Det blev inte så mycket tid att fundera över det där med säljare och köpare. Men å andra sidan behövs det inte så mycket tid om man har en personlig assistent som kommer cyklandes med svaret. Märkligt nog eftersom det heter att vara ute och cyklade. Kanske borde jag ta mig i akt i tolkningen.
Jag hade tänkt att fara ut i en utgjutning av okväden kring hur stora företag och organisationer fungerar i fråga om processer för inköp och budget. Hur idéer som sparar pengar alltid välkomnas så länge de inte kostar pengar att genomföra. Hur det finansiellt per definition kortsiktiga perspektivet ingjutit en så till den milda grad oåterkallelig förruttnelse.
Men det där vet ju alla. Det har varit en förutsättning att se som en utmaning men frågan är om det inte är så att de organisationer som fortsätter längst den inslagna vägen är utom räddning. Jag vill jobba med kunder där det finns en framtid; alltså kan vi låta de som väljer kortsiktig finansdöd pyssla med sitt en stund.
Det är värdeskapandet det kommer an på. I stort och i smått. Dags att kliva fram och belysa värdet. Att inte längre huka för att visa vad effekterna blir med den subversiva motivationen att ingen kommer att tro mig eftersom jag är leverantör av lösningen. Om ingen annan gör det kommer det ju ändå an på mig att exemplifiera och övertyga.
Att ta det till punkten då värdet blir så tydligt att det stämmer överens med det företående fakturabeloppet. Sådetså. Nu skapar vi värde. Som vanligt, alltså. Men det handlar om att finna den där kittlande lilla punkten då alla förstår. Då det händer. Överlämningspunkten.
fredag 17 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar