Livet som demokrati

Demokrati – vilket absolut söndertjatat och luggslitet stackars ord. Folkstyre - ett styre har ju två betraktelsevinklar - hjulets och förarens. Numera ett kasta-in-där-det-behöver-låta-lite-bättre-ord i stil med ekologisk, empatisk, fri, enkel – ja. Demokrati har i allmänt språkbruk blivit en del av dum-vokabulären, kan man säga. Den som använder fraser i stil med "det ska vara enkelt", "valet är ditt", eller "det kanske bara är maskindisk, men du förtjänar ett perfekt resultat".

Men livet då? Självaste livet - och då menar jag inte styret av kommuner, landsting, länder, världsdelar, ekonomin eller de krigsbevarande globala insatserna utan då menar jag livet. Den här upplevelsen vi har här – allt och undantagslöst allt inkluderat. Hur styrs den egentligen? Här är ett par tankar i all ödmjukhet på ämnet...

Livet blir som vi tänker oss. Jo, jag vet att livet inte alltid blir som vi tänkt oss, men det blir även då precis som vi tänker oss att det ska bli. Går det inte som jag vill så berodde det sannolikt på att jag oroade mig för att det inte skulle gå som jag ville mer än jag var övertygad om att det skulle gå som jag förutsatt mig. Men dessa upplevelser – de så kallade nederlagen eller misslyckandena – är det inte de som får oss att utvecklas mer än något annat? Kanske är det därför man tvivlar mycket ibland – för att få genomgå härdningen av intentionen till dess man uthärdar testet och verkligen lyckas. Ljuva ögonblick.

Men om jag nu skapar min egen värld med mina egna tankar som stoff i den livliga upplevelsen här – varifrån kommer alla de saker jag inte själv uttryckligen tänkt fram? Varför föddes jag inte in i ett mörkt rum av ingenting och skapade själv allt och alla som finns här som del i min upplevelse? Varifrån kommer de färgfattiga gråsuggorna vid den avstängda vägens slut? Hur kan musiken vara så medryckande? Varför är lyktstolparna så tråkiga? Varför smakar maten så ljuvligt? Så hade det inte blivit ut om jag fantiserat fram dem… Jo, gott folk – det är här vi snackar demokrati i ordets übervässade och alldeles enastående bemärkelse. Jag vet inte om det är någon som har tänkt på det, men vi är inte ensamma i vår upplevelse av livet.

Vi är ju här tillsammans, allesammans, flytande fram längst livets flod i nu-båten. Passagerare stiger på och av, byter båt, byter flod i den multidimensionellt böjda tiden som i sin ur vår synvinkel oändliga fraktal av oändliga utfallsmöjligheter för oss runt i den hisnande bergochdalbana där vi i varje knutpunkt själva väljer vart vi vill ta vägen. En fantastisk upplevelse, tvivelsutan och i allra högsta grad självvald men per definition obegriplig för oss väl inne i den – annars hade ju hela konstruktionen förfelat sitt syfte. Jag tror att om jag begriper att jag inte kan begripa den saken har jag begripit något verkligt viktigt. Jag kan då släppa den intellektuella jakten på insikt och istället tillåta mig att genomsköljas av hela det universella. Något jag aldrig kan förklara men vars känsla jag kan njuta av.

Tillsammans, alltså. Mina tankar skapar saker i min värld men även i andras. Andras tankar skapar element i min värld. Som ett gigantiskt onlinespel där alla möter alla på ett eller annat sätt. Sakerna vi ser och upplever finns egentligen inte någon annan stans än i våra sinnen. Jag sätter en femtiolapp på att om alla som någonsin sett ICA Maxi i Sandviken absolut och tvivellöst beslutade sig för att det inte skulle finnas längre så skulle affären försvinna. Från den närbelägna Willysladan skulle ett gränslöst jubel höras för att bekräfta det inträffade.

Däri det demokratiska. Vi är helt och hållet avhängda varandra i vår upplevelse här, åtminstone till den grad där våra världar tangerar varandra. Människor som lever sina liv mer isolerat från andra uppfattas ofta som udda och inte sällan såsom levandes i en värld olik den breda massan. Inte så konstigt, då kanske. Jag kan absolut förstå den som väljer att isolera sig från en värld som inte tycks göra annat än att gå på de mest triviala finter och svälja någon annans prefabricerade tankemönster till uppbyggnad och vidmakthållande av konstruktioner som knappas är sådär ohyggligt rosenskimrande – långt bortom tråkiga gråsuggor vid vägens ände eller grådaskiga lyktstolpar.

Där någonstans bor själva kopplingen mellan den i dagligt tal kallade demokratin (eg. dumokrati) och livets demokratiska fundament. De som tänker på likartade konstruktioner tillser att de också blir till alternativt består. Om de flesta av de som bor runt en sjö internerar och fullt och fast tror på att där bor ett sjöodjur – då finns det givetvis också med tiden ett djur i sjöns djup; inget konstigt med det. Och om de flesta på en viss geografisk yta anser att de inte helt och hållet kan ta ansvar för sina egna liv – ja då får man en nationsbildning med ett slags regim som man själv låter styra och ställa över allt och alla istället. Så att man till exempel kan sitta och roa sig med att gnälla över vanvettigheten i regimens beslut. Inget fel i det, egentligen. En omistlig upplevelse full av lärdomsnektar.

Om vi tänker oss alla tänkbara tankar som ett tvådimensionellt koordinatsystem en stund. I mitten har vi de allra mest utbredda tankarna och ute i hörnen de minst vanliga. I centrum finner vi tankar som "man måste andas, dricka och äta för att kunna leva" och längst upp till vänster har vi exempelvis "gredelina elefanter som flyger har intagit riksdagshuset". I detta koordinatsystem kan man också rita in några relativt fastlagda ytor, från centrum och utåt – tankemönster som så att säga kommer i paket.


Min tankevärld, till exempel.

Utifrån och in kan sådana tankepaket röra livets absoluta fundamenta (mat, luft, vatten, fortplantning osv), därefter saker vi lär oss i skolan till exempel geografi, matematik och diverse mer basala samband. Utanför dessa finner man till exempel den kognitiva konventionen om lagom yttre upplysning vetenskap och därutöver till exempel andlighet för att fortsätta ut i det odefinierade obegränsade möjligheternas land. Som exempel, alltså. I detta diagram ritar vi in var och ens personliga tankevärld i et givet ögonblick. Gör vi det för allt och alla så har vi en komplett bild av vår värld och dess nuvarande möjligheter.


En något mer sammansatt tankevärld baserat på flera individers tankar. Observera snubben märkt "OBS" som inte accepterar livets fundamenta. Den killen behöver nog inte gå till affären så ofta. Han är nog ganska ensam, den stackarn.

Om jag vill åstadkomma något här i livet – bortom vad mina egna tankar förmår konstruera – vad ska jag göra då? Jo, jag ska givetvis se till att plantera mina tankekonstruktioner i andra så att de omfamnar dem, tar dem till sitt intellektuella hjärta och förespråkar dem som vore det deras egna. Det kan ju faktiskt vara så världen, sambanden och det vi kallar verkligheten blir till. Och i en sådan konstruktion är det ju kanske inte så konstigt att mycket krut läggs på att valla den verkligt stora skocken i massmediala fåror av tankegods. Fåror som flyter till "höger" och "vänster" som uppehåller sig vid glänsande fixpunkter av ideologiskt utan egentlig substans för att lämna åskådaren lite lätt frågande inför vad som ju inte är annat än teater för tankens kidnappande.

Jag tror jag slutar där, faktiskt. Ha den trevlig lördag.