Så här om våren är det lätt att trilla dit på en ny bil. Alltför lätt, faktiskt. Bilen är sannolikt den ultimata produkten. Den heliga graalen för oss väl fostrade konsumenter. Den har mätbar prestanda, en uppsjö finesser och koncept lång bortom ”dragkrok” eller ”stor baklucka”. Den finns i olika paket och editioner. Den går att få i olika färger med läckra namn långt bortom ”röd” och ”svart”.
Och framförallt – bilen är bärare av viss prestige. Vilket märke man väljer avspeglar sig inte enbart i bilens komfort, prestanda och utseende. Märket är också en social bärare av ett budskap. Hur mycket pengar man betalat. Alltså underligt nog omvänt hur mycket pengar man förväntas ha. Men nu är det egentligen tvärtom. Nära nog alla som köper (eller leasar sig) en bil i dagsläget gör det på kredit. Om det finansiella har jag för mig att jag skrivit förut så jag släpper det för nu.
Vad jag däremot började fundera över (eftersom det ju faktiskt är vår) var detta med förmånsvärden på bilar. Om man som svensk skaffar sig en tjänstebil (något som jag faktiskt aldrig haft) så får man betala skatt på värdet av den förmån man anser att bilen utgör. Man anser det vara en sorts lön. Logiskt. Men om bilens pris är trillar över den magiska nivån på lite drygt 200 000 kr så betraktas förmånen med ens som mycket större.
Det så kallade förmånsvärdet rusar iväg. Varför? Vad är det för mekanism som byggts in i systemet som straffar de som skaffar sig lite roligare, snyggare och mer väl utrustade tjänstebilar? Och när man tänker på saken – är det inte precis detsamma vad gäller lön? Den progressiva beskattningen slår till vid lite drygt ”lagom” och gör det under ett ganska långt spann rätt ointressant att tjäna mera pengar då en stor del av löneökningen försvinner i skatt.
Det är ju inte speciellt svårt att inse att det rör sig om ett ”lagomlock”. Att man vill vara säker på att ingen förser sig för mycket utan att alla hålls i det så kallat rättvisa intervallet. Men varför – egentligen? Sverige har en historia av att vara en stor bilproducent. I till exempel Tyskland är en tjänstebil en tjänstebil utan denna normaliserande effekt, något som tillsammans med fri hastighet på autobahn sannolikt gjort den tyska bilindustrin till världsledande. Att inte straffa ut läckrare bilar borde väl gagna Volvo och Saab. Eller?
Nej, det måste vara något annat. Hela experimentet Sverige. Hela det koncensussökande och lagomeftertraktande. Allt det där med jantelagen, det försiktigt föraktande avundsjuka och det näsrynkade föraktet men samtidiga dyrkandet av pengen. Svensken hålls i en liten i det närmaste lufttät låda. Svensken ska jobba, vara miljövänlig, sopsortera och tänka på saker som är farliga.
Om svensken inte tjänar pengar är svensken värdelös, eller – förlåt. Hrm... Arbetslös. Sysslolöshet är det skadligaste av ting, såsom tidigare beskrivet. Men vänta ett spadtag. Det finns ju två former av sysslolöshet. De som inte har något jobb och inte får jobba, samt de som klarar sig utan att behöva jobba. Det senare sannolikt mycket farligare än det förra. Om folk i allmänhet skulle tjäna tillräckligt med pengar för att inse dess värdelöshet? Nej, hujeda oss. Sådant måste förhindras.
För om folk skulle kunna skaffa sig sin drömbil och få behålla tillräckligt mycket av sin lön för att köpa allt de ville så skulle de på något år inse hur jävla sjukt systemet med pengar och konsumtion är. Man skulle sluta dyrka penningen, arbetet och hela den sociala köttkvarn vi kallar vårt samhälle. Man skulle bli en själslig frifräsare utan respekt för det som kräver respekt utan att ge ett endaste pillinuck tillbaka.
Avslutningsvis. En obskyr dröm i natt:
Någon höll i gammalt engelskt mynt. Det var värt lika mycket som en 2p, men hette något annat. Myntet var i koppar. ”This rather old coin may seem worthless – however the real value of this coin has been inflated over and over throughout the banking system to currently constitute a value higher than this building”. Mannen höll I myntet och pekade på en nybyggd kontorsbyggnad som inhyste den lilla stadens administration. Och han fortsatte: ”This building was built using money borrowed by the municipality. Banks can provide money to municipalities by just creating them. This this building was actually created by means less worth than this old coin. Now what does this tell you about money?”
tisdag 19 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmm. Fann din blogg av misstag. Du har mycket tamkar i huvudet. Så har suttit och läst samtliga av dina betraktelser/blogginlägg av världen och håller med dig till stor del, skönt att se att någon tänker utanför The Box.
SvaraRaderaTackar, tackar! Det måste ha tagit en stund. Beundransvärt tålamod ;-)
SvaraRadera/E.
Bilar och dyligt i all ära, min har stått på parkeringen hela vintern har inte kört nått alls har liksom trampat runt på cyckeln inte för att jag behövt göra så mest av vilje (hälsan, fast det blir tvärt om med tanke på vad man andas in från luften)
SvaraRaderaJag har ju varit sådan så jag lärt mig hur man bygger det ena och det andra främst reparera (jag är ju overksamt proffs utbildad av staten) Det jag just nu har mest problem med är min dator för jag har inge space kvar för mycke info (har faktiskt ingen översikt på vad som finns där det är ju över 120 gigabite . Träbok har jag som sist kopierat vilken inte finns i tryck idag (svenska förhållanden), ritningar hur man gör fri energi har jag ritningar om vad tusan som helst har jag inte gått igenom en (för mycke) i alla fall free energi varianten är av nerbantad version för de vill inte släppa kraften helt (till dårarna som jag fattar det) fast dessa har det ju redan (att flytta matter in time)
Brossan fyllde min externa hård disk med massa som för mig ointressant men kan ju inte bara radera. Att utrymme skulle bli ett problem i info arean det trodde jag aldrig för några år sedan till och med 2 gigabite var gigantisk info för en sådan som jag. Tiderna ändras tydligen väldigt fort på den fronten även jag då, fast den användbara delen av all denna info är förmodligen inte så många bite.
anonyma stefan, hehee
Vad jag ville säga var att jobbet att göra är att sortera och det är ju som att städa (och däri är problemet, med mig själv i görat) och samtidigt hänger ju allt inte på mig tänker jag. Liksom jag är inte road av det jag kan jag är road av det jag inte kan göra typ ta hand om den bit jord jag vill göra som ett paradis, egentligen har jag inget annat mål en så.
SvaraRadera