fredag 22 mars 2013

Närighet

Egennytta. Närighet. Den uttalade viljan att göra sig en hacka på andras bekostand. Synsättet av att jag måste ha mer än andra. Snikenhet mot andra med syftet att ha det gött själv.

Hur jävla dumt är inte det?

Det är precis hur skitjävla dumt som helst.

Så pass dumt att det nästan gör mig irriterad. Och då är det verkligen dumt.

Hur lite av livet kan man vilja förstå?

Om man verkligen har bestämt sig, menar jag.

Då hamnar man ungefär där att man sätter sig mitt i den skönaste soffan och skriker efter att bli serverad. Man kastar mjölk på dynorna omkring sig för att ingen annan ska kunna få njuta av soffans bekvämlighet. Man spottar i den mat man ingen vill äta upp för att ingen annan ska få känna smaken. Man skriker och väsnas för att få rummet för sig själv.

Tack och lov är det beteendet ganska sällsynt. Snart ett minne blott.

1 kommentar:

  1. Närande och tärande skulle aldrig funnits ifall värdemåttet skapades tillsammans då fyllde allt behov bara och inga olika lag mot varandra ungefär (alltså no skuld värderande).
    Inte nöjd med hur jag uttrykte det vissa saker tar tid.
    Drömde konstiga saker som aldrig flöt ihop men jag förstår att det handla om skuggor av uteblivna reflektioner ,de skapar ju tomrum och det känns alltid på ett sätt tycker jag. Liksom vandraren har ingen stans att gå men han går en då för att komma ur tomrummet men det nås ju inte ifall den går tillbaks eller hittar något mål (självklart har vandrare av slag mål men tänkte på de andra som jag själv kanske ungefär)hmmm inte riktigt då men jag har den känslan ,inge synd om mig det var inte så jag mena ,jag kan liksom dra till många mål som andra då även ger mig. Ah se hur svår tdet är att förklara, jag vet inte riktigt min funktion i pannkakan och genom det drar jag mig ifrån förhållanden till och med.
    Hur knasigt är inte det?

    SvaraRadera