Handel i uppvaknande

En utflykt till en på sitt sätt märklig begivenhet eller kanske snarare en stadfäst instans av Marknaden. I alla händelser intressant att se hur föreställningen om konsumtionen som det yttersta målet i det långa perspektivet lika givande för människors förståelse av alltings värde som den på kort sikt ser ut att bevisa deras indoktrineringsgrad.

Undersökningar som presenteras på formatet ”åtta av tio svenskar tror på en stark fortsatt tillväxt” kan ju egentligen inte vara något annat än resultatet av mätning av indoktrinationsgrad. En kontroll av hur bedövad befolkningen är av rådande anskaffningstoxin och därmed signifikant för de som administrerar doseringen av de materiella och paramateriella medel som säkerställer bibehållen hanterlighet.

Vi dömer andra på monetär basis. Vem som har hur mycket – och varför. Använder pengarna som en hävstång för att förminska de som ”inte skött sig” för att själva känna sig lite bättre på botten av den mentalt förslavade vanmakten. Gottar oss åt andras olycka när de på ekonomiska grunder blir ifråntagna hus och minnen. Pengar – något vi bara hittat på, och som bevisligen inte finns – får diktera allt och har i många fall ersatt kärleken för det ofödda som barnabakandets determinator.

Man kan heller inte låta sig undgås av det faktum att allt som finns att köpa i vår värld idag måste uppfylla ett enda tydligt krav. Det måste vara tillräckligt dåligt och får inte vara tillräckligt bra. Teknik, kläder, hus, fordon, läkemedel, tjänster – vad som helst. Allt lever under samma dogm. För är det inte tillräckligt dåligt för att kunden ska bli återkommande och snart skaffa sig ”en nyare” med det naiva hoppet att den nya ska fungera så finns där ingen marknad. Även detta blir med tid till ett förtjänstfullt medel till mänskligt uppvaknande.

Fyndandets mecka och de stora marknader som drar massor till sig för spenderandet av den obefintliga pengen må se ut att vara just de masspsykosens arenor de designats som. Men de ger också intryck av att vara nogsamt ombesörjande av massornas uppvaknande ur en kort deviation. För när meningslösheten i denna ytterst tunna kuliss faller till marken och blottar de bakomliggande sista desperata försöken att bibehålla penningens makt faller den obevekligen. Och det händer just precis nu.

När penningens makt faller så faller även de stödmönster som lett oss att förgifta oss själva och andra; vara giriga, hata och frukta istället för att hjälpas åt och skratta tillsammans. Det skulle faktiskt inte förvåna om vi i samma utdragna ögonblick som detta inträffar också befrias från den lilla äkta materiella begränsning som faktiskt finns (icke att förväxlas med de massivt konstruerade begränsningar vi tillåts se).