Det var det hela för den här gången. Vi har kikat lite på det här med ekonomi, finanser och pengar. Vi har vandrat genom maktens vanor och ovanor och ägnat oss lite åt rädsla. Vi har konkluderat att rikedom i form av till exempel pengar ger upphov till behovet av makt vilket i sin tur ger upphov till behovet av rädsla.
Vi har också pratat av skuld. Finansiell rikedom bygger på skuld och att människor med stor makt på ett eller annat sätt anser sig ha andra människor ståendes i skuld till dem, inte sällan på grund av finansiell verksamhet. Vi har kikat blygsamt närmare på finansiell verksamhet och kommit fram till att det inte alls är helt säkert att de som anser sig ha en fordran verkligen har det.
Vi har gått till botten med skuldfrågan och slagit fast att skuld och rikedom faktiskt tar sitt ursprung i människan. Att detta så gott som alltid ordnas till genom att få människan att – ofta under någon slags våld eller rädsla – erkänna sig skyldig. Detta beror på att människan är det värdefullaste som finns för just människan.
Skuld och skuldsättning finns för att var och en som upplever dem ska få känna hur det känns. Vi lider under skulden, vi får uppleva och fundera över vad det är för slags begär det är som får oss att lida. Är det vår önskan att bli kvitt skulden? Kan vi ens göra oss kvitt den finansiella, klimatmässiga eller religiösa skulden? Knappast. Som människa är det omöjligt att inte producera koldioxid. Alla dessa skulder är alltså illegala. Påhittade. Det står oss fritt att avsluta transaktionen och utropa oss skuldfria.
Det enda vi behöver göra för att bli kvitt skulden är att se den för vad den är. Skulden som åläggs oss är ett bevis för vårt värde och oavsett vad andra säger så är det ju enbart du som vet ditt eget värde. Om du känner skuld så finns den – eftersom det är i dig den bor. Om du bestämmer dig för att du inte har någon skuld så försvinner skulden också.
Lät det skumt? Förstår det. För att begripa den där saken behöver vi titta lite närmare på vad en människa egentligen är för något. Och för att begripa det måste vi förstå vad det är vi har som gör oss värdefulla. Människan har ju liv. Är vid liv. Här tillsammans på jorden. Vad är livet? Hur börjar och slutar det? Lever man ett eller flera liv? Och i det senare fallet varför vet man inte om sina andra liv.
Svaren beror som alltid på vilka du frågar. Den insatte kristne svarar ”guds avbild” utan att blinka. Den vetenskapligt bildade människan svarar ”släkt med apan”. New-agaren svarar ”förkroppsligad energi” och så vidare. Vi får prova med att göra frågan lite mer generell. För en sak kan vi väl vara överens om – en människa lever. Det gör blommor och djur också, men vi får väl ta med dem också en stund och ställa oss frågan ”vad är livet”?
Resan från födsel till död. Det är en ganska klockren definition egentligen för man kommer till livet genom födseln och man går bort ur livet genom att dö oavsett om man är blomma eller skandinav. Vi människor vet också att vi andas, äter, har sex, har känslor och tänker.
Är det kanske det här med själen som vi ska ta och titta lite närmare på? Är människor besjälade? Klart vi är! Och vad är det i så fall att vara besjälad? Är det att ha känslor och tankar, eller är det att drömma, ha ambitioner och vilja saker som varar längre än en impuls eller förnimmelse.
Go figure! Jag har inte skrivit något mer och vet inte riktigt när det kommer att bli gjort. Eller om det blir gjort överhuvudtaget. Visst vill jag, men jag vill mycket, jag ;-)
Tack för att du läste.
onsdag 20 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar