig i ditt föregående inlägg.
SvaraRaderaTackar, tackar. Mycket bra tolkat där ;-)
SvaraRaderaFarligt med beröm, emellertid. Jag blir kaxig. Och olidlig. Skyll dig själv.
Man måste som sagt kika bortom pengarnas makt. Det är en mycket välkonstuerad låsmekanism som håller de övriga bedrägerierna samman.
Men bakom denna bepansrade kuliss - förseglad med nämnda låsmekanism döljer sig ett helt nytt landskap.
Kanske med mening även given till kulissens gåta och till den nödvändiga insatsen i dess genomskådande.
Vi leds att tro att det är enkelt. För att upptäcka att det egentligen är ganska komplicerat. Vilket i sin tur visar på den nästan ogenomträngliga enkelhet på vilken alltihop vilar.
Ingen vet. Det är allt man kan vara säker på.
Håller med Lincoln!
SvaraRaderaOch tack vare Lincoln, så hittade jag hit...
Men först genom Goten...
Men det är verkligen trevliga ord och meningar som skapas här...
Jag kommer att återvända..
Tack så länge...
V.h. JB
Anonym: Tackar, tackar.
SvaraRadera