torsdag 13 januari 2011

Vi leker bank 2.0

Detta är en uppdaterad version av inlägget Vi leker bank från september 2010 som inte tog hänsyn till kreditmultiplikatoreffekten, det vill säga det faktum att vad som lånas ut i en bank ofta sätts in i en annan och där ger upphov till grund för ny utlåning vilket ju tvivelsutan ökar "effekten" i systemet högst avsevärt.

Vi leker vederbörligen förenklat1 starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.

Första kunderna:
Det börjar med att vi (banken, alltså) får en insättning från en sparkund. Insättningen om 50 kSEK hamnar i vår reserv.

Så kommer vår första lånekund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.

För lån till fastighet2 med pantbrev3 måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.

Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vår reserv.


Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar

De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.

Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - undantaget ett antal skurkstater.

Nu föll det sig så lyckligt att säljaren av sommarstugan också var vår första kund - sparkunden. När han erhåller sina pengar sätts de in på hans konto och utgör därigenom grund för ytterligare utlåning. Vi har alltså fått tillbaka de pengar vi precis nytt skapat och kan genast använda dessa för att skapa nya.


Pengarna som skapats måste ju ta vägen någonstans. In bankväsendet igen.


Fler kunder
Lånekunden med sommarstugan får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa lånekund in genom dörren. Det är en kommun som behöver har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning2. Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.

Entreprenören som ska utföra arbetet på skolan har också konto i vår bank. Denne erhåller en förskottsbetalning enligt avtal om 2 MSEK vilken nu också bokförs i vår reserv som grund för ny utlåning.

Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. Vidare har vi inlåningsreserver om 3 MSEK vilket ger 3 370 000 kr bokfört i reserven.

Full fart
De 3 370 000 kronorna som banken nu har möjlighet att använda som reserv kan användas för utlåning till bostäder motsvarande 84 250 000 kronor. Om så lite som 10% av dessa pengar hamnar i just vår bank till följd av att avträdande fastighetsägare har sina pengar hos oss ökas reserven till 8 425 MSEK. Vilket i sin tur kan användas till nya bolån om 210 MSEK. Något som ger ungefär 10 MSEK i ränta per år vid fem procent.

I verkligheten...
...är det faktiskt ännu mer bedrägligt. Banker lånar av varandra för att säkerställa att de pengar som blir till genom utlåning snarast möjligt återgår som underlag för mer utlåning. När banker lånar av varandra bokförs samma pengar flera gånger. Man kan säga att pengar som skapats av en bank blir kvar i bankcirkulation såvia de inte tas ut i form av kontanter.


Noter:
1) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.

2) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:

För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%

3) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.

6 kommentarer:

  1. Prylen är bara att multiplikatormodellen inte är sann. Bankerna vill att vi ska tro att deras "utlåning" sker från insättningar men så är det inte. Bl.a två nobelpristagare i ekonomi har bevisat detta empiriskt.

    Bankerna hittar helt enkelt bara på skulden/krediten på sin balansräkning genom några tryck på tangenterna - svårare än så är det inte. Eventuella reserver letar de reda på senare.
    Steve Keen förklarar det bra här (lite långt men bra):
    http://www.debtdeflation.com/blogs/2009/01/31/therovingcavaliersofcredit/

    SvaraRadera
  2. Jo det verkar ju som att man "tar reservfrågan senare" (om alls). Det är ju egentligen ett mer rimligt förhållningssätt till sedelpressen. Lite mer avslappnat och lätthanterligt för operatören ;-)

    (I sammanhanget kan så kallade "stresstester" och försäkringsbolagens bankverksamheter utgöra grund för många för goda skratt.)

    Olika nivåer av vansinne men ändock vansinne. Får all världens ekonomiskt uppfostrade befolkning att helt och fullt tappa kopplingen till sakers värde och användbarhet och överge ge upp personliga suveränitet.

    Och detta med pengarna är bara ett av de stora bedrägerier som fungerar på precis samma sätt - några exempel hälsosektorn, energisektorn, försvarssektorn, livsmedels- och jordbrukssektorn.

    Ekonomibedrägeriet är kanske det mest utmärkande eftersom pengar som skapas i bank inte har någon som helst koppling till naturliga tillgångar, men övriga till ekonomibedrägeriet tajt kopplade bedrägerier för sina respektive områden så långt bort från ursprunget att de nästan klipper tråden med ursprungsutmaningen de också.

    Bedrägeriet ekonomi ser alltmer ut som en tejpfälla - ett hårt nystan av flera kilometer ihopvirad tejp som i sig själv innehåller ett ganska effektivt förklaringsförsvårande element.

    Finns mycket att göra ;-) Detta med skapade brister är ett tydligt mönster.

    SvaraRadera
  3. Jo, det där med skapade brister är ju själva motorn i mycket. Skapa problemet och ha lösningen - typ Chaplins klassiska "fönsterkrossar-komma och laga"-film:
    http://www.youtube.com/watch?v=2MUBrClhgks

    SvaraRadera
  4. Jag skulle vilja bidraga med en bedrägerityp till, om ni inte redan känner till den. Kunskap är makt, den makt som förhoppningsvis gör oss fria en dag.
    En del som inte har personliga lån, med ränta, tror ju att de då undgår Bankstermaffian.
    Icke då! Det finns ett annat lite mer dunkelt trick till, benämnt "Räntepump" av de som upptäckte fenomenet. Önskas förklaring?

    SvaraRadera
  5. Jaha du Stolt kämpe, du har läst Margrit Kennedy märker jag. Grattis.

    SvaraRadera
  6. @Stolt kämpe -> Det kan kanske finnas en eller annan som när en fåfäng förhoppning om att inte vara en del av pyramidspelet men oaktat någon ännu icke upptäckt fjärran stam infödingar så är alla indragna.

    Det faktum att trycket önkats med stort tålamod över lång tid blir trots arkitekternas önskan om annat en katalysator i och med att ett större antal vaknar upp samtidigt.

    Alla är indragna och somlig skuldfris tro är uttryck för något helt annat. Men det är ju också själva poängen och sannolikt en förutsättning för själva upplösningen.

    SvaraRadera