Skillnaden mellan att hinna och inte hinna låter sig knappt mätas utan utgör en osynlig hinna som reser sig från den oändligt välslipade knivsegg som drar skiljelinjen mellan att styra och att styras.
Att inte hinna är direkt förödande för insiksfullhet och dess utövande. Det placerar psyket i kommaifattläget där varje större perspektiv försvinner till förmån för den pågående fajten. Den som går ut på att hinna med vad som borde hunnits. Hur det uttrycket nu ens kan finnas till.
Emellertid ett mycket användbart verktyg som inte lämnar någon oberörd.
fredag 21 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar