Fiska

Sjön här hos oss. Med lika många öar som året har dagar. Med stränder som tar emot solens strålar och omvandlar dem till ett vackert band av reflektioner.

Med Gubbens båt kommer vi ut på den och kan fiska. Något jag inte gjort sedan jag var barn.

Istället har jag suttit på flygplan världen över och upplevt den där sensationen. Den av att göra något men ändå inte. Att vara del av ett skeende men inte behöva agera förrän något inträffar. Som att någon kommer med en bricka mat eller att turbulens föranleder fastspänning.

Att få sitta där. Hänga där. I ett slags viktlöst tillstånd utan krav har varit ett slags sinnets bränsle för mig.

Men nu finns exakt samma möjlighet här. En ynka kilometer bort. I vår sjö.

Skåpmat - sommaren 2009