2013

I natt blir 2000-talet tonåring. Givetvis är det dags för 2000-talets inhabitanter att i den andan utmana sin tidsanda och revoltera mot de kulturella ramar bakom vars glas man lever sitt dygdiga liv. Låt mig exemplifiera:

Att vara duktig
Det har länge varit populärt att vara duktig. Ni vet det där att vara framgånsrik på jobbet, omtyckt av alla, dräglig att skåda och samtidigt vara den perfekta eller perfekte i alla sammanhang. Att vara duktig går i stort sett ut på att sätta sitt eget bästa i passagerarsätet och låta andras syn på vad som är att vara duktig ta överhanden och därigenom förvandla den ”duktige” till ett vrak. Nej, det lägger vi ner.

Rollspel
I vårt arrangerade västerländska spel får vi ett antal fördefinierade roller att spela. ”Förälder”, ”Chef”, ”Idrottsledare”, ”Lustigkurre”, ”Hunk”, ”Rättshaverist”, ”Foliehatt” och så vidare. Hur fånigt är inte det när det finns en och enbart en etikett för alla; ”Jag”. Alla är ju enbart sig själva vare sig de är på sitt jobb, i barnens skola eller hemma på en slappsoffa. Det är dags att inse att vi är de vi är och stå upp för den enda sanna rollen vi har att spela: ”Jag”. Då blir det mycket lättare att leva med sig själv och med andra, ska ni se.

Normal
Det här tror jag redan vi klarat av men för den händelse någon eftersläntrare anländer sent så kan jag upplysa om att begreppet Normal är avskaffat för 13 år sedan. Att vara normal innebär att man inte existerar. Att vilja vara normal innebär att man inte vill vara alls. Tror inte vi behöver gå in på det närmare, faktiskt.

Skepticism
Det har länge varit väldigt populärt att vara skeptisk till saker och ting. Lite sådär klädsamt kyligt inställd till saker som ligger utanför normalitetens råmärken. Att vara skeptisk innebär att man inte vill ändra sitt synsätt och därmed inte sin tillvaro. Man har kört fast och slåss för att få sitta där i diket och slippa bli bärgad. Inte så smart, egentligen och det är också därför vi ser de sista skeptikerna skrika sig hesa till sitt eget åtlöje i dagarna.

Ironi
Här har vi en liten sak med stor verkan. Att vara ironisk och att begagna ett ironiskt uttryckssätt kan vara bland det mest i oskyldighet förklädda destruktiva beteende vi västerlänningar ägnar oss åt. För varje gång vi ironiserar uppmanar vi vår egenhändigt skapade värld att ge oss mer av det vi raljerar över. Rackarns vad dumt, inte sant. Dags att vi lär oss av t.ex. Buddisterna och återgår till hjärtats humor istället. Det tar inte lång stund för sammhällstemperaturen att stiga efter en sådan omläggning.

Storskalighet
En annan sak som vi håller på att börja begripa är att det inte fungerar så bra med en enda global lösning för precis allt. Att riskkapitalbaserade ventureföretag äger kommunala anläggningar och drar åt låtsasekonomins tumskruvar på det ena och det andra. Nej – inte så smart. I ett lagom skalat samhälle möts behov och önskan i den punkt där samhället tar hand om sina innevånare eftersom samhället är dess innevånare. Dead simple. Gör om gör rätt.

Auktoriteter
En viktig nyckel till all form av utveckling är eget fritt tänkande. Olika former av auktoriteter har placerats som hinder i vägen för det egna fria tänkandet och påverkar än i dag många människor att inte tänka själv vilket leder till att de inte formar sin egen verklighet utan istället bidrar till att konstruera en värld som någon annan är upphov till. Det är av yttersta vikt att vi alla begriper att den enda auktoriteten vi har att svara mot är vår egen.

Tanken
Vi börjar ju begripa att det är vårt synsätt, våra tankar, som formar världen och att hjärtat är kompassen för hur vi känner inför den värld vi skapat. Det må vara svårt att greppa om man till exempel lyssnat alltför väl i Skolan eller låter sitt sinne malas i mediaköttkvarnarna på daglig basis men det löser sig med lite distans och med blicken för en tid fäst inåt. Det är tanken som räknas. Egentligen enbart. Sådetså.

Rädsla
Det ultimata låset. Att vara rädd. Dags att lägga ner det nu. Allt som händer sker av en fullgod anledning och det är bara att suga i sig det faktum att vad som än sker sker för att precis just du bett om det på ett eller annat sätt. Offerkoftan har vuxit ur mänskligheten och det är dags att kliva fram och säga "Jag är den jag är" och kaxloppa sig värre än någonsin mot eventuellt kvardröjande rädslor. När rädslan är borta försvinner det vi varit rädda för. Poff.

Känns det fel så är det fel
Jo, det är ju så enkelt. Och visst finns det saker som känns fel ibland. Släng ut dem. Känns det fel så behövs det inte. Det kan verk lite farligt ibland, till exempel när pengar är inblandade, men universum är konstruerat så att alla kan få allt de drömmer om närhelst de önskar om det bara är uppriktiga nog att a) be om det och b) inte tvivla. Att hålla fast vid saker som känns fel av rädsla för att förlora en gammal ond vän bibehåller en rubbad energibalans i fasthållarens värld.


"Att tänka på vad jag känner leder absolut ingenstans, men att känna efter hur tankarna påverkar mig innehåller så gott som alla svaren."


Listan kunde ha gjorts mycket längre men nu väntar lite pyssel på gården så vi säger sådär och önskar alla ett riktigt vansinnigt gott nytt år!