Peak gnäll

Alla människor bär ju på ouppklarade saker. Vissa mer än andra, precis som alla andra. Dessa issues kan antingen nå in i individens mentala processer och leda till insikt, avklaranden och något slags ”tillfrisknande”. Alternativt kan de – om det tillåts härja fritt och ohämmat – sprida sin frätande kraft över omgivningen.

För det är ju så att det vi har i oss och inte tar itu med blir omgivningens bekymmer. Och om det nu är som det rent instinktivt träffande så ofta beskrivs – att vi genomgår ett slags kollektivt mentalt reningspass – så är det kanske så att vi måste nå ”peak gnäll” innan vi kan ta oss vidare som gemensam enhet.

Svenska gnällinstitutet skriver i sin rapport att världens gnällreservoarer nu är mindre än någonsin samtidigt som gnällkonsumtionen slår nya rekord. ”Gnäll har blivit en integrerad del av vår livsstil” säger Arne Tjurig, utredare på gnällinstitutet. Han pekar på särskilt rapportens slutsats och uppmaning till samhället som helhet. ”Vi måste bredda basen för en sund och stark gnälltillväxt i samhället. Här måste regering och riksdag ta sitt ansvar och visa politiskt mod för att reformera vår infrastrutur och skapa hållbara, förnyelsebara källor till gnäll och gnällrelaterad gemenskap”.

Finns det något bättre än att få gnälla loss på SJ, försenade flygplan, gropiga vägar, hotfulla rovdjursstammar, fjolliga fjärran makthavare, chefers eländiga ledarstil, TV:s urusla utbud, skatt, moms, arbetsgivaravgift, hastighetsbegränsningar, överkokt pasta, byråkrati, förra veckans Idol, araber, religiösa - you name it! Va? Fanns det något bättre? I DON'T HEAR YOU! Allt jag hör är ett instämmande sorl. En massa myshatande små sammansvurna gnällkärringar av alla kön som älskar att hata i grupp.

Vet ni va, gnällkärringar? Jag hatar er inte tillbaka. Ha! Där fick ni! Era dagar är räknade och det på goda grunder. Men ni behöver inte oroa er. Ert jobb är faktiskt viktigt. Mycket viktigare än ni tror. För ju mer ni gnäller desto längre bort från källan för gnället kommer ni. Faktiskt.

För i allt skarpare kontrast till det djupt negativt förankrade gnällandet står den växande skara stabila och resklara individer som kommit till något slags balans och inte längre behöver projicera eller sprida sina utmaningar på sin omgivning. Gnällandet är ett sundhetstecken. Mycket ska rensas ut och när det gnälls som värst är vi som snabbast på väg bort från plågsamheterna.

Men visst är det tråkigt att behöva isolera från gnället. Det blir lite tyst och lite tråkigt en stund, kanske. För de som gnällt klart orkar inte höra andras gnäll - det ligger i sakens natur. Och tills dess lejonparten kilat över gnällkrönet blir det lite tyst på de lite mer avklarades sida. Senare börjar festen. Den kommer inte att påminna om något vi ens fantiserat om.