Jag märker att jag i tilltagande grad får svårt att acceptera ”de negativa”. Inte så att jag vill flyga på dem och brotta ner dem till marken eller skälla på dem i någon större omfattning (undantag förekommer när jag vaknat på fel sida), men jag blir allt snabbare att kapsla eller jorda tanken. Att såväl känslomässigt som intellektuellt ignorera den negativa aspekten av hela spektaklet. De som istället för att utgå från det positiva sökandet och utforskandet spelar på skeptikerns surmulna harpa.
Nu är jag ju själv minst sagt skeptisk när jag till exempel läser om de stackars Svenska JAS-piloter i Libyen som från 7000 meters höjd blir vittne till hur Khadaffi plågar skiten ur de stackars regimkritikerna men de på mjukostmandat flygande stackarna till stridspiloter får inte ingripa trots att de ju faktiskt bär vapen i självförsvarssyfte. Jo, då är jag kanske skeptisk. Även när SIBA-säljaren vill sälja på mig en försäkring. Eller när någon säger att jag själv inte bestämmer vilket väder jag vill ha. Och så vidare.
Så när jag tänker på ”de negativa”, är det inte också jag själv? Naturligtvis, det är bara så att jag förhåller mig negativ till andra saker än de jag kallar ”de negativa” men i slutändan är vi kanske en delmängd av varandra. För vad vore positivt utan negativt och vice versa. Fågeln på 400-kilovoltsledningen upplever ingen spänning bara för att tråden en bit bort råkar vara motpolen.
Då testar vi: Allt är en del av allt. Det positiva en del av det negativa, det negativa en del av det positiva. Men helheten då. Helheten en del av det positiva och tvärtom. Helheten en del av det negativa och tvärtom. Och för konsekvensens skull: helheten en del av helheten. Så, skönt att få reda ut lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar