Syn från vinkel

Så var man på besök i Buddha-land där den kontanta pengen regerar. Man kan inte förundras över hur saker och ting envisas med att fungera även där kontrollen över individen och dess legaliserande arm aldrig riktigt lyckats besegra synen på livet, risker och allting i allmänhet.

Hur allt vi i vår del av världen byggt upp för att slippa undan ansvar och samtidigt överlåta det i centraliserat makt och hur det utgår från en totalt förvittrad livsåskådning. Sådant tål alltid att tänka på. Och kanske kan det försvaras såsom varandes för var och ens bästa med en mycket fadd klang.

Men när man här – i en annan del av världen – möter de från den egna delen som under uppsluppna rop kastar av sig all sin inlärda trygghetstörst och kastar sig ut i floden av farlighet slår de ett gigantiskt hål i det i vår del av världen fastlagda trygghetspusslet. Dess bedrägliga och själsligt dekapiterande natur framstår med ytterligare tydlighet.

Jo, det ska erkännas – många är här för att njuta frukterna av sitt ekonomiska övertag. Och många av dessa pissar så att säga denna del av världens syn på livet rakt i själva ansiktet. Men eftersom denna del av världens syn är sådan som det är så ingår ju även det in denna del av världens syn på livet.

För vid dagens slut står det ändock klart. Man kan aldrig betala sig ur sin svinaktighet. Det är först när jag själv kan återbörda gesten och insatsen som jag kan ta emot utan att belasta mitt konto så att säga. Och nog så användbart inför vad vi som helhet står inför skulle jag tro.

Vi är uppväxta med maktens språk, suftandes på en våg av paniska beteenden och i vågskummet krönt av en manisk fiktiv snedfördelningsmekanism. Money - Mani. Vi har fått lära oss att livet är något som det med all sannolikhet inte är.

Det börjar emellertid likna en kollektiv vanföreställning enbart vidmakthållen av själva vanföreställarna men bland var och en som lagt ner skräckslagenheten besegrad av insikten om den egna suveräniteten. Det är där vi får nysta vidare.

Skoj!