Det finns inte så värst många TV-spel som jag känner att jag i någon blygsam mån behärskar, men Mario Kart för Wii är ett av det fåtal som är två. I detta spel kan man drabbas av ”blixtarna” som den lille säger. Man får ett åskmoln svävandes över sig. Om man har kvar molnet en tid så kommer blixten att slå ner i den egna racingfiguren och tid att förloras. Vitsen i spelet är att man ska göra sig av med blixten genom att krocka med en motspelare.
Mario-molnet
Det där åskmolnet är ju en ganska exakt analogi till vad som händer när människor råkar på ett retsamt störningsmoment, vaknar på fel sida eller möter en motgång. Man drabbas av en negativ känsla. Ett åskmoln. Negativ energi. Det är en ganska distinkt känsla. Tyngd. En smygande trögrörlighet. Kanske till snabbt uppblossande ilska. Men i alla händelser en tydlig belastning och en tydlig känsla för bäraren.
När man drabbas av det negativa har man några val. Antingen kan man försöka jorda det på en gång. Slå ner det i backen och låta dess laddning försvinna i planetens enorma massa. Det måste i så fall ske fort, nästan reflexmässigt vilket olyckligtvis inte alltid är möjligt. När energin väl tagit sig in idet egna får man, precis som i Mario Kart, försöka göra sig kvitt energin på något annat sätt. Antingen tar man tag i den – tänker, vrider, reflekterar och låter en insikt växa ur negativiteten. Lägger ner lite möda på att vända dess negativa tecken till en positiv erfarenhet.
Men allt som oftast gör vi inte så. Vi är istället snabba med att ploppa över våra negativa moln på andra. Det är nästan alltid så man drabbas av något negativt ur det interpersonella. Man får klä skott för någon annans behov att lossa lite på sin last av negativ energi. Fullt begripligt, förvisso – men inte särskilt vänligt. Surluddar, gnällkärringar och andra antiglädjespridare gör det naturligtvis inte av uppsåt utan för att är den enda väg de har att bli av med skiten då mer djuplodande insiktsfullhet sannolikt är en oframkomlig väg.
Hinder på insiktsvägen kan vara till exempel att man inte har tid, att det man vet i sig att man måste inse är så tungt och att insikten kommer att föra med sig kaskader av konsekvenser – saker man kommer att tvingas ta itu med, något man enligt låsta prioriteringar vet med sig att varken tid eller energi finns för. Men det finns sätt att hantera de negativa bombardemangen, inte ett dugg svårare än att hantera potentialskillnader någon annan stans. Att vara jordad eller isolerad. Många väljer det senare som en smidig och bra lösning.
Man isolerar sig från de som bär på problem för att slippa ta skiten. Det funkar, men med tanke på att alla ju har sina issues kan det tänkas bli lite ensamt med tiden. Att jorda sig är kanske svårare. Inte i teorin, men rent praktiskt då de flesta människor är så ur balans att de inte har det lugn och den stillsamhet som behövs. Omsorgsfullt förhindrade av alltings omständigheter, tacklade ur sin lugna omloppsbana ut på snåriga grusvägar av olika uppspringande kravställningar. Som en repa i Mario Kart, ungefär.
Igår fick jag ett åskmoln på mig. En skitsak, men jag var så oförberedd och upptagen med annat att jag inte lyckades jorda skiten. Jag gjorde ett möjligtvis felaktigt val. Jag skickade vidare laddningen på den blixtrandes kollega för jag ville själv inte behålla den. Det var inte snyggt – jag borde givetvis ha reglerat den med sitt ursprung, den gormande mannen. Men han var utom räckhåll när jag hunnit reagerat och jag ville för allt i världen inte bära med sig hans energi från den plats där vi var.
Man brukar kunna isolera sig i ögonblicket också, om man hunnit få upp doften av den negativa laddningen och är något förvarnad. Då kan man lyssna på laddningens muller men låta solen fortsätta skina. Kanske hjälpa den drabbade med att se något muntert i det negativa. Påbörja en process som leder till vändandet av laddningens polaritet. För om jag bär på ett stort plus kan jag få det futtiga negativa hos någon annan att försvinna, som en förlängning av min egen intention.
Det är tråkigt att se människor som går runt och nöter på varandra eftersom de inte vill ta itu med sina egna bekymmer. Väljer att slita på andras livskraft i respons till egna motgångar. Som sitter fast i ett konsumerandet av energi. Vi fostras kanske från den mörka sidan i detta; att se energi som en konsumtionsvara vilket får sin förlängning till synen på mänsklig energi. Om det nu finns någon skillnad alls, egentligen.
Hur kan man tycka sig ha rätt till någon annans tid, tankar, tålamod eller värme? Hur kan man gå omkring och dra ner andra för att klara sin egen energimässiga livhanke? Det är inte vackert. Men vänder man på kultingen så blir det ändå nästan samma sak – när vi tittar på det frivilliga givandet, hjälpandet eller vad man väljer att kalla det. Trots den inpräntade oginheten vi har i strukturerna så har vi någonstans allihopa en genuin vilja att hjälpa andra inom oss. Vi mår bra av att hjälpa andra. Det finns ju en mening med allt. Åskmolnen inkluderade.
Det är därför husdjur och barn vänder människor från negativa till positiva. Man får fokusera på något som behöver. Ösa in energi i tillsynes hjälplösa noder. Det känns bra. Genuint bra. Och i fallet med barnen och husdjuren också förbehållslöst eftersom man inte behöver skanna sin energiavsättning för dolda agendor, försök att erhålla förmåner eller andra reflexmässiga illdåd vi av någon anledning lagt oss till med att misstänka vår omgivning för.
Om jag får tillfälle att hjälpa någon; den känsla det ger mig och all den positiva energi som kommer ur det – vem är det egentligen som hjälper vem? Den som ger mig tillfälle att hjälpa till hjälper ju mig att samla positiv energi. Alltså hjälps vi åt – helt oavsett vem som var i behov av hjälp från början, just den specifika gången. Vi är ju satta på det här klotet tillsammans. Klotet som förefaller vara en skola av något slag. Klart som fan vi måste hjälpa varandra. Inte av externt tvång utan för att må bra, helt enkelt.
Härskarreligionerna har definierat saken lite annorlunda, givet sina agendor. De anser att man ska tjäna den store guden och endast indirekt andra och sig själva. Att man ska göra en massa goda saker (vilka huvudsakligen består i att lyda religionens diktat) för att komma till en bättre plats när livet är slut. Det är egentligen oerhört inskränkt, men det spelar på den inneboende känslan av att positiva insatser är meningsfulla. I själva verket behöver man ju inte vänta tills livet är slut för att få uppleva den där förbättringen. Den börjar med en enkel tanke och en varm syn på det man har här och växer med varje tanke och intention från den punkten. Åtminstone i min värld.
Så möter man människor som sitter lite hårdare fast; de där det inte hjälper med att bara hjälpa för stunden utan som fastnat i mönster. De (eller kanske snarare vi) är oerhört många. Hela vårt bedrägliga samhällsformat är ett sådant mönster. Vi pockar på att bli omhändertagna av den anonyma handen som i själva verket stryper tillförseln av luft. Tar vår energi och använder den till sina egna perversa syften. Vad gör man för människor som sitter fast i mönster? Samma sak, egentligen. Bara det att hjälpande måste utformas på samma komplexitetsnivå som mönstret.
Och är det inte därför alla de anomalier vi ser, allt det bedrägeri, alla de svinaktigheter, uppdiktade krig, de fysiska, psykiska och monetära lidanden som vi själva omger oss med faktiskt finns? För att hjälpa oss till insikter. Att se igenom slöjor av energi och bedrägligheter. Se verkligheten för vad den är bortom de saker som auktoritärt dikterats för oss såsom varandes allt? Hur skulle världen egentligen enbart kunna vara fysisk? Varifrån kommer då den där känslan när man drabbas av negativ energi?
Hur kan kärleken, ilskan och lyckan överhuvudtaget existera i det fysiska planet? Visst, många försöker förklara det via biologiska modeller. Alla smider sin bild av verkligheten. Vill man att det ska vara strikt materiellt kan det väl få vara det. Själv upplever jag det som gravt otillräckligt - det materiella som en snäv återvändsgränd skapad för att få oss som är här att se bortom. Vidare ner i alltings energiska sammanhang och sannolikt vidare därifrån också. Men det är givetvis bara min högst ödmjuka åsikt. Därav åskmolnen.
tisdag 31 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Luften består av kväve och däri finns ett mönster som är oss...Vill skriva mer men har huvudvärk av för mycket tänkande de senaste dagarna :-) Att världen inte väljer det självklara är något jag har svårt att begripa. Och det ger mig huvudvärk, och sur miljö kan uppstå genom mitt kraftiga tänkande på en sekund alltså jag kan med tanken flytta protoner.
SvaraRaderaJa, det finns väl inte så mycket att tillägga här inte - en rejäl genomgång av Energikriget. Själv lutar jag numera mest åt vägen isolering - fast jag låter ofta också min laddning få ta plats först - sen får det lösa sig på inre plan. Man bör inte svälja blixtarna, utan acceptera att om man stöter på sådant, så finns det en motsvarighet inom en själv. Man måste tillåta sin mänsklighet och godkänna Kraften som ligger däri och som sen kan användas till något vi vill. Men släppa taget efteråt är viktigt.
SvaraRaderaMen var och en gör som den behagar - och man får sen möta det man möter ...
Jag känner igen det här sättet (från mig själv)att nysta upp alla ev motfrågor som kan tänkas dyka upp.
Ibland så är det ända att göra att isolera sig. Är rätt mycke i den svängen me. Det är inte för att jag vill det är för att hjärtat nästan stannar och det är inte självförvållat, kan knappt skriva om det.
SvaraRaderaMan and-vänder verktyg för att göra något med matrial till exempel tillverka ett bord, har man gjort det kan ju bordet bli något att göra saker på och då är det ett verktyg, så man kan beskriva allt att vara verktyg och materia i det matriella men tänker man lite mer i detta som jag säger enligt ovan så kommer man till slutsatsen att all materia så som vi känner den är verktyg.
SvaraRaderaEnergi och information är inte skiljbara ,DNA är en bank för energi och information och har funktionen kunskap (kunskap är hur man gör något av information/energi och det är liv. Studerar man cyklerna och vad saker och ting består av i DNA och flyttande av dessa information/energier till de olika membranen som är uppgyggda av olika proteiner som är för vikningen formationen av proteiner vilka är själva görandet mentalt som fysiskt i våra kroppar så kan man inte komma till annan slutsats en detta.
Sen är virus och bakterier skröddar sydda för att ta ut rätt portioner av energier DNA som byts ut en kvävebas till uracill och blir då RNA vilket är rätt proportioner för bildande av proteiner Uracill (om jag nu stavar rätt,tveksamt) är bara för att skilja så det inte går tillbaks till DNA strängen ibland gör det det och om inte DNA lyckas reparera detta dör cellen (händer titt som tätt) Uracillen är en nyckel (energi) för att gå genom membranväggen i protien vikning fabriken och självklart glömde jagnamnet på denna organell som är det mest adekvata att veta om man pratar om sådana här saker. Heheh
Taljkotts körteln bildar ett ämne som är för natten då ljuset är begränsat tar man detta ämne på dagen så blir man extremt hög men som sagt på natten är det ett naturligt förlopp, det science inte talar om är att detta ämne är förknippat enligt mina teorier med luften via kväveoxid som är en viktig signalsubstans i hjärnan och förmodligen är då denna talskottkörtels bildande av detta ämne för att göra oss medvetna i luftens kväve del och isotopers vara eller inte vara som skiftar på många sätt med våra drömmar på natten, tar man detta starkt narkotiska ämne på dagen så kan man falla i koma alltså somna in för gott, detta tror jag är funktionen i det hemliga vapnet och en anledning till den starka manipulationen av kvävet i vår organism i oss själva som den mot övriga rymden i hela organismén alltså luften är vårat liv på jordens membran och är grunden för vårat liv, utan kväve inget liv, kväve är bestående av all tillverkning av delar för att göra tex aminosyror...Och så vidare...Början på en cirkel oavsätt om det börjar med ljus eller vad möts till slut just nu möts de minsta lasrarna i cirkelns början och slut och människorna skjuter på dessa med de minsta lasrarna som alltså möter dem själva i den expanderade framtiden som är här i det yttre av vortexen till det inre vi är alltså nu i cirkelns början och slut och idioterna fattar inte att de skjuter sig själva i foten. Tyvärr gott folk så här blir det när science är i doktrin skött av de värsta galningarna i makten (BANKERS som självklart är BANKSTERS som i GANGSTERS samma soppa som de mest ignoranta pundhuven som alltid varit från början till slut) Vissa energier som är dåliga är tillsamans alltså med dålig information och de är då LÖGN både då i form av energi och information för de går inte skilja på....Hoppas jag lyckades förklara detta på ett förståeligt sätt.
SvaraRaderaDetta förövrigt kan jag bevisa men jag behöver träna in ord för jag har dåligt minne har haft från födseln och därför blir det ju lite extra jobbigt att memorera den fakta som behövs för att komma med konkreta bevis. Fast den fråga jag ju ställer mig själv är det egentligen en mening att bevisa när sanningen kommer visa sig och skilja agnen från vetet så att säga, i det så undrar jag bara i så fall varför fick jag tankar (fråga till Gud liksom)
Alltså det blir mer om detta antar jag. Tack för dina underbara moln utsagor Erik, ska läsa om dem lite mer några varv :-)
GS> Mycket sant. Och kanske är kriget sett från en annan vinkel en högst lusftylld lek mellan entiteter av energi enligt "kärlek börjar med bråk"-principen.
SvaraRaderaStefan> Mycket tänkvärt. Bergslagen. Borde inte metallfyndigheten vara en väsäntlig entitet vid sidan av bärnstenen?
Erik.Absolut tror jag det!
SvaraRaderaöhhh...... skärp dig! :E
SvaraRadera