Det känns som ett genombrott. Som om jag brutit genom hänsynens vall och för första gången känner att även vad som nog får kallas jobbzonen i tillvaron passar i den nya värld där jag är en och samma person hela tiden. Min värld, alltså. Världen som öppnade sig genom den villkorslösa kärleken.
Inga roller eller hattar utan bara den där känslan och alla de tankar de ger upphov till. Tankar som skapar saker omedelbart och vars enda villkor för manifestationen är att man inte tvivlar på dem. Det är ju - när allt kommer omkring - ett ganska lågt pris.
"Att låta det ta den tid det tar är det snabbaste sättet."
I dag kommer koden in i bilden. Den tidigare iskalla logiken blandas ner i den gryta som fortfarande är ny på något sätt. Det är på tiden att logiken blir varm även den. Gäller att hålla i vågen, att greppa dess energi och aldrig släppa tanken med blicken utan att låta logiken tinas upp av tillfredsställelsen i att bli runtburen på den våg som bär fram till den punkt i tiden som uppkom då tanken tänktes - tiden då den manifesteras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter som leva bara och det är ju inte så bara bara.
SvaraRadera