Gå på lina

Jag försöker balansera.

Ingen rädsla finns kvar.

Ingenstans.

Balansen är allt nu.

Att andas.

Bära tankar och idéer i vänster hand.

Bära känslor och lustar i höger.

Blandas genom mig.

Följa linans rörelser.

Flytta vikten från höger till vänster fot.

Låta balansen finnas.

Flytta vikten från vänster till höger fot.

Låta den nya balansen finnas.

Ibland blåser det.

Ibland är det alldeles mörkt.

Ibland står någon nere på marken och ställer frågor.

Ibland måste jag ta tag i någon.

Ibland måste jag sova.

Ibland ramlar jag ner och måste börja om igen.

Detta är likväl vandringen.

Det finns precis hur mycket som helst att omfamna med vänster hand.

Höger hand svämmar över.

Sedan tilltron blev förbehållslös finns ingen ände på flödena.

Det är därför måste anstränga mig att avancera långsamt.

Precis hela tiden.

Det är det enda jag verkligen måste.

Flödena kräver balans.

Balansen kräver färdighet.

Färdigheten kräver övning.

Övningen kräver tålamod.

Att låta det ta den tid det tar.

Att öka takten i sin egen takt.

Och att aldrig någonsin sluta andas.