I sista delen – Moving Forward – landar i en ståndpunkt som går rätt emot min instinkt. Man pekar med intellektuellt välvässad hand – i till ödmjukhet maskerad frivillighet – på en resursbaserad ekonomi med totalt planerade samhällen där produktion och tilldelning av förnödenheter sker helt utifrån ett datoriserat, centralt, globalt system. "Nature is a dictatorship" är slutklämmen efter en genomgång av den finansiella ekonomin visavi naturens beskaffenhet. Allt med utgångspunkt i den heliga gralen vetenskap.
Jag håller verkligen, verkligen inte med. Den enda diktatorn i naturen är jaget. Att följa sig själv, sin instinkt, sin känsla, sin kärlek och inte låta sig påverkas av inplanterade tankemönster är svårt. Mycket svårt. Men det är på det sätt världen stämmer överens med människan. Som ju egentligen är en och samma när det kommer till kritan.
Man studsar mot gränslandet till oljetillgång, koldioxidutsläpp och icke uttalad befolkningsminskning. Man kikar på hela pyramiden – utom toppen. Joseph gör – med all nödvändig hollowoodeffektualitet – storskaligheternas storskalighet, globalismens globalism, till mänsklighetens långsiktiga lösning. Hand i hand vandrar mänskligheten vidare in under nästa totalitära paradigm. Bort från pengarna. Bort från religionen. Bort från egennyttan och slöseriet.
Full fart in i den nya tidsåldern med centralt planerad produktion och konsumtion för en hel planet. Ingen direkt långväga gissning är att alla spåras in i minsta detalj för att inte kunna göra av med mer än den tilldelade mängden resurser. Visst, det är en lösning på påtagliga problem. Tanken är god. Men man missar en viktig poäng. Man missar människans sanna natur. Man missar vad människan är och varför. Förutom att predika religiositetens tärande verkan på mänskligheten berörs inte andlighet nämnvärd. Alltihop utspelar sig i intellektet och det är vetenskapens svar som är mänsklighetens svar. Utan att reflektera över vad vetenskap är.
Jag tror det innebär att man blir lurad. I min värld är småskalighet lösningen på de storskaliga problemen. Min värld blir sådär utopiskt perfekt först när var och en följer sitt eget hjärta under ett minimum av central organisation (ni vet sådana där som lätt kan kidnappas när tiden är mogen). Det är dags att släppa oss själva fria och släppa taget om tanken att någon måste styra oss. Vi kan bara göra det själva och låter vi bara det ske så blir det alldeles utmärkt på den här platsen.
Zeitgeistfilmerna är bra. Riktigt, riktigt bra. Men med tiden duckar de för de i min mening egentliga svaren. De stannar på den intellektuella arenan i en inte särskilt blygsam flirt med de som lever i den rationella tankens hänförande värld och lämnar känslan bakom att surfa på de ytor som blir över. Jag är inte bländad. Men jag inser att det är mycket lätt att bländas och fångas i tankens blänkande tempel. Och inget fel med det – alla har vi ju våra egna idéer om vad världen har för beskaffenhet och syfte. Vi är kanske inte här av exakt samma anledning och kanske är vi också på väg åt olika håll.
I mitt jobb har jag ofta slagits med oförmågan till att göra stora förändringar. Jag jobbar med organisationer som skulle kunna bli grymt mycket mer effektiva om de vågade ändra lite mera. Och jag har funderat åtskilligt på varför man inte gör det. Nu sitter jag där själv och sätter mig på tvären mot en imaginär världsomspännande förändring in i ett tvivelsutan mycket effektivare och sundare system. Varför? Eftersom jag vill se mig själv blomma utanför något system. Jag vill se ängar av blommande individer som tillsammans helt frivilligt, helt spontant och eftersom man helt enkelt önskar det skapar storverk lekande lätt i enlighet med de egna önskningarna.
Filmerna finns att se på www.zeitgeistmovie.com/. I alla händelser mycket sevärda.
Appropå mönster jag tog upp mina experiment potatisar som från början var köpta på Hemköp en vidrigt dålig sådan smakade unket och vattnigt. Nu är det några år sedan jag grävde ner de potatisarna men skördar dem varje år även om jag tror mig tagit upp dem alla så igår tog jag upp alla och skörden var bara en tiondel av vad den förväntades bara en potatis var stor, så återstår att se om smaken är bättre en förra året på ej sådda påtatisar de var goda förra året och även i midsommras jag kom ihåg jag tog upp några för test, nu växer det någon kål också som jag inte sått om jag inte drömt att jag gjort så vill säga. Mönster verkar vara där hur jag en annars försöker tänka så blir det spontana konstigt liksom vad är det? Tja kanske spontana val högst i mitt fall av adopterade tankar adopterade är det samma som köttet har format sig för att ta till sig, vart en obegriplig mening till slut. zietgeist har jag nog samma adopterade tanke som du men lite andra knölar dock på det hela, det finns mer att berätta om dessa, som jag är blockad ifrån, inget ovanligt i och för sig.
SvaraRaderaHar just ätit potatisen i form av klyftpotatis och den var godkänd till och med att man kunde glömma att salta den och det är bra betyg tror jag. Om det bevisar något vet jag inte men för mig så tror jag det bevisar att den yttre miljön är viktigare en själva potatisen i sig och det är ju vad jag försöker säga att vi är posterior verklighet alltså den riktiga verkligheten är inte irktigt det vi ser som nuet ,men visseligen kan vi vara före posterior men inte medvetet då alltså det vi gör nu sänder ut för att komma tillbaks och det avbildar vi genom val och dessa är ytterst begränsade per tids enhet liksom som nästa ord jag skriver utifrån jag skrivit för att ha en mening är ytterst begränsat och därför väldigt få val av mig att göra, men väljer jag göra något helt annat en vad jag just nu håller på med så ökar ju valmöjligheterna givetvis men koncentrationen minskar i samma takt. Vet inte om detta synsätt påverkar andra en mig själv. Tack för en trevlig blog Erik
SvaraRaderaGrattis till pluggframgång och tack för kommentarer.
SvaraRadera