Tappade en hink i brunnen i någons stall häromdagen. Tyckte att jag kom på något mycket smidigare men det vetehundan. Här är i alla händelser en liten manual.
Royalties till mig - dankeschön!
lördag 27 februari 2010
Diagnos: Cynisk
Jag har alltid intresserat mig för nyheter och vad som händer i världen. Får nog till och med erkänna att jag nyhetsknarkat i perioder. Det började med UNT i tioårsåldern. När jag varit i länder med språk jag inte behärskar har jag ändå alltid försökt sätta i mig tidningarna. Det finns något slags pulserande flöde som jag måste förse mig av och det kommer ur tidningen, huvudsakligen.
Det har nog varit sambanden som lockat. För i mitt huvud bor en liten inbildningssjuk men nyfiken strateg som gärna vill ligga steget före, knyta ihop till synes fristående företeelser till större skeenden och se världen från den utgångspunten.
Men det har hänt något, och ju mer jag grubblar över det så inser jag att det hänt inuti mitt huvud.
Kan inte följa media eller läsa en okomisk blogg utan att rygga tillbaka inför vad jag ser. Hittar särintressen av skilda slag bakom vartenda budskap. Och det stör mig – jag vill ju tänka själv, komma på saker själv, smickra mitt eget intellekt och inte följa någons uppmaning. Kanske låter jag bli att ta ner snön från ladutaket på ren trots. Kanske inte.
Media rapporterar lydigt vad de får i sina händer. Bloggare driver sin ståndpunkt hårt och fast för att få en skara trogna, indoktrinerade ”efterföljare”. Köp- och lånehysterin ska ge snabb tillfredsställelse åt massorna, men inte fullständig utan bara ett dämpande av det via media och marknadsföring väl grundande själföraktet så att jakten på det ouppnåerliga ska fortsätta och ekorrhjulet snurra ett par varv till.
Allt hänger ihop i ett allmer väloljat maskineri där var och en bör tycka sig ha rätt till enkla, snabba lösningar och snabba svar på komplexa frågor. Vi har rätt att se saker i svart och vitt. Vi fördummas. Och blir så till lättanvända verktyg.
När det snöar och vi inte kan ta oss till jobbet blir vi ursinniga och skäller på en statlig myndighet. Inte ett ord därute om att man kan få en ursäkt att stanna hemma och kasta snöbollar med kidsen. Inte ett ord. Det är fantamig rubbat.
Jag har levt större delen av mitt vuxna liv i mental flykt så jag vet precis hur det fungerar. När man inte vill vara hemma – när relationen inte fungerar. Och ”surret” i vårt samhälle understödjer just precis detta. Allt för att hålla blicken kvar på ytan, allt för att inte behöva kika in i sig själv och sina närmaste.
Som motpol finns ju alltid alarmisterna. Survivalisterna. De som säger att ”snart är det äntligen dags, snart faller allt och då blir äntligen allt som det borde vara”. De förutspår ekonomins undergång, tipsar om att investera i guld, att ha bra med konserver undanstoppat och inte vara beroende av det samhälleliga när det går åt helvete.
För visst bor det något slags trygghet i att tro på domedagen? Som om det som händer här och nu egentligen inte spelar såvärst stor roll – inte är så vikitgt i skuggan av det stora farliga därframme.
Men vafan – det är ju vi själva som bestämmer. Varje dag på insidan av huvudet. Jag tror det var vad jag ville säga, men vet inte riktigt.
Om någon är optimist så är det nog jag. Och jag tror att saker och ting kommer att bli bra mycket mer komplexa. Vilket kommer att förenkla avsevärt.
Det har nog varit sambanden som lockat. För i mitt huvud bor en liten inbildningssjuk men nyfiken strateg som gärna vill ligga steget före, knyta ihop till synes fristående företeelser till större skeenden och se världen från den utgångspunten.
Men det har hänt något, och ju mer jag grubblar över det så inser jag att det hänt inuti mitt huvud.
Kan inte följa media eller läsa en okomisk blogg utan att rygga tillbaka inför vad jag ser. Hittar särintressen av skilda slag bakom vartenda budskap. Och det stör mig – jag vill ju tänka själv, komma på saker själv, smickra mitt eget intellekt och inte följa någons uppmaning. Kanske låter jag bli att ta ner snön från ladutaket på ren trots. Kanske inte.
Media rapporterar lydigt vad de får i sina händer. Bloggare driver sin ståndpunkt hårt och fast för att få en skara trogna, indoktrinerade ”efterföljare”. Köp- och lånehysterin ska ge snabb tillfredsställelse åt massorna, men inte fullständig utan bara ett dämpande av det via media och marknadsföring väl grundande själföraktet så att jakten på det ouppnåerliga ska fortsätta och ekorrhjulet snurra ett par varv till.
Allt hänger ihop i ett allmer väloljat maskineri där var och en bör tycka sig ha rätt till enkla, snabba lösningar och snabba svar på komplexa frågor. Vi har rätt att se saker i svart och vitt. Vi fördummas. Och blir så till lättanvända verktyg.
När det snöar och vi inte kan ta oss till jobbet blir vi ursinniga och skäller på en statlig myndighet. Inte ett ord därute om att man kan få en ursäkt att stanna hemma och kasta snöbollar med kidsen. Inte ett ord. Det är fantamig rubbat.
Jag har levt större delen av mitt vuxna liv i mental flykt så jag vet precis hur det fungerar. När man inte vill vara hemma – när relationen inte fungerar. Och ”surret” i vårt samhälle understödjer just precis detta. Allt för att hålla blicken kvar på ytan, allt för att inte behöva kika in i sig själv och sina närmaste.
Som motpol finns ju alltid alarmisterna. Survivalisterna. De som säger att ”snart är det äntligen dags, snart faller allt och då blir äntligen allt som det borde vara”. De förutspår ekonomins undergång, tipsar om att investera i guld, att ha bra med konserver undanstoppat och inte vara beroende av det samhälleliga när det går åt helvete.
För visst bor det något slags trygghet i att tro på domedagen? Som om det som händer här och nu egentligen inte spelar såvärst stor roll – inte är så vikitgt i skuggan av det stora farliga därframme.
Men vafan – det är ju vi själva som bestämmer. Varje dag på insidan av huvudet. Jag tror det var vad jag ville säga, men vet inte riktigt.
Om någon är optimist så är det nog jag. Och jag tror att saker och ting kommer att bli bra mycket mer komplexa. Vilket kommer att förenkla avsevärt.
fredag 26 februari 2010
Lite stulen munterhet
Vad händer med fiskbilen när den krockar? Den får laxkador.
Vet du varför bladlöss är så små? De stannar i växten!
Katt åt träd. Dog på stubben.
Katt åt elskåp. Blev proppmätt.
Katt åt stol - satt i halsen.
Katt åt lampa - lös i magen
Var kan man köpa billiga kor? I Korea!
Vad sa salladsdressingen sa när man öppnade kylskåpsdörren? Shut the door, I'm dressing!
Vad heter Finlands mest otursdrabbade bärodlare? Maski Hallonen!
Vad sa Che Guevara när man drog honom i skägget? Låt skägge’ vara. (Lina H)
Två äpplen hängde i ett äppelträd. Det ena ramlade ner. ”Moget”, sa det andra. (Lina H)
Två bananer hängde från en bananstock. Den ena ramlade ner. ”Moget”, sa den andra.
Två päron hängde i ett päronträd. Det ena ramlade ner, men lyckades klättra upp. "Nu hänger du med?" sa det andra.
Två mandariner hänge i ett mandarinträd. Det ena ramlade ner. "Moget", sa den andra. Men den ena förstod inte vad han sa för han talade bara mandarin.
Två apelsiner hängde i ett apelsinträd. Den ena ramlade ner, men lyckades ta sig upp igen. "Nu hänger du med den här gången" sa den ena till den andre. "Jag har ingen fallenhet för det" svarade den andre då.
Två fåglar satt på en gren, den ena bajsade. ”Kacka du ’an?”, frågade den andra. (En "Sara Original")
Det snöade. Det var vitt sen.
Vad kallas samekvinnans dildo? Fusklapp!
De två WTC-tornen stod och pratade med varandra: Värst vad du var rasande igår. Ja, jag vet inte vad som flög i mig.
Vad fick dig att börja som elektriker? Spänningen!
Vilken fågel är blötast? "Nederbörd"!
Vad gjorde bagaren när polisen kom? Smet!
Götelaborgare: Vet du vad alpinisten brukar dricka? De é la vin!
Varför gick den enhandade mannen över gatan? För att komma till second-hand shopen!
Vad heter du lille vän? Tom. Är det efter din pappa? Nej efter hans plånbok.
Konstigt att din mobil inte tålde vatten, det sitter ju ett sim-kort i.
Vad heter den fisk som har bäst syn? Synål!
Vad är det för tjuvaktigt djur som lever i hamnen? Tapiren!
Vad är det för likhet mellan en spermie och en stockholmare? Bara en på miljonen blir människa (ursäkta, ursäkta, men hur lätt är det att vika sand för oss Sandvikare...?)
Vad är anledningen att så många matteböcker klibbar igen? "Pythagoras sats"
Hur ser man att en bil är från Polen? ”På-lacken”. (Lina H)
Hur ser man att en bil är från Turkiet? På vindruteturkarna!
Hur ser man på en dansk bil att den är dansk? På däcken!
Vet du varför bladlöss är så små? De stannar i växten!
Katt åt träd. Dog på stubben.
Katt åt elskåp. Blev proppmätt.
Katt åt stol - satt i halsen.
Katt åt lampa - lös i magen
Var kan man köpa billiga kor? I Korea!
Vad sa salladsdressingen sa när man öppnade kylskåpsdörren? Shut the door, I'm dressing!
Vad heter Finlands mest otursdrabbade bärodlare? Maski Hallonen!
Vad sa Che Guevara när man drog honom i skägget? Låt skägge’ vara. (Lina H)
Två äpplen hängde i ett äppelträd. Det ena ramlade ner. ”Moget”, sa det andra. (Lina H)
Två bananer hängde från en bananstock. Den ena ramlade ner. ”Moget”, sa den andra.
Två päron hängde i ett päronträd. Det ena ramlade ner, men lyckades klättra upp. "Nu hänger du med?" sa det andra.
Två mandariner hänge i ett mandarinträd. Det ena ramlade ner. "Moget", sa den andra. Men den ena förstod inte vad han sa för han talade bara mandarin.
Två apelsiner hängde i ett apelsinträd. Den ena ramlade ner, men lyckades ta sig upp igen. "Nu hänger du med den här gången" sa den ena till den andre. "Jag har ingen fallenhet för det" svarade den andre då.
Två fåglar satt på en gren, den ena bajsade. ”Kacka du ’an?”, frågade den andra. (En "Sara Original")
Det snöade. Det var vitt sen.
Vad kallas samekvinnans dildo? Fusklapp!
De två WTC-tornen stod och pratade med varandra: Värst vad du var rasande igår. Ja, jag vet inte vad som flög i mig.
Vad fick dig att börja som elektriker? Spänningen!
Vilken fågel är blötast? "Nederbörd"!
Vad gjorde bagaren när polisen kom? Smet!
Götelaborgare: Vet du vad alpinisten brukar dricka? De é la vin!
Varför gick den enhandade mannen över gatan? För att komma till second-hand shopen!
Vad heter du lille vän? Tom. Är det efter din pappa? Nej efter hans plånbok.
Konstigt att din mobil inte tålde vatten, det sitter ju ett sim-kort i.
Vad heter den fisk som har bäst syn? Synål!
Vad är det för tjuvaktigt djur som lever i hamnen? Tapiren!
Vad är det för likhet mellan en spermie och en stockholmare? Bara en på miljonen blir människa (ursäkta, ursäkta, men hur lätt är det att vika sand för oss Sandvikare...?)
Vad är anledningen att så många matteböcker klibbar igen? "Pythagoras sats"
Hur ser man att en bil är från Polen? ”På-lacken”. (Lina H)
Hur ser man att en bil är från Turkiet? På vindruteturkarna!
Hur ser man på en dansk bil att den är dansk? På däcken!
Skyll på mig!
I våras köpte jag en traktor att skotta snö med. Under hösten kom inte en endaste liten rutten snöflinga. Jag önskade snö mer än något annat. Önskade och önskade. Och önskade.
Kanske tog jag i lite för mycket. Sorry!
Kanske tog jag i lite för mycket. Sorry!
torsdag 25 februari 2010
Mallsamtal
- Hej, är det %NAMN%?
- Hejhej, jag ringer från %FÖRETAGSNAMN% kapitalförvaltning i Stockholm - du har kanske hört talas om oss?
- Nej.
- Vi hjälper ägare till företag att få ut pengar ur sitt bolag till lite lägre skatt med hjälp av de nya regler som finns.
- Ok, men nej tack. Tack för att du ringde – hejdå.
Minst tre gånger i veckan. Hitta på något nytt – tack!
måndag 22 februari 2010
söndag 21 februari 2010
T-baneslogan
Enligt DN kom ett T-banetåg att löpa amok på grund av is i bromsarna. Efter den störningsrika vintern måste det vara skönt för SL och operatören MTR nu kunna konkludera:
"Ingenting kan stoppa T-banan om vintern".
(Bilden från Olsbo nu på förmiddagen)
lördag 20 februari 2010
Människans fortsatta utveckling - rent logiskt
Litet anspråkslöst ämne i all enkelhet.
Men ändå är vi ofta ganska enfaldiga i vårt logiska tänkande. Detta märker man särskilt väl vid felsökning, vilket jag på grund av min medelmåttiga begåvning i fråga om programmering frekvent kommit att sysselsätta mig med.
Vi söker felet. Hela tiden felet. Hjärnan jagar den där snabba kicken i att lösa det. Man provar en sak, konstaterar att det inte fungerar och provar sedan nästa.
Men ofta är ju problem resultatet av mer en än orsak och här har vi ett tillkortakommande. Det verkar som om vår hjärna, som ju i grunden är utvecklad för att jaga, inte riktigt klarar av att hålla en hel matris av möjliga orsaker i sinnet samtidigt som vi mäter av mot output och söker nyansskillnader som avstämning. Som om vi måste få fälla villebrådet. Eller så är det bara min.
Men om vi knatar vidare en stund kanske vi rent biologiskt utvecklas åt det hållet. Väntan är frustrerande...
I snön hörs inga skrik
Extremväderbigotteriets alarmklockor kan inte höras. Denna Europeiska vinter borde ha varit den klimatapokalyptiska rörelsens eldfängda högtid nummer ett. Men till följd av svårsmälta avslöjanden kom snöbollseffekten att mattas.
För visst är det lite ironiskt att brandsläckare vanligen är av CO2-typ?
Men man ser mer om man både ser vågen och krusningarna i dess yta.
fredag 19 februari 2010
Samma gamla visa
Nu är det kris igen, och nu är kris igen, och krisen gör att vi får snåla.
Nu är det kris igen, och nu är kris igen, och stackars oss vad vi får tåla.
Och det var inte sant, och det var inte sant, för alla pengar har vi lånat.
Och det var inte sant, och det var inte sant, för själva haver vi oss rånat.
Svenska Björntjänst AB
En stor tjänst eller en otjänst – det är frågan. En björn är ju stor.
Vållande till annans död, således. Med det godaste av alla uppsåt.
Igår fick jag veta vad en blåsfis är. Undrar vad det betyder om en sådär 25 år.
torsdag 18 februari 2010
Klantskallepoäng
Man får klantskallepoäng här hemma. Systemet togs första gången i bruk för ungefär ett år sedan och om jag inte missminner mig så var jag den förste att erhålla några åtråvärda poäng. Jag hade skurit mig i fingret med en handklinga och frågade min Sambo hur många hårdrockspoäng detta skulle ge varvid hon svarade att det faktiskt rörde sig om klantskallepoäng. Ett ynka. Men det första.
För att inte hamna i situationer av olika sorters värdeförändring (inflation varandes den huvudsakliga farhågan) försöker jag härmed upprätta en standardiserad bedömnings- och tilldelningsskala för klantskallepoäng, baserad på vedertagna principer här i Olsbo.
1 ksp = Klantskallepoäng. Symbol :-(
I själva verket bygger tilldelningen av klantskallepoäng på ett slags standardiserad subjektiv bedömning. För att denna bedömning ska kunna styrkas och för maximal tilldelning bör åskådarantalet vara så högt som möjligt. Faktum är att klantskallepoäng som utdelats för obevittnade klantskallerier rätteligen kan konfiskeras utan förekommande rättegång.
SWOT – klantskallepoäng:
Strength:
• Tilltalande förfaringssätt – ger något positivt även till den drabbade
• Klantskalleincidenter inträffar frekvent – stor tillämplighet
Weaknesses:
• Stolta personer kan känna sig stötta eller utsatta vid tilldelningen
• Subjektiv bedömning
Opportunities:
• Handel med klantskallerätter
• Klantskallepaneler för unison bedömning
Threats:
• Att folk slutar klanta sig
• Konflikter vid poängtilldelning
För att inte hamna i situationer av olika sorters värdeförändring (inflation varandes den huvudsakliga farhågan) försöker jag härmed upprätta en standardiserad bedömnings- och tilldelningsskala för klantskallepoäng, baserad på vedertagna principer här i Olsbo.
1 ksp = Klantskallepoäng. Symbol :-(
| Tilldelning | Tilldragelse |
| 1 ksp | Skära sig i fingret med en handklinga |
| 1 000 ksp | Glömma vara hemma när någon ska hämta bokhyllor |
| 7 000 ksp | Trampa ner bromsen istället för kopplingen vid start av äldre Renault med startmotorhaveri och uppeldat rattlås som påföljd. |
| 10 000 ksp | Backa in i stor cementstolpe i garage eftersom man inte orkar vrida på huvudet och ostar så högt att man inte hör backvarnaren. |
| 100 000 ksp | Glömma att ta av sig byxorna vid äntrande av badkar. |
Kopplingen mellan Klantskallepoäng och ekonomiska mått är en tvistefråga. Många hävdar att ett klantskallepoäng motsvarar ungefär en krona i ekonomisk skada, men detta är en felaktig bedömning. Vidare finns de som hävdar att ett klantskallepoäng motsvarar energin i en tusendels morotskaka, vilket även det är taget ur luften.
I själva verket bygger tilldelningen av klantskallepoäng på ett slags standardiserad subjektiv bedömning. För att denna bedömning ska kunna styrkas och för maximal tilldelning bör åskådarantalet vara så högt som möjligt. Faktum är att klantskallepoäng som utdelats för obevittnade klantskallerier rätteligen kan konfiskeras utan förekommande rättegång.
SWOT – klantskallepoäng:
Strength:
• Tilltalande förfaringssätt – ger något positivt även till den drabbade
• Klantskalleincidenter inträffar frekvent – stor tillämplighet
Weaknesses:
• Stolta personer kan känna sig stötta eller utsatta vid tilldelningen
• Subjektiv bedömning
Opportunities:
• Handel med klantskallerätter
• Klantskallepaneler för unison bedömning
Threats:
• Att folk slutar klanta sig
• Konflikter vid poängtilldelning
10 000 :-(
Göra skillnad
”Jag vill göra skillnad!”
”Jomenvisst. Vill du jobba med renskiljning eller förespråkar du återinförandet av apartheid?”
”Jomenvisst. Vill du jobba med renskiljning eller förespråkar du återinförandet av apartheid?”
Hej – jag är dum i huvudet – och det är ditt problem!
Hejhej, alla glada mänskor och alla ni andra,
som längst denna livets väg valt att vandra.
Hur skulle det vara att tänka efter ett slag,
gör det ni – för det tänker inte jag.
Jag har ju fel i såväl sak som i hjärna,
verkar det uppdagas – då ska jag spjärna.
Spjärna och sätta mig mitt på en tvär,
vållandes för dig ett väldigt besvär.
De främsta av alla de bästa strateger,
kan inte förneka att detta ger seger.
Jag vet hur man gör – det är jag som ska grattas,
allt logiskt tänkande är till för att mattas.
Jag är infernaliskt och omöjligt dum,
du sitter såsmåningom häpen och stum.
Ty när det är över och du inte orkar,
då öppnar jag mina champangekorkar.
Och innan du startar en ny kontrovers,
minns hur du har det när jag är på tvärs.
Och överväg noga - är fighten nödvändig?
Ihågkom min dumhet - den är högst beständig.
(Och givetvis, givetvis väldigt behändig)
som längst denna livets väg valt att vandra.
Hur skulle det vara att tänka efter ett slag,
gör det ni – för det tänker inte jag.
Jag har ju fel i såväl sak som i hjärna,
verkar det uppdagas – då ska jag spjärna.
Spjärna och sätta mig mitt på en tvär,
vållandes för dig ett väldigt besvär.
De främsta av alla de bästa strateger,
kan inte förneka att detta ger seger.
Jag vet hur man gör – det är jag som ska grattas,
allt logiskt tänkande är till för att mattas.
Jag är infernaliskt och omöjligt dum,
du sitter såsmåningom häpen och stum.
Ty när det är över och du inte orkar,
då öppnar jag mina champangekorkar.
Och innan du startar en ny kontrovers,
minns hur du har det när jag är på tvärs.
Och överväg noga - är fighten nödvändig?
Ihågkom min dumhet - den är högst beständig.
(Och givetvis, givetvis väldigt behändig)
måndag 15 februari 2010
Valår ohne Umlaut
Valforskare... Hm. I media ges en något splittrad bild; ”Valforskare uttalar sig om partiledardebatten” och ”här hör vi delfinläten inspelade av valforskare”. Delfinläten under partiledardebatten? Och vad en rödspätta har att sätta emot en blåval?
Skruv
Såg en skruv i asfalten vid ett övergångsställe. Hur kom den dit – ner i asfalten? Har någon tappat den på väg över gatan, kommer den från underredet på en bil, eller tappades den under asfalteringsarbetet?
Vilken kvalitet har metallen och hur hård är asfalten? Kommer den successivt att slitas ner av de passerande däcken eller kommer asfalten att låta den sjukna in i sig? Spelar vilken sorts sommar det blir någon roll? Kan den vrida sig där den ligger? Och om den skulle lossna – kommer någon att få den i däcket eller i foten?
Vilken kvalitet har metallen och hur hård är asfalten? Kommer den successivt att slitas ner av de passerande däcken eller kommer asfalten att låta den sjukna in i sig? Spelar vilken sorts sommar det blir någon roll? Kan den vrida sig där den ligger? Och om den skulle lossna – kommer någon att få den i däcket eller i foten?
lördag 13 februari 2010
Sandvikska för hitresta
[Uppdaterad 2010-02-15: Klöpp, Bögg och "Slipp vill då"]
Idag är Sandviken i det där åtråvärda strålkastarljuset. Det händer förvisso en gång i kvartalet, då Sandvik presenterar sin kvartalsrapport och i synnerhet om dessa rapporter innehåller nyheter av personalneddragninskaraktär.
Det är oundvikligen lite mera folk i Sandviken än vanligt, så en liten ordlista för besökare kan kanske vara på sin plats:
Janssonligan ska snart hämtas från tåget i Gävle för att till kvällen i gemenskap med Godsbaronessans vänkrets och undertecknad bevittna dethela på plats i Göransson Arena. Kolla till vänster i bild - där sitter ett gäng som ser ut som ICA-Jerry. Det är vi, det. Själv ska jag naturligtvis mest kolla in arenan - jodå.
Snökluva / Kluva
Idag är Sandviken i det där åtråvärda strålkastarljuset. Det händer förvisso en gång i kvartalet, då Sandvik presenterar sin kvartalsrapport och i synnerhet om dessa rapporter innehåller nyheter av personalneddragninskaraktär.
Det är oundvikligen lite mera folk i Sandviken än vanligt, så en liten ordlista för besökare kan kanske vara på sin plats:
| Bea | Bearnaisesås | |
| Bilmetrorondellen | Cirkulationsplats i korsningen Järbovägen/Gävlevägen | |
| Bögg | Byggde | |
| Crusing | Sniffa gummirök i centrum | |
| Döbbdojor | Vinterdäck | |
| Dörna | Kraftig uppvarvning av motor följt av snabb insättning av transmissionssystemet med gummilämning, tjutande läte och bränd doft som önskat resultat. Samt i förlängningen vätande av det motsatta könets intimplagg. | |
| Glöp | Tur, oförtjänt framgång | |
| ”Hela huset öppet” | Dansgolvet är öppet | |
| Hilton | Kontorsbyggnad | |
| Hölja | Liten vik/ vattenutbuktning vid sidan av å. | |
| Höggbo | Högbo | |
| Iglig | Ivrig. Idog. | |
| Järrbo | Järbo | |
| Kluva | [Äv. Snökluva] Snöklump | |
| Knöpp | Knäppte | |
| Krysset | Plats i centrum | |
| "Kuta på Bruuke så det döörna i Klangberge" | Springa för livet | |
| Mackedonk | [Äv. Donken] McDonalds. Såväl själva hamburgerrestauranten som mat emanerande från nämnda inrättning. | |
| Ost | Djupa bastoner med hög energi från ljudsystem, vanligen monterat i bil. | |
| Plåtluder | Person med automotiv urvalsgrund för ungänge av intim natur. | |
| Plösa | Fylla ett ämbar lite mer än vad ämbaret är ämnat för. Kan även användas i fråga om avfallshantering. | |
| Filterforskare | Person som på ekonomiska grunder röker cigaretten ända fram till filtret. | |
| "Slipp vill då" | Låt bli då / Skit i det då | |
| Ståtrosa | Kvinnlig motsvarighet till ståfräs | |
| Stälpa | Utföra en stälp. Snava, snubbla, falla - som regel till följd av vinterväglag | |
| Taj | [Äv. Tajsnöre] Person med brådskande målmedvetenhet. Som Iglig, men utan samma krav på precision. | |
| Underbar | Kharma Lounge | |
| Vägskylt | Onödighet, alla som bor här vet vart de ska i alla fall. | |
| Åhlens | Tom byggnad i centrum |
Janssonligan ska snart hämtas från tåget i Gävle för att till kvällen i gemenskap med Godsbaronessans vänkrets och undertecknad bevittna dethela på plats i Göransson Arena. Kolla till vänster i bild - där sitter ett gäng som ser ut som ICA-Jerry. Det är vi, det. Själv ska jag naturligtvis mest kolla in arenan - jodå.
torsdag 11 februari 2010
Kraften är stark
Livet är ett riktigt stort jävla äventyr.
Det finns en pulserande nerv. En stark.
En som kittlar och bränner även om den inte alltid ger sig tillkänna.
I den bor infernalisk hetta. Explosiv dragkraft och en emotionell puls som förmår verkligheter att förflyttas inom varandra och dra till sig intilliggande energier. Som orkestrerar sammanflätanden och eruptioner utan att regin ger sig tillkänna. Utomligheter som inlemmas och besätts av verklighetens fasta men blygsamt skimrande referenspunkter. Som får dem att blossa upp och ser på när dess brännpunkt tillsynes spontant skär nya linjer i existensens skal av hårdmetall.
Hur det på håll beskriver ett mönster. Hur ytorna i mönstret fylls och skuggas. Dess puls i hela existensens varelse. Och så fortsätter det. Mot och genom de mest osannolika hållpunkter men också mot en odefinierbar punkt i fjärran som inte är menad att begripas men varifrån de dagliga härdarna hämtar sin brännkraft.
Jag delar äventyret med någon. Denna någon har ödet placerat i min väg. En äventyrets katalysator. Till fullkomligande av äventyret.
Det finns en pulserande nerv. En stark.
En som kittlar och bränner även om den inte alltid ger sig tillkänna.
I den bor infernalisk hetta. Explosiv dragkraft och en emotionell puls som förmår verkligheter att förflyttas inom varandra och dra till sig intilliggande energier. Som orkestrerar sammanflätanden och eruptioner utan att regin ger sig tillkänna. Utomligheter som inlemmas och besätts av verklighetens fasta men blygsamt skimrande referenspunkter. Som får dem att blossa upp och ser på när dess brännpunkt tillsynes spontant skär nya linjer i existensens skal av hårdmetall.
Hur det på håll beskriver ett mönster. Hur ytorna i mönstret fylls och skuggas. Dess puls i hela existensens varelse. Och så fortsätter det. Mot och genom de mest osannolika hållpunkter men också mot en odefinierbar punkt i fjärran som inte är menad att begripas men varifrån de dagliga härdarna hämtar sin brännkraft.
Jag delar äventyret med någon. Denna någon har ödet placerat i min väg. En äventyrets katalysator. Till fullkomligande av äventyret.
Effekt av kollektiv affektion i affekt
”Vi älskar de här lamporna!”
Kan man säga så?
Att flera känner samma känsla inför något verkar ju ganska rimligt – ändå låter det konstigt när någon säger sådär. ”Vi bara älskar Bruno Kaschlaffenhoffs nya böcker!”.
Visst låter det uppriktigare om det kommer från var och en - ”jag älskar Schmetterlingarmaturer!”. ”Jag med!”
Kan man säga så?
Att flera känner samma känsla inför något verkar ju ganska rimligt – ändå låter det konstigt när någon säger sådär. ”Vi bara älskar Bruno Kaschlaffenhoffs nya böcker!”.
Visst låter det uppriktigare om det kommer från var och en - ”jag älskar Schmetterlingarmaturer!”. ”Jag med!”
onsdag 10 februari 2010
Omåttligt smart / Måttet är rågat / En skopa ovett
Faschineras av en produkt – Moccamaster. Det är en helt vanlig kaffebryggare – tekniskt sett ekvivalent med en för 99 bagis på OK. Ok, ok – inte riktigt då. För den är handtillverkad, tillverkad för hand och dessutom handmade. Och så innehåller den visst kopparrör också.
Moccamaster kostar uppemot tvåtusen spänn. 2000 för en kaffebryggare. Och den sägs göra godare kaffe än andra bryggare. Dess innehavare brukar instämma. Även innehavarnas kaffegäster.
Men jag tror att hemligheten består av några gram plast.
När man köper sig en Moccamaster ingår nämligen ett mått. Måttet är måttet större än ett vanligt mått. Man har därför i lite mer pulver och vips har man starkt, det vill säga gott kaffe.
Måttet kostar alltså i storleksordningen en tusenlapp. Riktigt, riktigt smart produktutveckling, någon. Gratulerar!
tisdag 9 februari 2010
Ut ur garderoben
Ofta vet man inte vad man gillar förrän man provat på. När man i ett vågat ögonblick tar klivet ut över stupets kant, låter spänning och ängslan blandas med den upptäckande beslutsamhetens kraft och står där öga mot öga mot det okända och blank inför den egna reaktionen.
Jag upplevde ett sådant ögonblick för ett drygt år sedan. I banor hade ödet radat upp förutsättningarna för detta möte och dess vidgande av sinnets vyer. En experimentell upplevelse som genom sina smekningar väckte begär och födde nya preferenser.
Från det ögonblicket var allt förändrat, men det har tagit tid att inse detta faktum och en det är med viss andspänning jag nu står inför att erkänna det för min omvärld.
Dags att sluta förneka hur relationen till detta par (jo, du läste rätt) kan göra mig varm och hur jag låter de lämna sina mjuka smekningar längst mina ben.
Dags att erkänna detta dagliga behov.
Dags att ta på sig konsekvenserna.
Dags att ikläda sig rollen.
”Dags att komma ut ur garderoben”.
Det senare yttrat till ett par grå mjukisbrallor som alltmer frekvent pryder undertecknads underdel. Det började med att de satt under termobraxen i fjällen. Sedan åkte termobraxorna av lämnandes enbart mjukisarna och den fria känslan spred sig som en fysiologisk löpeld. Jag - i mjukisbrallor. Och så lär det fortsätta.
Jag upplevde ett sådant ögonblick för ett drygt år sedan. I banor hade ödet radat upp förutsättningarna för detta möte och dess vidgande av sinnets vyer. En experimentell upplevelse som genom sina smekningar väckte begär och födde nya preferenser.
Från det ögonblicket var allt förändrat, men det har tagit tid att inse detta faktum och en det är med viss andspänning jag nu står inför att erkänna det för min omvärld.
Dags att sluta förneka hur relationen till detta par (jo, du läste rätt) kan göra mig varm och hur jag låter de lämna sina mjuka smekningar längst mina ben.
Dags att erkänna detta dagliga behov.
Dags att ta på sig konsekvenserna.
Dags att ikläda sig rollen.
”Dags att komma ut ur garderoben”.
Det senare yttrat till ett par grå mjukisbrallor som alltmer frekvent pryder undertecknads underdel. Det började med att de satt under termobraxen i fjällen. Sedan åkte termobraxorna av lämnandes enbart mjukisarna och den fria känslan spred sig som en fysiologisk löpeld. Jag - i mjukisbrallor. Och så lär det fortsätta.
måndag 8 februari 2010
C, vad fort det går
Det var kallt i natt - snart kommer rubrikerna igen. De där det bråkas lite på vattenfall och dess eljättekollegor – ”hutlösa” vinster som kommer ägarna tillgodo. Och i just vattenfallet kan ju betraktas som ett slags skatt.
Visst är det lite lustigt hur energibilagen gör lite lätt uppfostrande ”spara-el-reklam”? Motsvarande budskap från några andra företag skulle kunna vara:
…und so weiter…
Det är väl så att man vill försöka hålla värdet uppe på sin tillgång. Om man återkommande påpekar hur ändlig resursen är så sparkar man undan benen för diskussionen av typen ”massor av billig energi, tack” och baxar sitt erbjudande några pinnhål upp längst den så kallade värdekedjan.
Men om man tänker på vad det är, detta med elförsörjning… Det är ju sanslöst läckert. Visst kan man skicka lastbilar med ved, olja, pellets eller vadsomhelstsominnehållerenergi till varandra. Absolut. Men hur fort går det? Elen förflyttar sig med ljusets hastighet. L j u s e t s h a s t i g h e t. Absolut hur läckert som helst.
Visst är det lite lustigt hur energibilagen gör lite lätt uppfostrande ”spara-el-reklam”? Motsvarande budskap från några andra företag skulle kunna vara:
- ”Du oroar dig för mycket.” / Trygg Hansa
- ”Tänk på att alla inte gillar just din musiksmak. Spela förståndigt.” / Spotify
- ”Lagra inte en massa data i onödan.” / Oracle
- ”Prata mindre i telefon - du har i alla fall inget vettigt att säga.” / SonyEricsson
- ”Spara på nerverna och behåll XP.” / Microsoft
- ”En livförsäkring gör dig inte odödlig." / Robur
- ”Om några månader är det ju sommar här hemma.” / Fritidsresor
- ”Gör mindre affärer istället för att skaffa snajdiga affärssystem.” /SAP
- ”På 1800-talet var det fint att vara fet” /Nutrilett
- ”Man kan ju kolla facebook med vilken gamman häck som helst.” / HP
- ”hitta.se är gratis” / 118 100
…und so weiter…
Det är väl så att man vill försöka hålla värdet uppe på sin tillgång. Om man återkommande påpekar hur ändlig resursen är så sparkar man undan benen för diskussionen av typen ”massor av billig energi, tack” och baxar sitt erbjudande några pinnhål upp längst den så kallade värdekedjan.
Men om man tänker på vad det är, detta med elförsörjning… Det är ju sanslöst läckert. Visst kan man skicka lastbilar med ved, olja, pellets eller vadsomhelstsominnehållerenergi till varandra. Absolut. Men hur fort går det? Elen förflyttar sig med ljusets hastighet. L j u s e t s h a s t i g h e t. Absolut hur läckert som helst.
söndag 7 februari 2010
Vad är det för fel på Times New Roman?
Times New Roman måste vara världens bästa typsnitt. Snyggast är ju såklart Garamond.
Men varför vill man inte riktigt använda Times New Roman? Det är vanligt. Vanligast. Visst ser en text med nämnda typsnitt ut att vara layoutmässigt oälskad, lämnad utan beröring – ett slags rådata, knappt värt att petas på.
Typsnittet som funkar lika bra på skärm som på papper har varit med från allra första början och till följd av detta blivit standard i såväl Word som i browsers.
Bästa typsnittet > Standard > Vanligt > Ingen vill använda
Kortslutet: eftersom det är så bra vill ingen använda det. För det ser ut som om man inte bryr sig om och visar sin särprägel. Hur ofta petar vi på saker bara för att visa att vi satt vår prägel. Och hur ofta blir det bättre?
Men varför vill man inte riktigt använda Times New Roman? Det är vanligt. Vanligast. Visst ser en text med nämnda typsnitt ut att vara layoutmässigt oälskad, lämnad utan beröring – ett slags rådata, knappt värt att petas på.
Typsnittet som funkar lika bra på skärm som på papper har varit med från allra första början och till följd av detta blivit standard i såväl Word som i browsers.
Bästa typsnittet > Standard > Vanligt > Ingen vill använda
Kortslutet: eftersom det är så bra vill ingen använda det. För det ser ut som om man inte bryr sig om och visar sin särprägel. Hur ofta petar vi på saker bara för att visa att vi satt vår prägel. Och hur ofta blir det bättre?
fredag 5 februari 2010
Optimistmistmistmistoptioptimist
”Nu kan det inte bli värre”, sa pessimisten. ”Jodå!” kontrade optimisten.
Optimism är den starkaste av alla krafter. Lika enkelt att använda som att bädda in ett google-script i en sida. Bara att koppla in och köra.
Optimism och humor. Löser allt, på ett eller annat sätt – såerebara!
Optimism är den starkaste av alla krafter. Lika enkelt att använda som att bädda in ett google-script i en sida. Bara att koppla in och köra.
Optimism och humor. Löser allt, på ett eller annat sätt – såerebara!
Tjurskit
Satt på ett tåg några timmar häromveckan tillsammans med ett sällskap managementkonsulter. Det för egen del förespeglade arbetet kunde härtillföljd ej genomföras – däremot fylldes mitt block raskt av deras vokabulär:
”Är det viktigt att lyfta fram den där lilla biten, eller ska vi ta det i det här stora sammanhanget?”
”Favourable Pricers”
”Fyfan, han är ju lika gullig som han Simon på femman” (vid yttrandet av detta från vad som borde varit (den manlige) projektledaren började den överhängande delen män i sällskapet skruva på sig och en något konstlad tystnad inträdde.
”Dela med dig för att slipa vision och skapa idérum”
”[kundnamn bortretucherat, men det handlar om ett helsvenskt statligt namn] General Plan”
”Innovativ post-it-workshop”
”Viktigt att verka påläst. Vara inläst, menar jag…”
”det är där man kan känna att…”
”Torres Dropfriesling är det ju inget direkt tvivel om”
”Research Progress-sammanhang”
”Marketing ROI och Budget Central”
”Strategiska order”
”Det är nog bra om vi kör ett Initial Statement också”
”Ett Visual Statement och vår vision”
”On Track, så att säga”
”Några Key Challanges”
”Det ledande, det mest respekterade och sånt – det är nog att ta sig vatten över huvudet”
”Fräscht”
”En klämmig slogan blir ju lätt så… Klatchig… Och vad betyder den egentligen?”
”Någonstans måste vi börja att propagera ner”
”Utifrån våra prioriteroingar”
”Dynamik, för fan. Dynamik!”
”Är det viktigt att lyfta fram den där lilla biten, eller ska vi ta det i det här stora sammanhanget?”
”Favourable Pricers”
”Fyfan, han är ju lika gullig som han Simon på femman” (vid yttrandet av detta från vad som borde varit (den manlige) projektledaren började den överhängande delen män i sällskapet skruva på sig och en något konstlad tystnad inträdde.
”Dela med dig för att slipa vision och skapa idérum”
”[kundnamn bortretucherat, men det handlar om ett helsvenskt statligt namn] General Plan”
”Innovativ post-it-workshop”
”Viktigt att verka påläst. Vara inläst, menar jag…”
”det är där man kan känna att…”
”Torres Dropfriesling är det ju inget direkt tvivel om”
”Research Progress-sammanhang”
”Marketing ROI och Budget Central”
”Strategiska order”
”Det är nog bra om vi kör ett Initial Statement också”
”Ett Visual Statement och vår vision”
”On Track, så att säga”
”Några Key Challanges”
”Det ledande, det mest respekterade och sånt – det är nog att ta sig vatten över huvudet”
”Fräscht”
”En klämmig slogan blir ju lätt så… Klatchig… Och vad betyder den egentligen?”
”Någonstans måste vi börja att propagera ner”
”Utifrån våra prioriteroingar”
”Dynamik, för fan. Dynamik!”
torsdag 4 februari 2010
Ställ något större framför
Du ska köpa en grillkorv, men får höra att den kostar 25 spänn. Två fall:
a) du har just handlat möbler för 19 500 kr på IKEA
b) du var på väg att handla toapapper på ICA
I vilket fall blir det mest sannolikt korvaffär?
Visst är det lätt att gömma små utgifter bakom en stor. Vilket ju är lite underligt eftersom när man just gjort av med en stor summa borde sparsamheten vara som starkast.
Detta sätt att fungera hos oss tvåbeningar utnyttjas frekvent för att plocka våra börser samt få oss att gå med på olika saker. Till exempel inkrementella fördyringar av projekt – mycket vanligt inom såväl näringsliv, offentlig sektor som för privatpersoner i renoveringsbranchen. Eller när man till exempel köper den där takluckan i glas för en relativt bilens totaltpris blygsamma summan som för sig faktiskt är en ganska bra trave pengar.
Man gömmer något litet bakom något stort. I de löpande men icke-budgeterade kostnadernas värld i företag händer detta jämt och ständigt.
Men är det inte tvärtom också – att man ibland ser till sätta något stort i närheten av något man vill ska uppfattas som lite mindre? Kanske egentligen långt vanligare… Och knappast på något sätt begränsat till monetära angelägenheter.
Om man tänker sig att två vänner gnabbas lite så kan detta gnabb lätt eskalera till ett bråk och på sikt hota vänskapen. Inte sällan är gruppdynamikens mekanismer sådana att dessa tu vid insikten om den potentiella större konflikten väljer att mer eller mindre ge sig på en tredje part för att återupprätta relationen och skaffa sig ett gemensamt mål. Världshistorien innehåller säkerligen ett otal konflikter som startat på detta sätt.
Vill man till exempel slippa investera i dyra filter för att få bra luft, renare avlopp och vettigare kemikaliehantering – ja då är det ju ganska praktiskt att peka på att faktiskt hela världen kommer att gå under i en enda stor klimatkatastrof beroende på en enda faktor (kallad CO2) samt leta kopplingar till hemska saker (t.ex. regn och orkaner) på exakt samma sätt som inkaindianerna gjorde en gång i tiden.
Eller som utvecklaren som istället för att ta sig tid och lösa detaljproblemen framhärdar att det föreligger strukturella bekymmer som måste lösas på konceptnivå och att det därför inte är lönt att kika på detaljer.
Skapa något större för att slippa ta i något relativt stort. Rätt smidigt. Men det är i detalj det händer.
a) du har just handlat möbler för 19 500 kr på IKEA
b) du var på väg att handla toapapper på ICA
I vilket fall blir det mest sannolikt korvaffär?
Visst är det lätt att gömma små utgifter bakom en stor. Vilket ju är lite underligt eftersom när man just gjort av med en stor summa borde sparsamheten vara som starkast.
Detta sätt att fungera hos oss tvåbeningar utnyttjas frekvent för att plocka våra börser samt få oss att gå med på olika saker. Till exempel inkrementella fördyringar av projekt – mycket vanligt inom såväl näringsliv, offentlig sektor som för privatpersoner i renoveringsbranchen. Eller när man till exempel köper den där takluckan i glas för en relativt bilens totaltpris blygsamma summan som för sig faktiskt är en ganska bra trave pengar.
Man gömmer något litet bakom något stort. I de löpande men icke-budgeterade kostnadernas värld i företag händer detta jämt och ständigt.
Men är det inte tvärtom också – att man ibland ser till sätta något stort i närheten av något man vill ska uppfattas som lite mindre? Kanske egentligen långt vanligare… Och knappast på något sätt begränsat till monetära angelägenheter.
Om man tänker sig att två vänner gnabbas lite så kan detta gnabb lätt eskalera till ett bråk och på sikt hota vänskapen. Inte sällan är gruppdynamikens mekanismer sådana att dessa tu vid insikten om den potentiella större konflikten väljer att mer eller mindre ge sig på en tredje part för att återupprätta relationen och skaffa sig ett gemensamt mål. Världshistorien innehåller säkerligen ett otal konflikter som startat på detta sätt.
Vill man till exempel slippa investera i dyra filter för att få bra luft, renare avlopp och vettigare kemikaliehantering – ja då är det ju ganska praktiskt att peka på att faktiskt hela världen kommer att gå under i en enda stor klimatkatastrof beroende på en enda faktor (kallad CO2) samt leta kopplingar till hemska saker (t.ex. regn och orkaner) på exakt samma sätt som inkaindianerna gjorde en gång i tiden.
Eller som utvecklaren som istället för att ta sig tid och lösa detaljproblemen framhärdar att det föreligger strukturella bekymmer som måste lösas på konceptnivå och att det därför inte är lönt att kika på detaljer.
Skapa något större för att slippa ta i något relativt stort. Rätt smidigt. Men det är i detalj det händer.
onsdag 3 februari 2010
Saker man gör när man är 20 mil borta och jobbar
…ja förutom att jobba, då:
Hoppas att de där hemma åker till macken och köper en säck ved istället för att ordna blodbad med trefaskapen.
Ser till att inte bli spetsad av en fallande fasadistapp.
Visar kollegorna en vad sambon tror är retuscherad bild.
Kladdar på whiteboard och slipar på den sylvassa produktutvecklingens knivsegg.
Lyssar på ”My heart will go on” som framförs av tunnelbanemusikanter och sänder en tanke till hembygdens stackars övergivna gräsänkor.
Funderar på hur man kan säkerställa återfödsel i hunkig krigsförbrytares skepnad.
Hoppas att de där hemma åker till macken och köper en säck ved istället för att ordna blodbad med trefaskapen.
Ser till att inte bli spetsad av en fallande fasadistapp.
Visar kollegorna en vad sambon tror är retuscherad bild.
Kladdar på whiteboard och slipar på den sylvassa produktutvecklingens knivsegg.
Lyssar på ”My heart will go on” som framförs av tunnelbanemusikanter och sänder en tanke till hembygdens stackars övergivna gräsänkor.
Funderar på hur man kan säkerställa återfödsel i hunkig krigsförbrytares skepnad.
måndag 1 februari 2010
Hälsa med eller utan prickar
Hävdas understundom att visst vindrickande kan förbättra hälsan. Men är det de fysikaliska eller mentala (t.ex. tunghäftelösande) effekterna som avses?
En vandring i de latinska kvarteren
”Jag känner mig verkligen som en Uppsalait nu!”
”Då tar jag fram min dximáge (DX Image fast med franskt uttal)”!
”Du menar sådana där tribunaler?” (Tribals)
”Det var en sådan där tysk hund – Amschtaff (tyskt uttal), tror jag…”
”Kolla – den finns på tyska också – här står det Dutch”
”Gillade ni paris? Ja – särskilt de latinska kvarteren.” (Quartier Latin = Studentkvarteren…)
[Bild kommer senare: En amstaff iklädd tribals-fillingar och små träskor vandrandes i de ubsaliensiska studentkvarteren tagen med en Minolta Dx Image]
”Då tar jag fram min dximáge (DX Image fast med franskt uttal)”!
”Du menar sådana där tribunaler?” (Tribals)
”Det var en sådan där tysk hund – Amschtaff (tyskt uttal), tror jag…”
”Kolla – den finns på tyska också – här står det Dutch”
”Gillade ni paris? Ja – särskilt de latinska kvarteren.” (Quartier Latin = Studentkvarteren…)
[Bild kommer senare: En amstaff iklädd tribals-fillingar och små träskor vandrandes i de ubsaliensiska studentkvarteren tagen med en Minolta Dx Image]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
