Dumokratins grundpelare

Det talas mycket om demokratin, bevarandet av demokratin och försvarandet av demokratin. Demokrati och stabilitet är också en populär verbal parhäst. Men. Demokrati är ett koncept – en vision, en utopi. En helig gral för sökande av totalt rationellt medbestämmande och koncensus. Demokrati innebär att folket styr. Och hur jag än vrider och vänder på det så får jag det till att folket styr allt. För om folket inte styr allt så kan man ju knappast tala om en demokrati. Ett absolut tillstånd.

En teori som passar alldeles utmärkt när de regerliga enheterna blivit för stora för egentlig tillitsfull koncensus eller ett ledarskap som själsligen kan accepteras av övriga individer. En effekt av en makrostruktur som ingen enskild ”liten människa” någonsin önskat sig utan resultatet av den uppskalning av samhällena som den makthungriga arten ombesörjt.

Städernas syfte var ju från början att åderlåta den omgivande landsbygden för att på så sätt lägga de mer godtrogna bönderna under sig. Städer samlades till län. Län till länder. Länder till unioner. Och nu enligt planen snart en världsomspännande NWO-stat. Allt ett schema för att samla makt över människan och beröva henne sina medfödda rättigheter. För den lilla, styrande skarans världsligt subversiva välmåga.

Världen har sett det förut. Många, många gånger. Dyker i den cykliska tiden upp med ventilens förutsägbarhet på cykelhjulet. Demokratin fyller placebosyftet att vara just en ventil för den frustration som kommer ur att människan känner sig överkörd. I romarriket sa man att det var bäst att ge folket skådespel och bröd så att de håller sig lugna. Regerbara. Nyttiga. Sovande.

I vårt moderna samhälle har vi tagit det ett steg till. Hotet mot ”demokratin” är ju att folk vaknar upp inför det faktum att man lever i ett konstlat, nedtryckt tillstånd och att den personliga suveräniteten blivit kapad. Man har blivit mindrejpad. Tankar, idéer, innovation och förutsättningar för framlevande av allt i livet dikteras ju nu av ”demokratin”.

För att bibehålla ”demokratins” grepp om subjekten gentemot vad som nog är ett latent kontinuerligt uppvaknande har man blivit tvungen att i allt högre grad söva dem. I den moderna ”demokratins” verktygslåda för fortsatt nedsövdhet hos folket finns bland annat följande mekanismer:

• Ett underhållnings- och idéformningssystem kallat Media. Här hypnotiseras subjekten med färgglada och värdeutbildande historier varvat med propaganda av olika slag för att forma en intellektuell villfarelse att hålla själsliga initiativ från dörren.


• En psykologisk kompost med en uppsjö mekanismer som samverkar för att mala ner psyket på subjekten genom olika former av självpåtaget utanförskap, otillräcklighet, kärlekslöshet och allehanda fysiska, psykiska och emotionella komplex och nojor där allt som förefaller naturligt klassas som avvikande och icke önskvärt.


• En förgiftningsindustri där man i och med centraliserad produktion av så gott som allt av daglig vikt för subjekten kemiskt kan ingripa i subjektens fysiska kroppar med påverkan såsom olika sjukdomstillstånd, nedsatta mentala och intuitiva förmågor.


• Olika former av strålning som påverkar människors sinnen att bli våldsamma, osäkra och öka gapet mellan sig själva och sina medmänniskor. Brutalt starka vågor av elektromagnetisk art för att ombesörja ”kommunikation” vilka i själva verket har till syfte att begränsa människors kontakt.


• En medicinsk industri där en uppsjö kemiskt inducerade och instrålade sjukdomstillstånd och skapade psykiska störningar behandlas genom andra skapade substanser, var och en med sin egen väl avvägda verkan för att bibehålla individen i det vacklande, styrbara tillståndet genom att erbjuda lindring och samtidig förgiftning snarare än någon form av tillfriskning.


• Ett ekonomiskt system där alla former av förnödenheter låsts in bakom ett ekonomiskt galler så att enbart den som underkastar sig konstruerade så kallade arbetstillfällen vilka inte sällan går emot den inneboende känslan av vad som känns meningsfullt ger möjlighet att tjäna pengarnas syften och erhålla en noggrant avvägd summa i ett intervall som ger en icke hotande grad av ”frihet”.


• Ett styrande och inrutande av livet från tidig ålder. Föräldrar tvingas via pengasystemet att ge upp en den huvudsakliga möjligheten till egen prägling av sina barn redan vid ett års ålder. Barnen fostras sedan via det så kallade utbildningsväsendet till att även de bli fyrkantigt tänkande, intellektuellt fördömande individer.


• Olika former av rädslegeneratorer i stort och smått. Så kallade ”statliga” institutioner med syfte att skrämma människor för allt från mat till andra människor samt att ur denna rädsla få människor att leva i fobisk rädsla för att befatta sig med ansvar i alla dess former.


• En teater i det offentliga rummet som visar på att politik, makt och alla former av styrning av samhället enligt ovan egentligen är oerhört komplicerat och inget någon egentligen har tid eller mental kapacitet att förstå. ”Mind your own business – vi tar hand om det här”.


• Rationalisering av det sprituella. Religioner, intuitiva kopplingar till andliga traditioner och varje form av religiöst vinklad syn på livet och dess innehåll möts med en arsenal av rationellt förlöjligande samt mer handfast ekonomiskt och militärt bekämpande.


• Inkapsling av en "vetenskap" för att hålla innovation och intuitivt driven utveckling bort från det applicerbara. Det tekniska försprånget ska på detta sätt hållas på den styrande elitens sida med enbart små och gradvisa läckage över till brukarna.


• Listan kan ju göras hur lång som helst. Jag stannar här.

Bröd och skådespel åt folket. Det var länge sedan. Vi lever nu, neddämpade och fördummade i en ”Dumokrati”. Mja, så kan man faktiskt beskriva saken. En tanke bland många. Så vad gör man då åt detta sakers tillstånd?

Detta bedrägeri av sammanflätade bedrägerier må te sig komplext. Men avsikterna är tydliga och de bor i varje fiber av dess skapade verklighet. Mot avsikter finns ett universalmedel. Tvivellös övertygelse i varje önskan. Fokuserat. Alltid. Det är så enkelt som en tanke. En och samma tanke.

Jag säger inte att allt är fel. Allt är precis som det ska vara. Inklusive det faktum att du läst ända hit. En beundransvärd insats. Vad som hänt är precis lika meningsfullt och menat som det du precis bestämde dig för att det skulle ske.

Mitt i tankens orimlighet bor dess möjliga rimlighet. Tanken på att alla är den del av allt och därigenom varandra. Den om att detta är en omsorgsfullt designad utmaning för att vi ska begripa just precis det. Ohyggligt spännande alldeles oavsett. Detta är ingen vanlig tid. Inte på en fläck. Men - å andra sidan - vad är tid?