Tid och fett

Lite upptagen. Dels på grund av att tiden obevekligen går fortare och att man därmed hinner med allt mindre per tidsenhet. Kan nog vara så att vi lämnat fisken till förmån för vattumannen. Ohyggligt spännande.

Min fru och jag har börjat äta fetdieten. För egen del får det inte bli någon viktminskning - jag har redan skalat ner tre garderober de senaste tre åren. Men en lite mer närvarande och snabbare hjärna skulle passa fint.

När man så kliver in 05.40 på Statoil och ber att få fyra grillkorvar i en papplåda kikar de lite underligt på mig. "Körv är sjukt gött" säger jag och de skrattar. Och även om huvudet snurrar lite mer än vanligt och kroppen erfar allehanda underliga sensationer vill jag verkligen testa detta.

Sedan Lars-Erik första gången berättade om sina upplevelser och de smörstekta baconen till frukost för knappa tio år sedan har idén funnits där. Behövdes en fru med ambitioner för att verkligen ta steget ut i det okända. Mitt första försök till något som får kallas diet. Även om jag för att den ska fungera måste göra den till min egen. Mina undantag. Lyssna till känslan för maten, så att säga. Utveckla den.

Detta i kombination med några dagars utbildning (vilket i mitt fall uteslutande betyder att jag håller i utbildningen; är alltför rastlös för att sitta och lyssna) i den konungsliga och intensivt besprutade huvudstaden utgör en kraftfull men sannolikt nödvändig spark från höger mot det egna huvudet.


Tre och fyra på samma gång som utgångspunkt. Kanske en ny tidsålder innebär att man blir en bättre tecknare?