onsdag 6 mars 2013

Blåskärm

Tvingad till insikt om mitt förhållningssätt till livet av de inbyggda skyddssystemen. Att låta det bli vad det blir och njuta färden är att överge ambitioner och kontroll. Skapande ur nollpunkten är ljuvligt och bedrägligt likt planerat konstruerande men det senare konsumerar kraft under det att det tidigare ger upphov till gränslös energi.

Systemet visar blåskärm för att förhindra dataförlust och för att förebygga skador på hårdvaran. Anledningen är att jag samtidigt som jag tycker mig vara i flödet envisas med att stå vid sidan om och analysera. Inte minst här.

Den varma punkt som utgör flödet låter sig inte beskrivas. Det är en ren känsla och den är precis det där som utgör kärnan i Hennes visdom. När vi åter vandrade upp för berget var hon full av tillförsikt. Jag – å min sida – försökte kontrollera mina tankar. Upplevde hur naturen var en distraktion. En distraktion jag krampaktigt höll mig i eftersom jag inte mäktade producera tillförsikten. Tydligt illustrerat.


Distraktion

Jag tar rast från det här. Eftersom jag inte kan fortsätta att beskriva det jag upplever och samtidigt uppleva det. Eftersom jag inte kan uppleva det tillfullo om jag analyserar det, vilket jag måste göra för att kunna beskriva det. Åtminstone här. Kanske byter jag inriktning. Den som lever får se.

1 kommentar:

  1. Ambitioner och vilja,en vilja syns ju i dina meningar helt klart men viljan är det inre och det andra lite det yttre kanske.
    Själv är jag i konstant blåskärm ända tills jag vill annat och hehe jag är nog friare en den friaste fågel också.
    En sak jag tänkt på är att tankarna i vaket tillstånd är aldrig fria de är bara gravitationsfria i sömnen och det mesta för mig i tanke väg föds när jag sover och hur jävligt den en är så i genomsnitt sover jag alltid nästan bra. Ambition är kanske mer bestämd form och vilja är då obestämd som känsla. Inget jag tänkt igenom bara skrev så förlåt mig ifall det inte smakar bra till kaffet eller så .-)

    SvaraRadera