Ärlighet vs. öppenhet

I videoaffären såg det ut som ett lysande uppslag. "The Invention of Lying". En film som tog sitt avstamp i en parallell värld där lögnen inte fanns och där mediakonsumenten skulle få följa det sannolikt absurda i att lögnen gör sitt inträde i en lögnfri värld.

Nu behövdes det inte så många bildrutor för att begripa att just denna rulle inte ens skulle kunna snudda vid den enastående möjlighet till skratt som faktiskt gavs i upplägget. Avbruten mediakonsumtion, således. Men med en i och för sig ganska självklar men icke desto mindre distinktion noterad.

Att inte ljuga och att inte säga vad man tycker är två väldigt olika saker. Exakt lika olika som att vara ärlig eller låta varje tanke formas som ord. Det var just där filmmakaren i detta fall gått bet, beklagligtvis.


Drömmen var lite speciell i natt. Jag stod i kassan på en okänd ICA-butik. Jag skulle köpa en skinkstek (fråga mig inte varför). När det blev min tur kände den mycket androgyna kassören igen personen bakom mig och plockade dennes skinkstek ur vagnen med orden "den här ska du inte betala för", packade den i en VIP-påse och lade den åt sidan utan att ens titta på mig.

När det så blev min tur betalade jag min skinkstek och påpekade: "Du - det där var inte särskilt snyggt. Det är precis sådana saker som får mig att sluta handla på ett ställe". "Vaddå?". "Att du inte ens tittade på mig utan tog killen bakoms skinkstek först". "Men vaffan". "Ok, ok. Om jag hade varit du så hade jag velat veta. Nu är jag ju inte du, så du får göra vad du vill med min anmärkning".

Därefter fick jag vidare ut från ICA, genom Högbo Brukshotell som denna dag mer eller mindre tillfälligtvis inrymts i cityterminalen. Ut genom dess mediacenter ("sponsored by Sony") vidare till den enorma hangar där kändisars hundar kunde få gratis tvättning och där någon terrierartad kändishund som faktiskt så exakt ut som en liten drake med spetsig svans och allt som bäst ruskade av sig under en handduk.

Vidare ut genom uppgången mot Klarabergsviadukten. Där träffade jag en gammal klasskompis. Han var helt insvept i grått tyg och förklarade att helkroppsstickningstältet till höger runt hörnet var det senaste. Jag beslutade att sticka (obs, ordvits) dit. Och vaknade med en mycket förvirrad tanke i huvudet. Drömmen som gick i något slags Michael Mann-stämning fastnade lite på tvären. Så varför jag beskriver denna nonsensdröm? Eftersom jag dagen till ära inte hade något vettigt att skriva.


Jo, en sak av relevans blir det faktiskt. Noterat inombords men också bara där. Den lilles ord om den eviga kärleken. Jag skulle ha kunna skriva en hel avhandling utan att få till det. Han sammanfattade det i en enda mening och en handgriplighet. När han blir vuxen får han beskriva det själv, men jag kan glatt notera att vad jag så utförligen fått beskrivit för mig just via drömmar också sammanfattas av föremålets för nämnda kärleks avkomma. Läckert!