fredag 14 december 2012

Wrooom

Rackarns vad fort det går. Jag blev nästan lite yr. Tappade balansen. För att finna den igen med förnyad beslutsamhet. Bilderna är tillbaka. Känslan och pulsen likaså under tilltagande närvaro. Vi står där på randen nu – tillsammans. Jag har varit frustrerad och ilsken över att behövt stå där ensam på min yta. (Jag var ju aldrig ensam men jag såg inte de andras närvaro. Nu vet jag bättre). Där fanns en vanmakt över att inte kunna förklara, inte kunna redogöra för var det var jag stod.

Behövs inte längre. Här börjar bli riktig partystämning, faktiskt. Inte så synbart ännu kanske, men det känns under fötterna. Det kvillrar under fötterna. Mullret och dånet är inte från jordens undergång, det planerade världskriget eller den syndaflodens forsande – den kommer från miljarder människor som under en nästan fånigt liten lucka i tiden upptäcker sig själva (igen).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar