Kraften i havet är obeveklig. Den känns på flera mils avstånd och att vara så nära utan att stå vid dess strand är nästan plågsamt. Tiden vid havet ger alltid insikt. Denna gång handlade det om tidens korsvisa beroenden. Hur bilder, kommunikation och synkrona tankar i accelererande grad sammanbinder varje punkt i tiden med varandra och hur detta tilltar i just den takt som materian förefaller spela ut sin roll. Vidare in i nästa paradigm. Kanske han hade rätt ändå, svampforskaren som talade om att all tid kommer till den nollpunkt där den är samma. Igen.
Nybesökt hav i väst.
söndag 5 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nollpunkten där tiden är komplett ,fast innan detta händer måste man bli mer rörlig och inte fast på en punkt. Och det är det man måste förbereda sig på att kunna vara rörlig en tid och organisera så att folk kan hjälpa varandra under denna tid till tiden.
SvaraRaderaHm. Ja. Kanske. Jag är inte säker. Men det är mycket möjligt.
SvaraRaderaJag menar mest att jag är beredd på att leva som indian en tid ifall jag måste.
SvaraRaderaJo, det förefaller nog som en rimlighet.
SvaraRadera