”Läget är allvarligt”

”Jo, anledningen till att jag dragit ihop denna telefonkonferens är – som jag skrev i inbjudan – att läget börjar bli lite allvarligt. Vi har fått rätt besvärande propåer från amerikanarna de senaste veckorna om att surret tilltar på ett oroväckande vis.”

”Men surret – är det inte ganska godtyckligt. Jag menar, det kan ju betyda vad som helst.”

”Inte enligt amrisarna. De verkar uppriktigt oroade, men i vanlig ordning blir oron till, ja du vet – sådan där bredarslad aggression och hotande ton. Tonen är i och för sig inget att oroa sig för, de har ju kört den där stilen i tjugo år snart och alla här på kansliet har väl vant sig vid det här laget”.

”Ja, men surret. Vad menar de med surret? Jag har bara förstått att surret är de kommunikationstrådar man inte automatiskt kan väva ihop. Har inte det att göra med att deras jävla algoritmer inte är byggda för svenska språket?”

”Mja, de säger att de slipat bort språkberoendet helt och att surret är allt där kontakten delvis varit icke-digital. Det är därför de är så jävla oroade. De säger att svenskarna är så jävla nära varandra geografiskt så att de inte kan mäta skiten. Det är därför de haft så svårt att mäta för över där flyttar de ju runt och så vidare. Här stannar surbönderna på samma fläck de fötts på och då blir det vad de kallar disruptioner”.

”Disruptioner?”

”Ja, avbrott i de spårbara konversationerna. De kan inte följa samtalet helt och hållet. Folk träffas på fester, sitter på någon jävla sylta och dricker kaffe eller fan vet jag. Hela jävla sverige är väl ett förbannat kafferep från början till slut och det tog amrisarna flera år att klura ut det. Nu skäller de på oss för det. Jävligt komiskt, faktiskt.”

”Å fan. Nu hajjar jag. Och vad fan ska vi göra åt saken?”

”Det är därför jag kallat till det här mötet. Jag tror i sak inte att vi kan göra så mycket om jag ska vara helt ärlig, men vi måste leverera. Något måste vi leverera. De säger att det är kritiskt just nu. Och – ja – det har de ju också sagt hela tiden. De låter nästan desperata och vårt jobb är att hålla de lugna så att de inte kommer hit och tar över skiten direkt. Några uppslag?”

”Menvaffan, har de helt tappat greppet? Eller, skit i det. Som vanligt, alltså. Vi får nog fundera på saken. Samtalslistor och vägkameror, då?”

”De gillar verkligen vägkamerorna. De nya, digitala. Ansiktsigenkänningen hjälper dem avsevärt. Men det är när folk inte rör sig utefter de stora pulsådrorna som det blir bekymmer. När de inte pratar i telefon. När de inte åker på motorvägen. När de inte kletar runt på facebook eller vart fan de håller hus. När de dricker kaffe och har sig. Super till. Svennebananar sig.”

”Men vad är det som är så jävla farligt med det? Nu får de fan ta och ge sig snart. Räcker väl att de ser vad skit de köper via ICA-kortet. Skicka en spaningspatrull när det köps kräfthattar eller papperstallrikar. Vad fan vet jag. Tycker den här skiten börjar gå överstyr.”

”Jo. Grejen är den – men det här får jag egentligen inte prata om – OK?”

”OK.”

”Grejen är den att de kör analyser på trådarna. Kvantitativa analyser där de försöker para ihop trådarna med varandra för att få sammanhang i vad det sladdras om över lång tid. Trending, kallar de det för. Och när de kör trending för svennarna så tar det bara slut rätt som det är. Så dyker det upp någon helt annan stans. De kan inte automatiskt koppla ihop det utan måste manuellt sitta och klistra ihop skiten. Gör dem vansinniga för hur många svenskar tror du de har där borta egentligen?”

”Manuellt? Låter ju helt jävla rubbat. Men vad kan vi göra åt det? Att folk snackar? Ska vi åka runt och silvertejpa truten på dem eller vad fan tror de vi ska göra?”

”Lugn nu. Jag säger ju att vi inte behöver lösa problemet. Jag säger bara att vi måste leverera något så att de håller sig lugna en stund. Något, vadfansomhelst. Annars brakar helvetet lös här. De snackar om att öka konformiteten. Fan vet vad de menar men jag tror de har någon slags besprutningsprogram. Glömde de där pillren du vet när jag åkte ut till stugan i midsomrars. Fan, jag kände mig bra jävla mesig efter en vecka. Men det hörde du inte från mig.”

”OK. Vi får ta en attack till. Någonstans lite ut i landet – så att vi kommer åt de där jävla kaffedrickande hembrända hilbillysarna för det är väl dem de är rädda för. Dra av en salva ute i bushen någonstans och sätta fart på den gamla vanliga folkrörelsen.”

”Nu börjar du snacka. Ha ett förslag klart till på måndag så kör vi.”

”För att folk börjar snacka med varandra? Med kakhålet? Sjukt. Men OK. Vi hörs på måndag.”

"Trevlig helg."

"Jo, tack du. Detsamma. Hej"