Om man tänker lite bortom den strikta materialismen och funderar över varifrån tankar och känslor kommer. Kanske funderar på att man är uppkopplad i ett intuitivt nät av möjliga insikter och bedömningar. Att man faktiskt i sig kan söka den gemensamma faktabanken och rent intuitivt bedöma saker genom att helt enkelt känna efter.
Jo, jag vet – det är ju knappast vad vi får lära oss. Vi får lära oss att allt är materia och att vi blir bra människor om vi helt släpper de mindre synliga tentaklerna av tillvaron och ger oss hän åt rent logisk fyrkantighet likriktat stuprörstänkande. Om vi går upp tidigt, inte för att se soluppgången, inte för att känna morgonens dofter eller hinna reflektera innan dagen startar utan för att hinna få iväg barn till skolor och infinna oss på våra jobb. Då är vi duktiga. Bra människor.
Men vi har det i oss. Den intuitiva bedömningen. Vi vet rent instinktivt när något är bra för oss, när det är positivt eller negativt. När det är sanning eller lögn. Om du inte provat att pendla (inte arbetspendla utan att testa positivt visavi negativt med en pendel) så kan jag rekommendera ett försök. Det är ganska intressant. Det är du själv som håller i pendeln. Det är dina muskler som styr dess rörelse. Men det som i sin tur styr dina muskler är saker du inte i den begränsade värld du fostrats in i kan veta. Men som du ändå har något slags koppling till. Om man väljer att tro på det, naturligtvis. (Här har lämnats plats för vederbörlig fnysning för den som känner för det).
När man till exempel läser en tidning eller lyssnar på nyheter så vet man instinktivt att det är lögn – i princip alltihop. Att det är en omfattande och nästan absurt omfattande flirt med den logiskt ätande delen av hjärnan. En lögn av sådan omfattning att den definierar hela bilden av vår värld. Märkligt hur det kan ta så lång tid att vakna upp från den, men utmaningen är kanske formulerad på det sättet. Och vi är ju som sagt verkliga dygdemönster om vi själva arbetar för att sprida lögnen genom att göra den till vår egen.
För lögnens megafoner skriker värre än någonsin i vad som börjar bli en desperat ton. Sannolikt eftersom ingen riktigt lyssnar längre. Vi vet ju. Det är lögn. Och den lilla tankemässiga cell som utformats för de logiskt lydiga förnuft som är holistiskt framgångsrika nog att kapa kontakten med sina själar gapar i allt väsentligt tom. Visst, det finns de som fortfarande köper skiten, men inte särskilt många som bryr sig på riktigt. De flesta ser det som en ständigt pågående svada. De som ägnar det några tankar inser att det är bluff.
Och de som inte ens tänker på det har sannolikt i sig att inte ens ta i skiten med tång. Att inte ens bevärdiga lögnen med sin reflektion. Människor som brukar kallas lågutbildade och ointresserade av nyheter. Som knappt läser en tidning. När jag gick i skolan talades det om ”socialgrupp tre”. Dessa hopplösa människor för vilka hopp egentligen inte fanns. Människor som inte lät sig indoktrineras i världens bedrägerier. Som sannolikt till följd av själslig suveränitet inte var disponerade att leva sitt liv som en del av lögnen.
De flesta låter svadan göra sitt och petar själv med det som ger något. Med de människor som lever i närheten. Med de saker som känns meningsfulla. Lögnen har ingen plats i den småskaliga värld som är vår egen verklighet. Den verklighet som hålls samman av relationer och beroendet av andra människor, av kärlek och glädje. Det är ju det som egentligen är verkligheten, inte den världsomspännande lögn vi som sagt matas med sedan födseln. Och det är sannolikt just denna insikt – att vi i varje enskilt ögonblick vet vad som är sanning och inte – som är så förödande för lögnens elit.
Det är kanske därför lögnen nu är så desperat. Att lögnens huvudmän i likhet med sin tilltänkta publik slutat lyssna till svadan respektive tystnaden. Kanske är det därför man inte ens anstränger sig för att få det att se ut som något annat än en lögn. Tanken är säkert att de som börjar vakna upp ska fastna i lögnens alla tejpfällor. Börja dra i alla de trådar och kopplingar som utgör lögnens fulla utbredning. Men det är ju en fälla det också. Ett spindelnät, rakt upp och ner.
Lögnens huvudmän tror sannolikt att de inte möter något motstånd längre eftersom inga direkta motreaktioner förekommer. I själva verket möter de en mur av ignorans. En lögnens oöverstiglighet. För vad kan en lögn åstadkomma om ingen lyssar till den. Om den uttalas i ett lufttomt rum. Passa på att skåda lögnens omsorgsfulla uppbyggnad. Den är magnifik. Hänförande. En sista nostalgisk blick. Den är när som helst försvunnen.
torsdag 5 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra skrivet, Erik!
SvaraRaderaTror du och jag hade parallella tankar idag igen (fast såsom underordnad tanke i mitt solipsistpart är din en avkomma från min :) ).
Jo, jag tror också alltfler känner och ignorerar lögnerna som Tsunamiaktigt försöker ta över våra tankar. Tror folk mer och mer gör en "Tai chi" rörelse, följer med vågen men låter sig inte påverkas av den. Tsunamimaskinen börjar tappa känslan - det är för mycket, för högt, för desperat - för att man ska fångas av rörelsen. Man låter den bara komma och ser efter ett par dagar att lögntsunamin drar sig sig tillbaka för att ersättas av en ny lögntsunami som man denna gång är än mer likgiltig till.
Mättnadsgraden är nådd.
Väldigt bra formulerat - tack Erik! Och ja - vi har den intuitiva bedömningen inom oss. Det är bara att öppna slussarna....
SvaraRaderaLincoln > Dankeschön. Jo, tankar bor väl sannolikt även de i kollektiva nystan. Och vi är ju alla mer eller mindre föremål för samma signalsammansättning.
SvaraRaderaDesinformationstsunamikaskaderna (puh!) får man nog utgå ifrån såsom fyllandes andra syften. Spurten borde vara i full gång och den intensiva ridån ska kanske medge viss arbetsro på den andra sidan.
Gunillasolara > Tackar, tackar. Dina ord brukar av någon anledning stämma ytterst väl med mina funderingar i varje post. Tack själv, således.
Hela livet har jag gått omkring och inte fått ihop saker. Så, på några få år, så stämmer hela bilden. Jag vet att jag nog inte sett en bråkdel, men saker stämmer. De känns rätt och riktiga. Och istället för att bråka med oförenligheter kan man nu istället ägna sig åt lustfyllt upptäckande.
Precis som det var menat men också exakt som det var menat att förhindra. Underbar paradox!
Tack till Erik för intressant text.
SvaraRaderaMen, det finns också ett frammatande, av just misstroendet, i stor skala.....? Det ena efter det andra skall "avslöjas", så att människor tappar alltmer tilltro....till allt vad statsmakt och myndigheter, polis, domstolar, välgörenhetsföreningar osv., heter....Det är meningen att vi inte skall "tro" på "lögner" och på "lögnare" (som finns överallt, grannen, familjemedlemmen, arbetskamraten.....)....
Vilka vill sprida dessa känslor av genomgående misstro, kanske förvirring, kanske misströstan, kanske förakt, kanske, avsky för allt dumt och alla "dumma" (inklusive att idiotiska?)....och "värdelösa" dumsnutar i största allmänhet, som väl "egentligen" skulle behövas "ett stort krig" för att "bli av med"?
Det är "den totala förvirringen", (det totala mörkret?), som några vill åt, och försöker skapa...?
Undergräv tilliten, skapa förvirring, ilska, frustration, fiendskap.....blanda folk, pressa upp stressen, lär människor att tänka "utsortering", "utanförskap", "krig"....?
"Razzle, dazzle them all"....?
Ingen förmår att göra något för att kunna förhindra "våra idéer" att kunna genomföras.....vi kommer att "rensa jorden"....och människor kommer att applådera "oss"...?
Galenskapen skall drivas in absurdum....genom att totalt förvirra "massorna"...kan vi gå fram som vi vill....ingen kommer att kunna hindra oss....
Allt är under kontroll? Massornas medvetanden är följsamma?....
Jo, det måste ju vara ett sådant schema som ligger i botten för alltihopa. Misstroendet ska ju först och främst riktas mig sig själv. En lämplig grund för att sedan inte kunna lita på samhället, andra eller främlingar.
SvaraRaderaDet förefaller som ett signaltätt, högenergiskt krig där allt från psykologiska järngrepp via omsorgsfulla vanföreställningar till bestrålning, förgiftning och de klassiska bristskapandena samverkar.
Att det hela ska falla sönder, ingenting ska fungera eller kunna litas på är säkert en viktig passage, men samtidigt ett hårfint övervägande. Om man helt och hållet stänger ner mobilnät, släcker elförsörjningen och låter hjärnvägen ligga i träda påverkas människans tillvaro för mycket.
Då blir man fast, utan sina dagliga rutiner och framförallt utan media. Man kanske börjar reflektera, inse och finna förtroende för sig själv och sina närmaste i allt vidare cirklar.
Det är därför det är så viktigt för eaterns regissörer att simulera ett gradis stokastiskt sönderfall. Någon störning i tågtrafiken här, en blackout där, ett absurt regelverk för heta arbeten där och så vidare. Spridda skurar som precis som den disharmoniska cocktailen av elektromagnetisk strålning vi får i os dagligen är menade att få oss ur balans och bli just sådär lättletta och - vem vet - kanske även lätt skördade under befolkningsminskningens lömska täckmantel.
(Det finns ju mycket logik i näsan allt som händer om man tar sig en titt på vad depopulationsivrarna sysslar med, samt vilka de är. Men jag har svårt att ta det på allvar. Teorin är säkert att färre blir lättare att bibehålla regerliga och så vidare. Den officiella praktiken är att jorden inte räcker för alla. Men det verkliga syftet förefaller vara något annat. För att döda stora mängder människor cirkulerar alltför många själar. Om jag förtsått denna fas av spelet rätt så går det ut på att hålla så många som möjligt levande döda istället. Ut själslig påverkans cirkulation, så att säga).
Nej, ett lungt och stilla sönderfall och en massa pilar som pekar åt alla möjliga håll. Vi är nog enligt denna regim ålagda att vakna upp till lögnens omfattning just precis nu. Det är den blinda vanmakten de vill åt. Att vi ska rasa iväg och bli sådär vanvettigt oregerliga innanför de föngelsemurar som nu tyrligt rests under det att vi varit och handlat pryttlar på avbetalning och läst om allt farligt i tidningen.
Men återigen - de kan inte riktigt ro det i land - för den till en början slentrianmässiga, sedan alltmer intensiva och i dagsläget öronbedövande destabiliseringsövningen vänder obönhörligen blicken inåt på de utsatta. Visst, det kan ta ett tag, men vi hamnar där till slut allihop. Vi inser att vi måste börja finna en fast, pålitlig och fungerande punkt. Och att den punkten rimligtvis måste finnas i oss själva. Så börjar det om, hela spelet - fast åt andra hållet. När förtroende för det egna tänds i stor omfattning för att sedan blomma ut i förtroende för varandra och ett lika enkelt som självklart ignorerande av det spel som då i en handvändning är över.
Att solen skulle kunna slå ut alla klystroner och all teknik och genom det förstöra hela samhället som är så beroende av denna teknik, de spyr ut budskapet att vi kommer inte överleva utan dessa saker. När det i själva verket skulle bli tvärt om.
SvaraRaderaBara ett exempel i de så kallade U länderna odlas 70 % av maten i städerna av kvinnorna och ursäkta va faen skulle de lida av att sateliterna skulle slås ut (klystronerna (kraftiga vapen sändare av vågor typ tv sändningar,mm)
I detta hela fall om jag nu kallar världs ordningen på ett sädant konstigt sätt så kan man se Solens utbrott som Guds vrede i bibeln. När vi nu är både sändare och motagare med solen så kan man ju lätt se att vrede byggs upp genom att ett nät av vågor finns för att hålla oss isär och likt en spindel hålla oss fångna i sitt nät, i mitt skruvade sinne är detta bara ett sätt att fånga känslan alltså livet annars finns inget liv att styra över för spindlarna oss själva från framtiden den yttersta tiden. Nu sken solen som en signal.
SvaraRaderaGod bless them who wanna, men dårshippa inte vare sig vatten eller sol eller vind eller eld eller vad tusan som helst who do matter. Det står i boken me, man behöver inte tro för det står faktiskt där en då, hehee ha go tro och smile en ny big bang är ju bara som en stor frigörande fest....Its good to belive. Halsningar stefan
Erik skrev: " Vi inser att vi måste börja finna en fast, pålitlig och fungerande punkt. Och att den punkten rimligtvis måste finnas i oss själva. Så börjar det om, hela spelet - fast åt andra hållet. När förtroende för det egna tänds i stor omfattning för att sedan blomma ut i förtroende för varandra och ett lika enkelt som självklart ignorerande av det spel som då i en handvändning är över."
SvaraRaderaHärligt Erik. Det är så det förmodligen oundvikligen måste gå till, och kommer att gå till.
Plötsligt kommer (som på himmelens skyar...?) ett helt annat medvetande att vara över oss....
Härligt!
Tack igen till Erik
V.h. Anonym 6/5 02.44
Totala förvirringen kan översättas i språk till den ständiga förändringen vilken är då ständig stress för att plasten i oss DNA ej är i sitt ursprungsläge och då ej vill till slut replikera om man hård drar detta.
SvaraRaderaNär man tillverkar stora mängder sekvenser så gör man det med temperatur istället för enzymer och detta är väl känt kallas pcr. Används även i kriminal deckeriet. Självklart finns andra metoder som är hemliga att produsera det är egentligen samma teknik som att framställa polymer som är stresståliga till tex flygplan. Läser man lite över gränserna och är inte fack idiot så lär man sig betydligt mer. Nu har jag som vanligt egna teorier och om hemma miljön hemma bäst liksom teorier för att där är det normalt mindre stress för de flesta och detta kan man dra långtgående slutsattser om gräver. Strain Rate är ett ord som jag just nu intresserat mig för i då detta som jag är intresserad om i ett annat fack, man lånar ideer från liknande olikheter då eller hur jag ska säga är lite ute i luften här så att säga. Plast har minne efter stress ibland blir stressen en sådan belastning att den då tappar minnet och häri är jag då i tanken. Bla va jag skriver osamanhängande. Bry inte om det ta det för vad det är och ger det något i tillförsel så är ju det bra, annars bara glöm det. En tanke i detta resonemang då är växter som man tränar att typ klara vårt stressiga klimat för dem till s de har ändrat sitt polymeras (DNA)inga örter var ju här typ innan den katolska kyrkan träna in dem......
Jag håller helt med dig erik vad jag tar upp här är vad som kan leda till att se det hela i mer bevisform om man orkar gå i det breda spectrummet annars tror jag du har förstått detta helt och hållet, för mig så hänger allt ihop totalt och jag försöker bara hitta mer att gå på och ja vad det leder till vet jag inte riktigt. Och däri orkar ju för det mesta inte ge min känsla till det allt för mycket för det kan ju vara meningen att man ska fastna i en cirkel om, om ,bara vilket allt kanske kan beskrivas som ett OM. Till slut är cirkeln om allt sluten och man är allt om osv när allt kommer omkring och vad har man då gett sin känsla till ,jo materian och inte till känslan själv liksom, ett dilema.
SvaraRaderaSkönt på sätt och vis att det är fredag och hälsningar från stefan som störtdök in i en influensa.