Frustration coils your mind and skin,
as absence takes control within.
No fatherly anode to life,
imbalanced to internal strife.
In small proportions stage by stage,
this builds to an enormous rage.
At times to gloom the sunny sky,
with angry clouds all asking why.
Sporadic contact now and then,
is sometimes needed amongst men.
Some words about no matter what,
they still do mean more than a lot.
Yours went away although alive,
but will the bond to you survive?
Mine went away in fact to die,
but still I sense the warm safe tie.
I hope yours grow to understand,
and holds on to at least one strand.
I know for certain mine is gone,
regardless am still his son.
He left me after making sure,
i am equipped to cure the sore.
Whatever rage thus makes you do,
regardless I’ll be here for you.
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Pengarna eller livet...
...men både och då? Jag vet ju varför det är som det är. Ändå kan jag inte riktigt acceptera den rena ondska som bor i hur gamla hanteras av våra samhälleliga system. Undantaget bekräftar regeln. Min egen farmor har till följd av en icke relaterad testamenterande välgörare det väldigt bra. Det gör bara skillnaden desto tydligare. Får djävulskapen att framträda i sin rena form.
Hur kan man leva med att försvara ett sådant hanterande av människor eller levande väsen över huvud taget? Kanske stålsätter man sig och tycker sig vara professionell. Sväljer gropen i halsen och intalar sig att man gör det rätta. Och inser att man inte har något val – man får den i det ekonomiska systemet livsuppehållande lönen för att administrera plågeriet. Och fortsätter därför att trycka ner varje uppsegling av mänsklighet. Med ekonomiska medel, naturligtvis. Och mår skit på djupet istället. Vilket emanerar i de där lite diffusare diagnoserna som utbrändhet eller psykologiska bekymmer längre framåt vägen.
Kanske hanterar vi djuren lite bättre. Vi (om vi inte lyssnar alltför mycket för den överdebiterande veterinären) kan ända djurets dagar innan lidandet blir alltför stort. För människan är samma beteende i allra högsta grad förbjudet, vare sig det administreras av någon närstående eller av patienten själv.
(Tro nu för guds skull inte att jag bara ser aktiv dödshjälp som lösningen på åldringsvården. Tvärtom. Jag ser trädgårdar, fester, vin, anhöriga som har tid att lyssna och fet mat. Samt om det blir för illa, möjligheten att somna när man känner att det är dags.)
Pengarna har emellertid inflammerat även gränssnittet människa/djur. De som kliver ut i vuxenlivet som djurvänner kan välja att försöka tjäna pengar på djuren vilket allt som oftast spolierar relationen till djuren eftersom man inte kan ”gå och kära ner sig i det man ändå ska sälja” eller så måste man jobba 14 timmar per dygn för att få ihop till de kostnader djurhållandet implicerar och har till följd av detta inte tid att ägna sig åt dem så mycket som man behöver för att få relationen att djupna.
Detta är ändå bara toppen på isberget i fråga om pengar och dess destruktiva kraft. Det har drivit kilar mellan vad som är menat att vara en enhet. Söndra och härska. Precis i varenda liten vrå där ekonomi äger makt. Det ekonomiska tyranniet har gått för långt. Och sedan för långt igen. Och igen. Vi är så stenhårt programmerade att det kommer att bli en verklig skärseld att komma ur det. Men något alternativ finns egentligen inte för mycket längre än såhär kan inte pengarnas makt pressa oss. Något som vi inte kommer att kunna förstå annat än i efterhand.
Hur kan man leva med att försvara ett sådant hanterande av människor eller levande väsen över huvud taget? Kanske stålsätter man sig och tycker sig vara professionell. Sväljer gropen i halsen och intalar sig att man gör det rätta. Och inser att man inte har något val – man får den i det ekonomiska systemet livsuppehållande lönen för att administrera plågeriet. Och fortsätter därför att trycka ner varje uppsegling av mänsklighet. Med ekonomiska medel, naturligtvis. Och mår skit på djupet istället. Vilket emanerar i de där lite diffusare diagnoserna som utbrändhet eller psykologiska bekymmer längre framåt vägen.
Kanske hanterar vi djuren lite bättre. Vi (om vi inte lyssnar alltför mycket för den överdebiterande veterinären) kan ända djurets dagar innan lidandet blir alltför stort. För människan är samma beteende i allra högsta grad förbjudet, vare sig det administreras av någon närstående eller av patienten själv.
(Tro nu för guds skull inte att jag bara ser aktiv dödshjälp som lösningen på åldringsvården. Tvärtom. Jag ser trädgårdar, fester, vin, anhöriga som har tid att lyssna och fet mat. Samt om det blir för illa, möjligheten att somna när man känner att det är dags.)
Pengarna har emellertid inflammerat även gränssnittet människa/djur. De som kliver ut i vuxenlivet som djurvänner kan välja att försöka tjäna pengar på djuren vilket allt som oftast spolierar relationen till djuren eftersom man inte kan ”gå och kära ner sig i det man ändå ska sälja” eller så måste man jobba 14 timmar per dygn för att få ihop till de kostnader djurhållandet implicerar och har till följd av detta inte tid att ägna sig åt dem så mycket som man behöver för att få relationen att djupna.
Detta är ändå bara toppen på isberget i fråga om pengar och dess destruktiva kraft. Det har drivit kilar mellan vad som är menat att vara en enhet. Söndra och härska. Precis i varenda liten vrå där ekonomi äger makt. Det ekonomiska tyranniet har gått för långt. Och sedan för långt igen. Och igen. Vi är så stenhårt programmerade att det kommer att bli en verklig skärseld att komma ur det. Men något alternativ finns egentligen inte för mycket längre än såhär kan inte pengarnas makt pressa oss. Något som vi inte kommer att kunna förstå annat än i efterhand.
söndag 29 augusti 2010
”Men han är ju...”
En lika spontan som självklar kommentar om någon i vars släkt det finns vad man brukar kalla religiösa personer. Sektistiska sådana, dessutom. För ett par år sedan hade jag inte ens reagerat. Nu blev jag lite ställd. Framförallt inför min egen reaktion.
Jag blev lite fundersam över det snabba ”stämplande” av en individ utifrån association genom en hel familj. Ett slags stämplande som är så oerhört förbjudet när det gäller till exempel handikapp, sjukdomar, sexuell läggning är så totalt socialt accepterat när det gäller tro.
Jag vet att yttraren av orden inte alls menade något illa – lade inte ens en gnutta fördömande i uttrycket och såg det nog snarare som en pikant aspekt av den omnämnde personen. Yttraren är i alla avseenden och dimensioner klok och vidsynt och begriper mitt resonemang här mer än väl – och det är inte dennes ord funderingen som jag reagerade på hänger samman med. Det är anledningen till att jag inte borde reagera som får mig att reagera.
Jag har aldrig varit religiös och är nog så långt ifrån sekttänkande man kan komma. Men jag börjar begripa att den väluppfostrade antireligiösa stadsreligionen vi fostras från dagis att anamma här i Norden nog innehåller en väl så hög grad av förtryck, sektism och trångsynthet som de religioner vi är menade att förakta enligt samma system.
Jag blev lite fundersam över det snabba ”stämplande” av en individ utifrån association genom en hel familj. Ett slags stämplande som är så oerhört förbjudet när det gäller till exempel handikapp, sjukdomar, sexuell läggning är så totalt socialt accepterat när det gäller tro.
Jag vet att yttraren av orden inte alls menade något illa – lade inte ens en gnutta fördömande i uttrycket och såg det nog snarare som en pikant aspekt av den omnämnde personen. Yttraren är i alla avseenden och dimensioner klok och vidsynt och begriper mitt resonemang här mer än väl – och det är inte dennes ord funderingen som jag reagerade på hänger samman med. Det är anledningen till att jag inte borde reagera som får mig att reagera.
Jag har aldrig varit religiös och är nog så långt ifrån sekttänkande man kan komma. Men jag börjar begripa att den väluppfostrade antireligiösa stadsreligionen vi fostras från dagis att anamma här i Norden nog innehåller en väl så hög grad av förtryck, sektism och trångsynthet som de religioner vi är menade att förakta enligt samma system.
lördag 28 augusti 2010
Tåg mot Akalla och Hjulsta inkommer om 5.2 miljoner minuter
Vid första anblicken känner man viss empatisk bestörthet för de i bildens vänstra del.
Rubrik och illusration kan ibland ge upphov till skratt när de brakar samman - SvD.se
Rubrik och illusration kan ibland ge upphov till skratt när de brakar samman - SvD.se
fredag 27 augusti 2010
torsdag 26 augusti 2010
Zzzvinfluenser
När filmen Zombieland skulle upp på biograferna och kampanjen kring influensavaccinet mullrade på som allra värst påpekade någon skojsig själ på P3:s morgonpasset (tror det var Kodjo Akolor) att det säkert skulle visa sig finnas ett samband. Att det fanns en diabolisk plan bakom vaccinationerna med syfte att kemiskt lobotomera befolkningen för att göra dem lättare att härska över. Den politiskt korrekta skruven blev till slut att det var lika bra att ta sprutan eftersom man sannolikt inte har så kul som ensam vaken bland zombies ändå. Ett resonemang inte så långt från mitt eget, faktiskt.
En skojfrisk profet kan det komma att visa sig då utbredd pömsighet - s.k. narkolepsi - verkar vinna mark i vaccinationens spår [SvD] [DN]. Vidare verkar det som om ett gäng finska forskare var för trötta för att berätta om sin upptäckt med för sammanhanget passande skyndsamhet [SvD].
För en lekman förefaller narkolepsi som en av de mest lättsimulerade, psykosomatiskt självgående och mest lättsuggegerade åkommorna. Jag tvivlar dock inte ett ögonblick på att rönen stämmer - de kittlar dessutom mitt lätt sjukligt tröttsamma intresse för konspirationsteorier.
För visst är den tröttsamma aktiveringen av insikten att tröttheten kan vara sjukligt betingad och inte resultat av återgång till fasta tider, höstklimat och liknande sjukt lätt att ta med sig i den dagliga bedömningen av tillvaron och det egna tillståndet?
Dags för en tupplur.
En skojfrisk profet kan det komma att visa sig då utbredd pömsighet - s.k. narkolepsi - verkar vinna mark i vaccinationens spår [SvD] [DN]. Vidare verkar det som om ett gäng finska forskare var för trötta för att berätta om sin upptäckt med för sammanhanget passande skyndsamhet [SvD].
För en lekman förefaller narkolepsi som en av de mest lättsimulerade, psykosomatiskt självgående och mest lättsuggegerade åkommorna. Jag tvivlar dock inte ett ögonblick på att rönen stämmer - de kittlar dessutom mitt lätt sjukligt tröttsamma intresse för konspirationsteorier.
För visst är den tröttsamma aktiveringen av insikten att tröttheten kan vara sjukligt betingad och inte resultat av återgång till fasta tider, höstklimat och liknande sjukt lätt att ta med sig i den dagliga bedömningen av tillvaron och det egna tillståndet?
Dags för en tupplur.
Tid är absurda pengar
Jag finner mig läggandes allt mer tid på saker som har med pengar att göra. Jag köpte tre rullar förhydningspapp. Det tog tjugo sekunder att lasta rullarna. Därefter tog det tio minuter att få en mätlapp och ytterligare tjugo minuter att få betala för mätlappen inne byggbutikens kassa.
Vad jag än gör kan jag inte undgå att försöka skala bort den ekonomiska aspekten av åtgärden och upptäcka den enorma graden av ekonomiskt implicerad overhead och komplexitet. Och hur djupt den sitter i varje händelse och tanke.
Det absurda i att saker som inte genererar en intäkt är absurda, för att ta ett absurt exempel.
Intressant så det förslår.
Vad jag än gör kan jag inte undgå att försöka skala bort den ekonomiska aspekten av åtgärden och upptäcka den enorma graden av ekonomiskt implicerad overhead och komplexitet. Och hur djupt den sitter i varje händelse och tanke.
Det absurda i att saker som inte genererar en intäkt är absurda, för att ta ett absurt exempel.
Intressant så det förslår.
Glenn
Den är sveriges vanligaste. En riktigt svenssonlåda. Men han är min och jag kallar honom Glenn. Han är världens skönaste bil och han tar mig hem med ett dieselmullrande skutt.
Hem till min ljuvliga fru. Till hennes lille rödhårige tänkare. Till hundar, katter, får och röda hus. Och till virkespaket.
Hem.
Tack, Glenn
Rak, snabb E4 är också bra att ha
Hem till min ljuvliga fru. Till hennes lille rödhårige tänkare. Till hundar, katter, får och röda hus. Och till virkespaket.
Hem.
Tack, Glenn
Rak, snabb E4 är också bra att ha
En liten tillbakablick
Det kommer sig naturligt att ha lite perspektiv vid det mentala återinträdandet i verksamheten. Det blir så helt automatiskt. Oundvikligt att se hur det började och vart det hamnat med något av en belåten min. Och till all lycka upptäcka att samma kraftfulla knutpunkt som fanns när vi satt och knackade kod hemma i en etta faktiskt överlevt för ett liv på kontor och är redo att smitta nya individer. Det hade jag faktiskt inte väntat mig.
tisdag 24 augusti 2010
Yenom eht Wollof
Det sägs att om man ska finna de verkliga sambanden i vår värld så ska man nysta i det med ledning av pengaströmmarna. Follow the Money.
Sagt och gjort. För inte så länge sedan kom jag till följd av detta nystande till insikten att pengar mest är (snarare blivit) en fantasiprodukt. Att bankerna skapar nya pengar i samma takt som befolkningen lånar dem. De privata bankerna, alltså. Med privata ägare - ett relativt fåtal sådana.
Flöde och motflöde
Om pengarna flödar i en viss riktning måste väl rimligtvis något annat flöda i den motsatta riktningen. Allt som kan köpas för pengar även kan ju köpas även för lånade pengar - vare sig det rör sig om ett företag som investerar i utökad produktion, en familj som köper en bostad eller bil, en ”privat operatör” som ämnar köpa loss tidigare kommunal verksamhet, eller en bonde som skaffar sig virke till sin nya lada så är ju principen densamma. Eller ett land som behöver återuppbygga en stad efter ett jordskalv, alternativt hela sin infrastruktur efter en invasion av en slumpvist vald supermakt för den delen.
Man köper exempelvis en villa för två miljoner, varav 1.5 lånas i bank. Kravet för att få skapa dessa pengar är att banken måste ha ett värde på mellan fyra till tio procent av beloppet i sin reserv. De 1.5 MSEK som lånas ut uppstår alltså ur ett bokfört värde om maximalt 150 kSEK. Via lånehandlingarna erkänner låntagaren emellertid hela den finansiella skulden. Låntagaren blir alltså skyldig banken 1.5 verkliga MSEK som skapats ur maximalt 150 lika verkliga kSEK och är skyldig dessa pengar personligen. Säkerheten – villans värde – den begränsar inte skulden utan används för att ge banken ytterligare trygghet vilket ger låntagaren en något lägre ränta.
Åren går och alltfler lånar till sina bostäder, bilar, expansioner, lador, återuppbyggda länder och privatiseringsprojekt. Banken erhåller en ränteintäkt som kan bokföras som tillgång och utgöra grund för ytterligare utlåning enligt ovan.
Så händer det hemska att vi ”råkar ut för” en finanskris alias bankkris. Räntorna drivs upp. Kostnaderna för räntan skenar och många med krediter klarar inte av att slanta upp. Om vi är ett land eller företag räcker det med att ett kreditinstitut ändrar vår "rating" varvid räntorna som regel höjs för låntagaren i fråga.
När man inte kan betala äger banken rätt att mäta ut sin pant, något som för att kunna genomföras kräver att den belånade bostaden säljs. För exempelvillan ovan blir det bostadsmarknaden, förstås. Och där har priserna sjunkit ihop som en fransk efterrätt eftersom ytterst få kan kan låna pengar, alternativt prestera kontanta medel i den omfattning som gällde vid köpetillfället. Låt oss säga att vi klämmer iväg kåken för en miljon. Vi står sedan där med en skuld på en halv miljon och beklagligtvis även utan bostad.
Likadant med de ”privatiserade” tidigare kommunala eller statliga verksamheterna. Efter en (om nödvändigt framtvingad) konkurs faller de under konkursförvaltarens kontroll och kan köpas av intressebolag, lämpligtvis drivna av riskkapitalister inom den finansiella Elitens sfär.
På de gamla Vallonbruken var brukspatronen som regel noggrann med att äga handelsboden och var ytterst givmild med krediter. När en generation lyckats bygga upp en försvarlig skuld i nämnda handelsbod fick nästa vid en sådär 10-12 års ålder börja jobba av den. För att naturligtvis öka densamma under sin levnadstid och överlämna den till sina lyckligt lottade arvingar.
Allt detta skulle kanske möjligen kunna vara logiskt någonstans om det inte var för att bankerna själva får utfärda ny valuta. Men eftersom de lyckats förse sig med den makten kan de lägga under sig alla former av reella värden och samtidigt förslava hela befolkningar under ekonomisk skuld.
Det är Vallonbrukets feodala mekanismer uppskalat till en värld där allt av värde i praktiken ägs av ett mycket litet fåtal. En Elit.
Ganska dystert. Eller?
Regera-världen-mentaliteten
Jag har genom min karriär mött många personer med ”jag-ska-regera-världen-mentalitet”. Sådana som tänker offensivt och aggressivt i det mesta och vars drivkraft är att dominera andra människor. Det lever i stort och smått, alltifrån den myndige lille småpåven via den glupske finansmannen som inte tvekar inför ett ”tufft beslut” till den erövringsorienterade kejsaren. För den som är sugen på att lära sig några knep finns en passande bok - Makt som hobby, ISBN 9789174510638.
I min värld finns det finns tre saker som väger upp möjligen lite dystra scenariet. Tre oerhört viktiga saker. Och det är just på grund av detta som Elitens sannolikt planerade världsherravälde inte riktigt är sådär supergångbart i det långa loppet. Jag menar, mycket är ju redan på plats, men eftersom expansion och ökad dominans så att säga är inbyggt i designen så måste det komma till direkt förtryck av varenda sate förr eller senare. Och den gubben går nog inte riktigt ändå.
För det första. Eliten är ett begränsat antal människor. De äter ett begränsat antal mål mat, får plats med ett begränsat antal Rolexklockor på sina armar, och behöver ett begränsat antal kvadratmeter att röra sig på. Om man skjuter ett för stort antal låntagare i sank för att plocka av dem sina tillgångar tappar saker och ting värde även roffarna emellan. Och mot sig får man en fördriven mobb utan något att förlora. Det gäller att reglera processen så att det pyser ihop långsamt och försiktigt och till en vettig nivå för att spelet inte ska spricka. Och här finns en uppenbar utmaning då vi sannolikt redan passerat punkten då världens alla pengar inte klarar av att betala ens räntan på världens alla skulder.
För det andra. Skuldsättandet av människor förser dem med ett ekonomiskt tunnelseende. De får möjlighet att sväva/leva ut med lånade medel men som ett brev på posten kommer också kraven att tjäna pengar via arbete. Arbete som tar allt större del av människans tid och gör att man inte hinner njuta av natur, barn, skåda stjärnor, fiska och må gott. Vilket i sin tur får människor ur balans och gör medelsvensson till en mer lätthanterlig entitet att skyffla runt och dominera. Det är kanske planen. Men någonstans finns en själ också och den sätter emot på en eller annan punkt. Börjar söka vägar runt mönstret och finner bit för bit en integritet som inte kan köpas för pengar (eller skulder). Man slutar så småningom frukta den ekonomiska lien och inser kanske att ”ok, ge mig betalningsanmärkningar då – jag får väl plocka svamp och odla potatis istället”.
Det var inte så länge sedan som jag på fullt allvar tyckte att personer som lånar och far runt är oansvariga och föraktliga. Att de faktiskt borde ha vett att inse att man måste sköta sin ekonomi först och främst och att man faktiskt inte kan leva för lånade pengar.
Men kanske är det så att de som lever upp lånade slantar har hittat ett sätt att bli kvitt den osynliga bojan? För de bevisar ju faktiskt på ett bakvänt sätt att bankerna kan skapa de pengar de behöver för att överleva och surfar därigenom på kreditvågen istället för att simma mot den obevekliga strömmen.
För det tredje. Den dominerande naturen bland de som kan tänkas vilja förtrycka den stora massan biter sig själv i svansen då den tvingas att uteslutande umgås med sig själv. Många i denna lilla klick är fostrade till att vara vad de är men inför valet att festa loss bland slavarna eller att gå på Elitens skryteribankett kan det nog hända att en och annan faktiskt finner sin själsliga orientering såsom ledandes dem bort från hånskratten och mot den rytmiska dansen. Dessa är inflytelserika agenter och jag anar att dess numerär kommer att stiga markant framöver.
Hur det ekonomiska pyramidspelet ska övergå i något mer hanterbart, det klarar jag inte av att ens gissa. Men jag har en distinkt känsla av att moder jord kommer att hjälpa oss att klara ut den här soppan, även om det kanske blir lite röjigt mellan varven.
Yenom eht Wollof blir Follow the money baklänges (och tvärtom) för den som inte räknat ut det vid det här laget. Alltså vad den här övningen ursprungligen gick ut på. Sedan spårade det ur en smula, det medges.
Sagt och gjort. För inte så länge sedan kom jag till följd av detta nystande till insikten att pengar mest är (snarare blivit) en fantasiprodukt. Att bankerna skapar nya pengar i samma takt som befolkningen lånar dem. De privata bankerna, alltså. Med privata ägare - ett relativt fåtal sådana.
Flöde och motflöde
Om pengarna flödar i en viss riktning måste väl rimligtvis något annat flöda i den motsatta riktningen. Allt som kan köpas för pengar även kan ju köpas även för lånade pengar - vare sig det rör sig om ett företag som investerar i utökad produktion, en familj som köper en bostad eller bil, en ”privat operatör” som ämnar köpa loss tidigare kommunal verksamhet, eller en bonde som skaffar sig virke till sin nya lada så är ju principen densamma. Eller ett land som behöver återuppbygga en stad efter ett jordskalv, alternativt hela sin infrastruktur efter en invasion av en slumpvist vald supermakt för den delen.
Man köper exempelvis en villa för två miljoner, varav 1.5 lånas i bank. Kravet för att få skapa dessa pengar är att banken måste ha ett värde på mellan fyra till tio procent av beloppet i sin reserv. De 1.5 MSEK som lånas ut uppstår alltså ur ett bokfört värde om maximalt 150 kSEK. Via lånehandlingarna erkänner låntagaren emellertid hela den finansiella skulden. Låntagaren blir alltså skyldig banken 1.5 verkliga MSEK som skapats ur maximalt 150 lika verkliga kSEK och är skyldig dessa pengar personligen. Säkerheten – villans värde – den begränsar inte skulden utan används för att ge banken ytterligare trygghet vilket ger låntagaren en något lägre ränta.
Åren går och alltfler lånar till sina bostäder, bilar, expansioner, lador, återuppbyggda länder och privatiseringsprojekt. Banken erhåller en ränteintäkt som kan bokföras som tillgång och utgöra grund för ytterligare utlåning enligt ovan.
Så händer det hemska att vi ”råkar ut för” en finanskris alias bankkris. Räntorna drivs upp. Kostnaderna för räntan skenar och många med krediter klarar inte av att slanta upp. Om vi är ett land eller företag räcker det med att ett kreditinstitut ändrar vår "rating" varvid räntorna som regel höjs för låntagaren i fråga.
När man inte kan betala äger banken rätt att mäta ut sin pant, något som för att kunna genomföras kräver att den belånade bostaden säljs. För exempelvillan ovan blir det bostadsmarknaden, förstås. Och där har priserna sjunkit ihop som en fransk efterrätt eftersom ytterst få kan kan låna pengar, alternativt prestera kontanta medel i den omfattning som gällde vid köpetillfället. Låt oss säga att vi klämmer iväg kåken för en miljon. Vi står sedan där med en skuld på en halv miljon och beklagligtvis även utan bostad.
Likadant med de ”privatiserade” tidigare kommunala eller statliga verksamheterna. Efter en (om nödvändigt framtvingad) konkurs faller de under konkursförvaltarens kontroll och kan köpas av intressebolag, lämpligtvis drivna av riskkapitalister inom den finansiella Elitens sfär.
På de gamla Vallonbruken var brukspatronen som regel noggrann med att äga handelsboden och var ytterst givmild med krediter. När en generation lyckats bygga upp en försvarlig skuld i nämnda handelsbod fick nästa vid en sådär 10-12 års ålder börja jobba av den. För att naturligtvis öka densamma under sin levnadstid och överlämna den till sina lyckligt lottade arvingar.
Allt detta skulle kanske möjligen kunna vara logiskt någonstans om det inte var för att bankerna själva får utfärda ny valuta. Men eftersom de lyckats förse sig med den makten kan de lägga under sig alla former av reella värden och samtidigt förslava hela befolkningar under ekonomisk skuld.
Det är Vallonbrukets feodala mekanismer uppskalat till en värld där allt av värde i praktiken ägs av ett mycket litet fåtal. En Elit.
Ganska dystert. Eller?
Regera-världen-mentaliteten
Jag har genom min karriär mött många personer med ”jag-ska-regera-världen-mentalitet”. Sådana som tänker offensivt och aggressivt i det mesta och vars drivkraft är att dominera andra människor. Det lever i stort och smått, alltifrån den myndige lille småpåven via den glupske finansmannen som inte tvekar inför ett ”tufft beslut” till den erövringsorienterade kejsaren. För den som är sugen på att lära sig några knep finns en passande bok - Makt som hobby, ISBN 9789174510638.
I min värld finns det finns tre saker som väger upp möjligen lite dystra scenariet. Tre oerhört viktiga saker. Och det är just på grund av detta som Elitens sannolikt planerade världsherravälde inte riktigt är sådär supergångbart i det långa loppet. Jag menar, mycket är ju redan på plats, men eftersom expansion och ökad dominans så att säga är inbyggt i designen så måste det komma till direkt förtryck av varenda sate förr eller senare. Och den gubben går nog inte riktigt ändå.
För det första. Eliten är ett begränsat antal människor. De äter ett begränsat antal mål mat, får plats med ett begränsat antal Rolexklockor på sina armar, och behöver ett begränsat antal kvadratmeter att röra sig på. Om man skjuter ett för stort antal låntagare i sank för att plocka av dem sina tillgångar tappar saker och ting värde även roffarna emellan. Och mot sig får man en fördriven mobb utan något att förlora. Det gäller att reglera processen så att det pyser ihop långsamt och försiktigt och till en vettig nivå för att spelet inte ska spricka. Och här finns en uppenbar utmaning då vi sannolikt redan passerat punkten då världens alla pengar inte klarar av att betala ens räntan på världens alla skulder.
För det andra. Skuldsättandet av människor förser dem med ett ekonomiskt tunnelseende. De får möjlighet att sväva/leva ut med lånade medel men som ett brev på posten kommer också kraven att tjäna pengar via arbete. Arbete som tar allt större del av människans tid och gör att man inte hinner njuta av natur, barn, skåda stjärnor, fiska och må gott. Vilket i sin tur får människor ur balans och gör medelsvensson till en mer lätthanterlig entitet att skyffla runt och dominera. Det är kanske planen. Men någonstans finns en själ också och den sätter emot på en eller annan punkt. Börjar söka vägar runt mönstret och finner bit för bit en integritet som inte kan köpas för pengar (eller skulder). Man slutar så småningom frukta den ekonomiska lien och inser kanske att ”ok, ge mig betalningsanmärkningar då – jag får väl plocka svamp och odla potatis istället”.
Det var inte så länge sedan som jag på fullt allvar tyckte att personer som lånar och far runt är oansvariga och föraktliga. Att de faktiskt borde ha vett att inse att man måste sköta sin ekonomi först och främst och att man faktiskt inte kan leva för lånade pengar.
Men kanske är det så att de som lever upp lånade slantar har hittat ett sätt att bli kvitt den osynliga bojan? För de bevisar ju faktiskt på ett bakvänt sätt att bankerna kan skapa de pengar de behöver för att överleva och surfar därigenom på kreditvågen istället för att simma mot den obevekliga strömmen.
För det tredje. Den dominerande naturen bland de som kan tänkas vilja förtrycka den stora massan biter sig själv i svansen då den tvingas att uteslutande umgås med sig själv. Många i denna lilla klick är fostrade till att vara vad de är men inför valet att festa loss bland slavarna eller att gå på Elitens skryteribankett kan det nog hända att en och annan faktiskt finner sin själsliga orientering såsom ledandes dem bort från hånskratten och mot den rytmiska dansen. Dessa är inflytelserika agenter och jag anar att dess numerär kommer att stiga markant framöver.
Hur det ekonomiska pyramidspelet ska övergå i något mer hanterbart, det klarar jag inte av att ens gissa. Men jag har en distinkt känsla av att moder jord kommer att hjälpa oss att klara ut den här soppan, även om det kanske blir lite röjigt mellan varven.
Yenom eht Wollof blir Follow the money baklänges (och tvärtom) för den som inte räknat ut det vid det här laget. Alltså vad den här övningen ursprungligen gick ut på. Sedan spårade det ur en smula, det medges.
måndag 23 augusti 2010
Plockepinn
Julafton kom tidigt i år - tre paket fick jag. Virke. Det finns nog inget underbarare. De kom med långtradare från vänliga själar långt norrut. Dessvärre på långtradarens släp vilket gjorde lossningen något väl intressant då ingen långtradare i världen kan ta sig ner på vår lilla väg.
Chauffören svor på den mest renklingande norrbottniska. Sedan skrattade han åt min traktor. Underlig humor de har norröver. Sedan svor han lite igen.
Ett par timmar senare - inklusive några kraschade soptunnor [förevigat av min kära hustru], lånade traktorer och åtskilliga plockade vedpinnar är allt mer eller mindre samlat på gården.
Jag har kanske eventuellt och möjligtvis lite lätt dåligt omdöme när jag framhärdar att "det går bra, det här". Men har man den olaten får man se till att reda upp sin sköna sås genom att handplocka några kubikmeter virke ibland. Så kan det vara.
Ihärdig måste man alltså vara när man har dåligt omdöme. Men ännu viktigare är att ha goda grannar. Sådana som lånar ut en extra lastare. Och sin gårdsplan. Sin tid och sitt tålamod. Och att ha en fru som har släktingar med pallgafflar att låna ut. Det är kanske inte det första man tänker på när man väljer sin partner, men det är långt viktigare än vad man kan tro.
Nu ska här byggas stall!
Bara att plocka vidare
Chauffören svor på den mest renklingande norrbottniska. Sedan skrattade han åt min traktor. Underlig humor de har norröver. Sedan svor han lite igen.
Ett par timmar senare - inklusive några kraschade soptunnor [förevigat av min kära hustru], lånade traktorer och åtskilliga plockade vedpinnar är allt mer eller mindre samlat på gården.
Jag har kanske eventuellt och möjligtvis lite lätt dåligt omdöme när jag framhärdar att "det går bra, det här". Men har man den olaten får man se till att reda upp sin sköna sås genom att handplocka några kubikmeter virke ibland. Så kan det vara.
Ihärdig måste man alltså vara när man har dåligt omdöme. Men ännu viktigare är att ha goda grannar. Sådana som lånar ut en extra lastare. Och sin gårdsplan. Sin tid och sitt tålamod. Och att ha en fru som har släktingar med pallgafflar att låna ut. Det är kanske inte det första man tänker på när man väljer sin partner, men det är långt viktigare än vad man kan tro.
Nu ska här byggas stall!
Bara att plocka vidare
söndag 22 augusti 2010
Uteplatsutsikter
Uteplatsens utsikt medger god utsikt för insikt
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjooM7ADxWfBOsi8PpHAc0UwrrQ4P5crbLKJnme0zx16Ofw9vgGG6yLj2jJ3WdWKKxGcNErr_pY7lTD1KoCn9a63I0-UZ8CZ2vWytz7SYEKW8Is-NQyAnHep0a0yNWRJ677Z8SgkP2VbhaZ/")
Molning fredagkväll
Molning fredagkväll igen
Molning fredagkväll
Molning fredagkväll igen
lördag 21 augusti 2010
Assange
Ett utmärkt tillfälle att iaktta information, desinformation och media i full rörelse. Jag har inte en susning om vad som händer men det är på sitt sätt lite underhållande.
Om inte annat så håller det väldigt många skrivande fingrar sysselsatta. Jag har emellertid en känsla av att det faktiskt är något mer intressant än vad det verkar.
Sådärså - då har man nämnt Wikileaks också ;-)
Om inte annat så håller det väldigt många skrivande fingrar sysselsatta. Jag har emellertid en känsla av att det faktiskt är något mer intressant än vad det verkar.
Sådärså - då har man nämnt Wikileaks också ;-)
Tokbok
Jag köpte en bok igår. Tjejen i bokhandeln glodde på mig så att jag nästan funderade på om jag skulle be att få den inslagen.
När den blev liggandes på köksbordet fick jag ett par frågande "men vafan" från besökande.
Vad är det med den här boken? Och varför är det så många som föraktar den och de som befattar sig med den utan att ens ha kikat i den?
Det var just precis av den anledningen jag köpte den. Nu bor den på toaletten - husets litterära högsäte.
ISBN 9789171955708
När den blev liggandes på köksbordet fick jag ett par frågande "men vafan" från besökande.
Vad är det med den här boken? Och varför är det så många som föraktar den och de som befattar sig med den utan att ens ha kikat i den?
Det var just precis av den anledningen jag köpte den. Nu bor den på toaletten - husets litterära högsäte.
ISBN 9789171955708
Stora skälvan
Ett gäng forskare vid University of California har räknat på jordbävningsfrekvensen i området utifrån historiska värden och kommit fram till att det borde vara dags nu [DN] [Los Angeles Times].
Man kan säga att de kommit fram till att de kraftigaste jordbävningarna borde inträffa ungefär 3-5 gånger så ofta som man tidigare trott. En rejäl skakning med i storleksordningen 45 till 144 år mellan sig.
Nu var det 153 år sedan sist.
Det intressanta med den här artikeln är egentligen inte det. Det intressanta är att den faktiskt spridits. För just nyheter om jordbävningar och jordbävningsrisk har tämligen systematiskt undertryckts av mainstreammedia. Sannolikt för att hålla den stora massan från att inse att det faktiskt är något i görningen rent seismologiskt.
Låta den stora massan vara ovetandes så att de som vet kan behålla sitt försprång och agera utifrån det. Samt sannolikt låta insikterna om en jordbävande planet bli till ett vapen i den omöjliga underkastelsens process.
Just mot den bakgrunden är denna nyhet oerhört intressant. Har någon har lyckats tränga igenom den akademiskt-mediala censuren eller är det dags att verkligen varna nu?
Morbid spänning.
Man kan säga att de kommit fram till att de kraftigaste jordbävningarna borde inträffa ungefär 3-5 gånger så ofta som man tidigare trott. En rejäl skakning med i storleksordningen 45 till 144 år mellan sig.
Nu var det 153 år sedan sist.
Det intressanta med den här artikeln är egentligen inte det. Det intressanta är att den faktiskt spridits. För just nyheter om jordbävningar och jordbävningsrisk har tämligen systematiskt undertryckts av mainstreammedia. Sannolikt för att hålla den stora massan från att inse att det faktiskt är något i görningen rent seismologiskt.
Låta den stora massan vara ovetandes så att de som vet kan behålla sitt försprång och agera utifrån det. Samt sannolikt låta insikterna om en jordbävande planet bli till ett vapen i den omöjliga underkastelsens process.
Just mot den bakgrunden är denna nyhet oerhört intressant. Har någon har lyckats tränga igenom den akademiskt-mediala censuren eller är det dags att verkligen varna nu?
Morbid spänning.
Kul rulle
Det hör inte till vanligheterna att vi faktiskt ser de filmer vi hyr här hemma. Vi brukar mest hyra och sedan glömma bort att lämna tillbaka dem. Prismodellen hos vad som i folkmun kallas Videohallen (fast det står något annat på skylten) är tre alternativt fem filmer i en vecka för 120 kr.
Precis lagom för att man ska hinna glömma bort dem alltså. Om man hyr filmen klockan 21 på söndag kväll så ska de vara tillbaka nästa söndag kl 17. Inte klockan 23 genom inkastet i väggen, ty då bokförs en liten skuld.
Nu senast med åtta filmer hyrda blev det 220 SEK för de extra sex timmarna - en avgift som jag erlade på tisdagen då jag kom in för att återigen hyra tre av de osedda filmer som jag även hyrt föregående vecka, betalt förseningsavgift på och nu med hänvisning till detta faktum tyckte mig måsta se.
Nåväl.
En av dessa filmer var "The Men Who Stare at Goats". I går - då min fru och hennes kompis efter en närmast omänsklig gymbragd placerat sig framför TV-spelet åkte skivan in.
Och nu till saken. Filmen var bra. Mycket bra.
Det var egentligen bara det jag ville ha sagt.
Precis lagom för att man ska hinna glömma bort dem alltså. Om man hyr filmen klockan 21 på söndag kväll så ska de vara tillbaka nästa söndag kl 17. Inte klockan 23 genom inkastet i väggen, ty då bokförs en liten skuld.
Nu senast med åtta filmer hyrda blev det 220 SEK för de extra sex timmarna - en avgift som jag erlade på tisdagen då jag kom in för att återigen hyra tre av de osedda filmer som jag även hyrt föregående vecka, betalt förseningsavgift på och nu med hänvisning till detta faktum tyckte mig måsta se.
Nåväl.
En av dessa filmer var "The Men Who Stare at Goats". I går - då min fru och hennes kompis efter en närmast omänsklig gymbragd placerat sig framför TV-spelet åkte skivan in.
Och nu till saken. Filmen var bra. Mycket bra.
Det var egentligen bara det jag ville ha sagt.
fredag 20 augusti 2010
Högtflygade IT-trubbel
Enligt SvD berodde Spanair-olyckan 2008 på ett virus på en av flygbolagets servrar. Enligt DN blev det turbulent i det Europeiska luftrummet idag efter servertrubbel i Maastricht.
Datorproblem och flygstörningar. Eller störtningar.
Artikeln om Spanair-olyckan bär titeln ”Trojan utpekas för Spanair-krasch” och går i stort ut på att planet hade problem men att varningssignaler inte upptäcktes på grund av en trasslande server vilket i sin tur enligt rubriken gjorde att planet störtade. Får inte ihop det – hur skulle en server som inte reagerat på varningssignaler kunna få planet att krascha? Borde inte varningar ombord på planet hanteras direkt av besättningen och inte via en centralt, tydligen virusexponerad server på marken? Kanske piloterna sitter hemma via en VPN-koppling och rattar kärrorna via Remote Desktop (Remote Cockpit).
I juli fick ett Norwegian-plan JAS-eskort efter att inte ha svarat på radianrop i nästan en timme [SvD]. Kanske piloterna hade lagt Facebook-fönstret ovanpå RCD-desktopen där...
Eller är det bara nyheter som vanligt - det vill säga desinformation? För några veckor sedan övade Sverige IT-försvar tillsammans med USA [SvD]. Kanske är det så att man med hänvisning till flygsäkerhet (och terrorism, förståss) vill stänga ner Internet tills man säkerställt säkerheten.
Alternativt förekommer andra störningar, till exempel magnetosfäriska, som behöver förklaras bort för den stora massan för att de inte ska börja undra vad det är som sker. SOHO-satteliten (Solar & Heliospheric Observatory) som övervakar vår magnetosfär slutade faktiskt sända signaler per igår.
Datorproblem och flygstörningar. Eller störtningar.
Artikeln om Spanair-olyckan bär titeln ”Trojan utpekas för Spanair-krasch” och går i stort ut på att planet hade problem men att varningssignaler inte upptäcktes på grund av en trasslande server vilket i sin tur enligt rubriken gjorde att planet störtade. Får inte ihop det – hur skulle en server som inte reagerat på varningssignaler kunna få planet att krascha? Borde inte varningar ombord på planet hanteras direkt av besättningen och inte via en centralt, tydligen virusexponerad server på marken? Kanske piloterna sitter hemma via en VPN-koppling och rattar kärrorna via Remote Desktop (Remote Cockpit).
I juli fick ett Norwegian-plan JAS-eskort efter att inte ha svarat på radianrop i nästan en timme [SvD]. Kanske piloterna hade lagt Facebook-fönstret ovanpå RCD-desktopen där...
Eller är det bara nyheter som vanligt - det vill säga desinformation? För några veckor sedan övade Sverige IT-försvar tillsammans med USA [SvD]. Kanske är det så att man med hänvisning till flygsäkerhet (och terrorism, förståss) vill stänga ner Internet tills man säkerställt säkerheten.
Alternativt förekommer andra störningar, till exempel magnetosfäriska, som behöver förklaras bort för den stora massan för att de inte ska börja undra vad det är som sker. SOHO-satteliten (Solar & Heliospheric Observatory) som övervakar vår magnetosfär slutade faktiskt sända signaler per igår.
Tillfälligt avbrott
Tänk om ett tillfälligt avbrott av en tillfällighet inte blir så tillfälligt utan om det kanske blir tillfället då ett annat skeende tar tillfället i akt och koppla ur det mesta.
Avbrott = nattsvart?
Efter en dag blir det svårt med matlagning. Efter två med sysselsättning. Efter tre med pengar. Efter någon vecka blir det svårt att åka bil. Efter en månad har ekonomin slutat vara en storhet. Efter ett år är inget sig likt.
Leker med tanken. Och hur katastrofal denna eventuella händelse än skulle kunna beskrivas så är det nog så att det bor ett ganska obevekligt ljus i det långvariga avbrottets mörker.
Men först ska Internet, eller delar av det, stängas ner "av säkerhetsskäl". Det dröjer nog inte så länge.
Avbrott = nattsvart?
Efter en dag blir det svårt med matlagning. Efter två med sysselsättning. Efter tre med pengar. Efter någon vecka blir det svårt att åka bil. Efter en månad har ekonomin slutat vara en storhet. Efter ett år är inget sig likt.
Leker med tanken. Och hur katastrofal denna eventuella händelse än skulle kunna beskrivas så är det nog så att det bor ett ganska obevekligt ljus i det långvariga avbrottets mörker.
Men först ska Internet, eller delar av det, stängas ner "av säkerhetsskäl". Det dröjer nog inte så länge.
Val
Visst är det avancerat med demoktrati. En massa sakfrågor att sätta sig in i. Ränna i valstugorna, kolla partiledardebatter på TV, köpa alla dagstidningar och sätta sig in i var de egentligen står, partierna. Och inte bara det utan vilken representant som verkligen förtjänar min röst.
Eller som SvD uttrycker saken:
I am feeling blu, är jag red
Intellektuell våldtäkt igen. Hela den demokratiska teatern. Hej hopp!
Eller som SvD uttrycker saken:
I am feeling blu, är jag red
Intellektuell våldtäkt igen. Hela den demokratiska teatern. Hej hopp!
Den ultimata privatiseringen
USA "lämnar" Irak. Det vill säga, den amerikanska armen lämnar de privata säkerhetsföretagen kvar [DN].
Hoppsan. En inte så liten privat liten armé. En av flera, krönt av IMF:s "International Crisis Group".
Men det är ju privata företag, så de utgör per definition inget hot, eller hur? De ägs till syvende och sist av bankerna och är helt under bankernas kontroll. Visst känns det tryggt och säkert att samma entiteter som faktiskt äger de skulder som alla pengar bygger på också har en präktig privatarmé till sitt förfogande?
Om du till exempel skulle komma på att hoppa amorteringarna någon månad eller så. Mja, kanske inte då.
Hoppsan. En inte så liten privat liten armé. En av flera, krönt av IMF:s "International Crisis Group".
Men det är ju privata företag, så de utgör per definition inget hot, eller hur? De ägs till syvende och sist av bankerna och är helt under bankernas kontroll. Visst känns det tryggt och säkert att samma entiteter som faktiskt äger de skulder som alla pengar bygger på också har en präktig privatarmé till sitt förfogande?
Om du till exempel skulle komma på att hoppa amorteringarna någon månad eller så. Mja, kanske inte då.
Stjärnor som fyllekör
I går såg jag två stjärnor som var ute och fyllekörde. Mäktigt. Riktigt, riktigt mäktigt. Den ena försvann i söder och den andra i nordväst efter att ha helljustutat.
Tjusigt!
Tjusigt!
torsdag 19 augusti 2010
Täta linjer
Idag var det bara någon kilometer mellan linjerna och ett mycket idogt sprayande. Det och det faktum att jag är relativt ensam om att se det stör mig. Men mest av allt stör det mig att det stör mig.
Jag som har för vana att njuta av naturen och ständigt haft ett öga mot himlen stör mig när det inte ens maskeras. Det stör mig för jag vill verkligen inte åka dit och falla i konspirationsfällan - försöka nysta reda på vad det är som sprejas långt från flygkorridorerna från omärkta flygplan. Nej, det är inte kondensstrimmor, sådana löses upp efter några minuter, de här växer till moln är jag rädd. Stora rackare - har sett det hela sommaren när jag legat ute och småslumrat på altanen.
Jag blir faktiskt lite förbannad. Chemtrails, kallas det visst om någon annan vill försöka fastna i konspirationsfällan och till äventyrs inser att moln inte skapas manuellt av människan utan är ett naturligt fenomen. Jag tror att det är en god startpunkt. Det och tjugotalet andra konspirationsteorier som kan äta upp hjärnan på vem som helst som inte köper vad skit som helst.
Nej, skit i det. Inte grotta ner sig för det leder definitivt ingenstans, särskilt inte med "samhällets" syn på just konspirationssökare. Per definition lite bakom, sådär.
Men för den stackare som har råkat grotta i skiten och av slumpen givits insikter, blir det lite knepigt vissa dagar. Då man anar vilken enorm kraft den passiva åskådaren egentligen besitter. Ajöss stress, långa dagar på jobbet, amorteringar och skit. Det är bara ett förbannat spel och även om det naturligtvis måste bli än mer absurt innan det kan komma till ett slut så händer det att jag blir otålig.
Jag känner faktiskt lite begynnande vanmakt för att så gott som varenda människa går omkring i en liten kokong av falsk trygghet inför artificiellt skapade hot. Att förhållanden blir dåliga på grund av bråk om pengar - pengar som är det mest konstgjorda som någonsin skapats.
Att vi fostras till att tro att vi är så inivassen högt stående när vi förtrycker varenda fiber av våra sinnen och systematiskt begränsar oss själva och varandra i olika former av förmenta sociala mönster. Hur vi matas med skiten, äter den, blir till sjuka papegojor som åker till stormarknaderna och shoppar lycka för konstgjorda pengar som vi pliktat med våra liv för. Att vi accepterar Eliten och låter dem hållas. Inte för att vi tycker om dem, utan för att vi är för goda för att ge dem vad de förtjänar (vilket idag när jag är på vrångan skulle vara ett finger i ansiktet eller så).
Hur vi är programerade att rusa genom vardagarna utan att ens andas luften, lyssna till fåglarna eller känna dofterna av det som växer omkring oss. Allt det vi kan hämta energi ur är bortkopplat från oss.
Vi är så ända in i baljan upptagna med att spela fårflock att vi inte ens tittar upp i den ljuvliga blå himlen. Och ser att den är full av streck. Symmetriska streck. Och när vi tittar upp igen en stund senare har strecken blivit till moln. Hur i helvete kan man missa en sådan sak? Och hurihelvete kan man inte kan undvika att fundera på varför.
Vi har den största och djupaste av potentialer. Vi kan må så fruktansvärt bra. Religionerna uppstod med vetskap om hur, men kidnappades och byggdes om till härskarmekanismer istället.
Tusentals författare, debattörer och whatever har försökt väcka sin omgivning. Jag tänker inte gå i den fällan. Men idag blev jag lite förbannad och detta är min ventil.
Över Sandviken
Över mitt ljuvliga Olsbo
Jaja, jag vet att det sitter någon stackars sate med max 500 kr per timme och läser den här skiten i övervakningssyfte. Men du är ju också människa, inte sant?
Jag som har för vana att njuta av naturen och ständigt haft ett öga mot himlen stör mig när det inte ens maskeras. Det stör mig för jag vill verkligen inte åka dit och falla i konspirationsfällan - försöka nysta reda på vad det är som sprejas långt från flygkorridorerna från omärkta flygplan. Nej, det är inte kondensstrimmor, sådana löses upp efter några minuter, de här växer till moln är jag rädd. Stora rackare - har sett det hela sommaren när jag legat ute och småslumrat på altanen.
Jag blir faktiskt lite förbannad. Chemtrails, kallas det visst om någon annan vill försöka fastna i konspirationsfällan och till äventyrs inser att moln inte skapas manuellt av människan utan är ett naturligt fenomen. Jag tror att det är en god startpunkt. Det och tjugotalet andra konspirationsteorier som kan äta upp hjärnan på vem som helst som inte köper vad skit som helst.
Nej, skit i det. Inte grotta ner sig för det leder definitivt ingenstans, särskilt inte med "samhällets" syn på just konspirationssökare. Per definition lite bakom, sådär.
Men för den stackare som har råkat grotta i skiten och av slumpen givits insikter, blir det lite knepigt vissa dagar. Då man anar vilken enorm kraft den passiva åskådaren egentligen besitter. Ajöss stress, långa dagar på jobbet, amorteringar och skit. Det är bara ett förbannat spel och även om det naturligtvis måste bli än mer absurt innan det kan komma till ett slut så händer det att jag blir otålig.
Jag känner faktiskt lite begynnande vanmakt för att så gott som varenda människa går omkring i en liten kokong av falsk trygghet inför artificiellt skapade hot. Att förhållanden blir dåliga på grund av bråk om pengar - pengar som är det mest konstgjorda som någonsin skapats.
Att vi fostras till att tro att vi är så inivassen högt stående när vi förtrycker varenda fiber av våra sinnen och systematiskt begränsar oss själva och varandra i olika former av förmenta sociala mönster. Hur vi matas med skiten, äter den, blir till sjuka papegojor som åker till stormarknaderna och shoppar lycka för konstgjorda pengar som vi pliktat med våra liv för. Att vi accepterar Eliten och låter dem hållas. Inte för att vi tycker om dem, utan för att vi är för goda för att ge dem vad de förtjänar (vilket idag när jag är på vrångan skulle vara ett finger i ansiktet eller så).
Hur vi är programerade att rusa genom vardagarna utan att ens andas luften, lyssna till fåglarna eller känna dofterna av det som växer omkring oss. Allt det vi kan hämta energi ur är bortkopplat från oss.
Vi är så ända in i baljan upptagna med att spela fårflock att vi inte ens tittar upp i den ljuvliga blå himlen. Och ser att den är full av streck. Symmetriska streck. Och när vi tittar upp igen en stund senare har strecken blivit till moln. Hur i helvete kan man missa en sådan sak? Och hurihelvete kan man inte kan undvika att fundera på varför.
Vi har den största och djupaste av potentialer. Vi kan må så fruktansvärt bra. Religionerna uppstod med vetskap om hur, men kidnappades och byggdes om till härskarmekanismer istället.
Tusentals författare, debattörer och whatever har försökt väcka sin omgivning. Jag tänker inte gå i den fällan. Men idag blev jag lite förbannad och detta är min ventil.
Över Sandviken
Över mitt ljuvliga Olsbo
Jaja, jag vet att det sitter någon stackars sate med max 500 kr per timme och läser den här skiten i övervakningssyfte. Men du är ju också människa, inte sant?
Jensens finger
I slutet av 90-talets IT-era jobbade jag för ett börsnoterat tämligen glassigt företag. Då grundaren klev åt sidan anställdes en stor, gemytlig och lite bullrig och synnerligen dansk VD.
Han råkade ut för en olycka under en teambuildingövning, denne VD. Hans ena pekfinger hamnade mellan en segelbåt och en brygga. Det gick sönder. Och fick stelopereras.
Pekfingret var därefter helt stelt.
Detta tillstånd var tydligen smittsamt; några månader senare hade pekfingrarna i stor omfattning stelnat även hos övriga medarbetare, åtminstone ner till mellanchefsnivå där jag chelv befann mig. Med stelt pekfinger som brukligt var. När det skulle sägas något som inte var menat att ifrågasättas – då åkte pekfingret ut.
Det var ganska underhållande att se, är man väl börjat lägga märket till det.
Och fortfarande finns reflexen där att fälla ut Jensenfingret till låst läge mellan varven, även om dess praktiska tillämplighet för länge sedan passerat bäst-före-datum.
Han råkade ut för en olycka under en teambuildingövning, denne VD. Hans ena pekfinger hamnade mellan en segelbåt och en brygga. Det gick sönder. Och fick stelopereras.
Pekfingret var därefter helt stelt.
Detta tillstånd var tydligen smittsamt; några månader senare hade pekfingrarna i stor omfattning stelnat även hos övriga medarbetare, åtminstone ner till mellanchefsnivå där jag chelv befann mig. Med stelt pekfinger som brukligt var. När det skulle sägas något som inte var menat att ifrågasättas – då åkte pekfingret ut.
Det var ganska underhållande att se, är man väl börjat lägga märket till det.
Och fortfarande finns reflexen där att fälla ut Jensenfingret till låst läge mellan varven, även om dess praktiska tillämplighet för länge sedan passerat bäst-före-datum.
onsdag 18 augusti 2010
Gäsp
Det kändes inte riktigt rätt vid tiden, men jag resonerade som så att om alla som jag tycker om har tagit sprutan så vill jag inte stå här som ensam överlevande. Lite baklänges men ändå rationellt, inte sant?
Att det nu börjar komma observationer av sömnsjuka kopplat till Pandemrix [SvD] känns som den naturligaste sak i världen. Det skämtades vilt om att det var en Zombie-kur när kampanjen drog igång. Drog igång - det var ju roligt ;-)
Varför blir folk mer och mer allergiska? Och hur kan det komma sig att molnen ofta är vinkelräta linjer över himlen? Och vad gör alla de fyrmotoriga, omärkta planen utanför flygkorridorerna?
Om jag sett då vad jag vet nu har observerat så hade jag aldrig kommit i närheten av sprutan. Men den är bara en del i programmet. Övriga komponenter snurrar på högvarv de flesta dagar men underligt nog, och sannolikt till frustration hos kampanjens dirigenter sker ändå ständiga uppvaknanden. En spännande tid.
Allt är en del av allt. Helheten är högst beroende av densamma. Vad som än händer så måste det hända för att vad som inträffar ska kunna inträffa. Och även om det delar sig i två för varandra onåbara delar så skall allt detta till för att ett avstamp och en dämpad fortsättning ska kunna få sina rätta dimensioner.
Att det nu börjar komma observationer av sömnsjuka kopplat till Pandemrix [SvD] känns som den naturligaste sak i världen. Det skämtades vilt om att det var en Zombie-kur när kampanjen drog igång. Drog igång - det var ju roligt ;-)
Varför blir folk mer och mer allergiska? Och hur kan det komma sig att molnen ofta är vinkelräta linjer över himlen? Och vad gör alla de fyrmotoriga, omärkta planen utanför flygkorridorerna?
Om jag sett då vad jag vet nu har observerat så hade jag aldrig kommit i närheten av sprutan. Men den är bara en del i programmet. Övriga komponenter snurrar på högvarv de flesta dagar men underligt nog, och sannolikt till frustration hos kampanjens dirigenter sker ändå ständiga uppvaknanden. En spännande tid.
Allt är en del av allt. Helheten är högst beroende av densamma. Vad som än händer så måste det hända för att vad som inträffar ska kunna inträffa. Och även om det delar sig i två för varandra onåbara delar så skall allt detta till för att ett avstamp och en dämpad fortsättning ska kunna få sina rätta dimensioner.
tisdag 17 augusti 2010
Avprogrammering
Jag inser att vi står inför en massiv och stor avprogrammering. Som programmerare är det inte sådär oerhört busenkelt att begripa hur det ska gå till. Ett program som körs termineras ju rakt av och någon avprogrammering sker egentligen inte.
Men det är å andra sidan kanske ett användbart åskådningssätt.
Men det är å andra sidan kanske ett användbart åskådningssätt.
I sitt sammanhang
Saken befinner sig nu i ett nytt sammanhang. Lektionen bestod i ett test med syftet att visa på kraften i inställning och vilja. Det tog något dygn men insikten håller på att återigen vrida runt kompassen och bilden av vad som är på väg att inträffa.
För egen del innebär det att insatserna höjs en smula men att hela min insats ligger i det som instinktivt känns meningsfullt. I enlighet med kallet. Som med ens blivit ganska tydligt.
För egen del innebär det att insatserna höjs en smula men att hela min insats ligger i det som instinktivt känns meningsfullt. I enlighet med kallet. Som med ens blivit ganska tydligt.
Skolstart
Det var första dagen i skolan idag för Den Lille. För mig, genetiskt frikopplad men känslomässigt inkopplad, var det en stor dag att som i egenskap av bonus få vara med. Att få komma tillbaka till skolan.
Jag som hatade lekis (som det ju hette då på stenåldern) och skolan värre än allt annat. Jag tyckte att livet tagit ett abrupt slut. Och som genom åren blivit alltmer cynisk kring vad skolan verkligen är till för och ser hur den utgör inkörsporten för programmering av människor.
Det stod på huvudet idag, alltihopa - för snacka om en underbar skolstart. En så enastående stämning de har på den där lilla skolan. Det måste finnas stora själar med uppriktig kärlek för att att skapa en sådan atmosfär. Det kommer att gå strålande. Absolut strålande.
Lättnaden är långt större än vad jag ens anade att det fanns utrymme för. Och att få se skolan genom Den Lilles ögon var en ögonöppnare i många riktningar.
Jag som hatade lekis (som det ju hette då på stenåldern) och skolan värre än allt annat. Jag tyckte att livet tagit ett abrupt slut. Och som genom åren blivit alltmer cynisk kring vad skolan verkligen är till för och ser hur den utgör inkörsporten för programmering av människor.
Det stod på huvudet idag, alltihopa - för snacka om en underbar skolstart. En så enastående stämning de har på den där lilla skolan. Det måste finnas stora själar med uppriktig kärlek för att att skapa en sådan atmosfär. Det kommer att gå strålande. Absolut strålande.
Lättnaden är långt större än vad jag ens anade att det fanns utrymme för. Och att få se skolan genom Den Lilles ögon var en ögonöppnare i många riktningar.
måndag 16 augusti 2010
Välkommen tillbaka
Hoppas att du haft en härlig semester och att du har många bra minnen att ta med dig ombord på hamsterhjulet som för många rullar igång just idag.
Semesterns slut innebär återgången från ett relativt naturligt tillstånd till en den inlärda verkligheten. In i en onaturlig värld byggt på falska friheter och meningslösa val. Klart det kan vara svårt att återanpassa sig – det är ett verkligt sundhetstecken. SvD har en programmeringsartikel på ämnet – kan vara bra om du känner dig avprogrammerad.
Eller ta en rejäl funderare. Studera vad det är som händer. Och varför. ”Follow the money” är en mycket god utgångspunkt. Eller Jules Verne [SvD]. Och börja gärna nu. Det är inte vad du ”borde” göra utan snarare vad du borde.
Semesterns slut innebär återgången från ett relativt naturligt tillstånd till en den inlärda verkligheten. In i en onaturlig värld byggt på falska friheter och meningslösa val. Klart det kan vara svårt att återanpassa sig – det är ett verkligt sundhetstecken. SvD har en programmeringsartikel på ämnet – kan vara bra om du känner dig avprogrammerad.
Eller ta en rejäl funderare. Studera vad det är som händer. Och varför. ”Follow the money” är en mycket god utgångspunkt. Eller Jules Verne [SvD]. Och börja gärna nu. Det är inte vad du ”borde” göra utan snarare vad du borde.
Verklig övertygelse
Övertygelse fungerar, därom har jag omsorgsfullt övertygats. Men in i det rationella tänkande rummet har nu smugit sig en bild av förloppet. Den känns mycket mer äkta. Och önskvärd. Den tar oss över tröskeln, upplöser och upplyser.
Det må bli nasty. Men hur nasty beror på hur länge. Det som är menat att hålla oss på andra sidan kommer att bli den effektivaste av svängdörrar för de som klarat lektionen.
Det som borde vara relativt mycket orimligare känns mycket mer rimligt än det som borde vara mycket rimligare. Utifrån det där hisnande och universellt hemvanda perspektivet.
Den som har skrivit texten har övertygelsen. Hint: rumsvärlden.
Det må bli nasty. Men hur nasty beror på hur länge. Det som är menat att hålla oss på andra sidan kommer att bli den effektivaste av svängdörrar för de som klarat lektionen.
Det som borde vara relativt mycket orimligare känns mycket mer rimligt än det som borde vara mycket rimligare. Utifrån det där hisnande och universellt hemvanda perspektivet.
Den som har skrivit texten har övertygelsen. Hint: rumsvärlden.
söndag 15 augusti 2010
lördag 14 augusti 2010
Elektrisk golfare stoppad
Den elektriske golfaren hade alltid varit förutsägbart snurrig och spritt sina fuktiga, varma skurar längst banans mot slutet frostnupna sträckning.
Men nära första hålet fick han smörj så till den grad att viskositeten i hans swing kom att förändras. Trots eller på grund av intensiva luftswingar ovan de sista nio hålen tappade han helt rytmen och förefaller nu ha lagt av.
Om detta uppmärksammas kommer det att skyllas på att övriga spelare använt fel sorts golfbilar. Det kommer att eka ”fore” över hela banan och en Drive för att slå samman alla världens golfklubbar kommer att puttas fram som enda tänkbara lösning.
Ty förbundet har beslutat att endast Elitens spelare ska tillåtas framledes. De, och ett lämpligt antal banskötare med bibehållen livhanke som betalning. Resterande droppas out of bounds eller MUA.
Men nära första hålet fick han smörj så till den grad att viskositeten i hans swing kom att förändras. Trots eller på grund av intensiva luftswingar ovan de sista nio hålen tappade han helt rytmen och förefaller nu ha lagt av.
Om detta uppmärksammas kommer det att skyllas på att övriga spelare använt fel sorts golfbilar. Det kommer att eka ”fore” över hela banan och en Drive för att slå samman alla världens golfklubbar kommer att puttas fram som enda tänkbara lösning.
Ty förbundet har beslutat att endast Elitens spelare ska tillåtas framledes. De, och ett lämpligt antal banskötare med bibehållen livhanke som betalning. Resterande droppas out of bounds eller MUA.
Lögner
Som god lögnare känner igen en lögn instinktivt – på gott och ont. Jag har levt ett framgångsrikt dubbelliv på det privata planet i ett decennium och jobbat i börsnoterade företag - jag vet vad jag talar om.
Stora välbyggda lögner är ofta mästerverk. Att det faktiskt kittlar intellektet hur man kan få mängder av folk att tro på något falskt och sedan i kaskader av underlögner styrka äktheten i det genomfalska med saker som har en lätt koppling till bergfast verklighet.
Att kultivera små lögnaktiga celler - smickrade av sitt eget hemlighetsmakeri - och placera dem omsorgsfullt i den lögnaktiva pyramidens kontext. Att inför varje frågasättande av varje nivå av lögnen reagera antingen fördömande eller genom inrättandet av en falsk trygghetsfunktion vars egentliga syfte är att säkerställa lögnens vidmakthållande.
Att få människor att köpa lögnen. Att äta den. Att få dem att av sin egen fria vilja avfärda det som påvisar lögnens lögnaktighet som lögn. Få dem att leva lögnen mer än livet självt. Få dem att kalla de som påpekar lögnens lögnaktighet för lögnare för att sedan förskjuta dem. Få dem att att frodas och känna trygghet i lögnen. Att älska lögnen och att ge upp allt för den. Att gå i krig för bevarandet av lögnen och att döda i lögnens namn. Att överge sin familj för lögnens skull. Att tilbe lögnen. Att dyrka den. Att avguda lögnarna och respektera deras närmast gudomliga lögnaktighet.
Det fascinerar mig.
Stora välbyggda lögner är ofta mästerverk. Att det faktiskt kittlar intellektet hur man kan få mängder av folk att tro på något falskt och sedan i kaskader av underlögner styrka äktheten i det genomfalska med saker som har en lätt koppling till bergfast verklighet.
Att kultivera små lögnaktiga celler - smickrade av sitt eget hemlighetsmakeri - och placera dem omsorgsfullt i den lögnaktiva pyramidens kontext. Att inför varje frågasättande av varje nivå av lögnen reagera antingen fördömande eller genom inrättandet av en falsk trygghetsfunktion vars egentliga syfte är att säkerställa lögnens vidmakthållande.
Att få människor att köpa lögnen. Att äta den. Att få dem att av sin egen fria vilja avfärda det som påvisar lögnens lögnaktighet som lögn. Få dem att leva lögnen mer än livet självt. Få dem att kalla de som påpekar lögnens lögnaktighet för lögnare för att sedan förskjuta dem. Få dem att att frodas och känna trygghet i lögnen. Att älska lögnen och att ge upp allt för den. Att gå i krig för bevarandet av lögnen och att döda i lögnens namn. Att överge sin familj för lögnens skull. Att tilbe lögnen. Att dyrka den. Att avguda lögnarna och respektera deras närmast gudomliga lögnaktighet.
Det fascinerar mig.
fredag 13 augusti 2010
Panem et circenses
"Bröd och skådespel åt folket" [Juvenalis]. Romarriket styrdes av några få familjer - en Elit. Tidvis fick även några få ur det övriga folket vara med och bestämma. Eller folket och folket, det var relativt få och de utgjorde en politiskt känslig grupp på så sätt att de skulle kunnat utmana eliten om de inte fick göra sin röst hörd.
Bestämma var kanske ett lite för stort ord. De fick säga sitt i en eller annan fråga, till exempel vem som skulle hålla ett visst ämbete eller så.
Juvenalis syftade på att så länge man ger folket något att roas av och lite att käka så håller de sig lugna. "Demokratin" var grädden på moset för de som kanske inte riktigt nöjde sig med detta och inte fullt ut litade på Eliten. Sannolikt var det de som inte fullt ut hade förslavats utan baklagligtvis hade tid och sinnesfrid att tänka och reflektera.
"Demokratin" uppstod enligt min ringa mening som en högre form av skådespel. Där "upplysta" människor med tvivel på Elitens agenda kunde få sätta sig in i lämpliga frågor och ta ställning och därigenom på ett psykologiskt smidigt sätt fås att känna sig delaktiga. Eftersom de faktiskt varit med att fatta dessa beslut kunde man inför resterande folket visa på att alla stod bakom det som genomdrevs och på så sätt slippa gå så där vansinnigt försiktigt fram.
Skådespel i form av "Demokrati" samt mjukisdeintellektualiserade underhållning - det finns med även idag. Brödet finns det gott om - i alla fall här i Europa. Däremot är det som vanligt snart brist på den konstruerade bristvaran pengar för vilket bröd som bekant kan köpas. Och så är det ju vetekris förståss - glöm inte det. Eller är det bara skådespel?
Bestämma var kanske ett lite för stort ord. De fick säga sitt i en eller annan fråga, till exempel vem som skulle hålla ett visst ämbete eller så.
Juvenalis syftade på att så länge man ger folket något att roas av och lite att käka så håller de sig lugna. "Demokratin" var grädden på moset för de som kanske inte riktigt nöjde sig med detta och inte fullt ut litade på Eliten. Sannolikt var det de som inte fullt ut hade förslavats utan baklagligtvis hade tid och sinnesfrid att tänka och reflektera.
"Demokratin" uppstod enligt min ringa mening som en högre form av skådespel. Där "upplysta" människor med tvivel på Elitens agenda kunde få sätta sig in i lämpliga frågor och ta ställning och därigenom på ett psykologiskt smidigt sätt fås att känna sig delaktiga. Eftersom de faktiskt varit med att fatta dessa beslut kunde man inför resterande folket visa på att alla stod bakom det som genomdrevs och på så sätt slippa gå så där vansinnigt försiktigt fram.
Skådespel i form av "Demokrati" samt mjukisdeintellektualiserade underhållning - det finns med även idag. Brödet finns det gott om - i alla fall här i Europa. Däremot är det som vanligt snart brist på den konstruerade bristvaran pengar för vilket bröd som bekant kan köpas. Och så är det ju vetekris förståss - glöm inte det. Eller är det bara skådespel?
För att det är kul...
...att köra bil. Au di är det.
Wroom
...och för att stranden är tom på folk.
En strand som gjort intryck. En av tre.
Wroom
...och för att stranden är tom på folk.
En strand som gjort intryck. En av tre.
Om självmord
Med risk för att bli oerhört kontroversiell. Jag tänker leka med en brännande het tanke och för att läsa detta måste du verkligen separera intellektet från känslan och vara iskall. Gå och läs något annat tills du känner dig redo.
Detta med självmord. Jag har bara haft mycket avlägsna personliga beröringar med ämnet men insett det ohyggliga som drabbar de kvarlevande.
På det opersonliga planet – i den anonyma vardagen – har jag emellertid mött självmordet mer än slumpartat lovligt. Mest som passagerare på tåg som stannat på grund av ”tekniska fel” som sedan visar sig vara ”obehöriga i spårområdet” som i sin tur visar sig bestå i ”olycksfall i anslutning till järnvägen/tunnelbanan”. Jag har även kommit som en av de allra första till platsen med bil då en ung man tagit sitt liv genom att hoppa framför tåget strax norr om Uppsala.
Naturligtvis börjar man fundera när man ser något sådant på nära håll. Jag kan faktiskt förstå att man kan vilja ta sitt eget liv helt rationellt, även om det enligt den normativa regelboken bör betraktas som vrickat. Kanske har det att göra med min syn på livets oändlighet och att ett självmord faktiskt inte nödvändigtvis är ett ”själmord”. Att själen aldrig dör och att död även i formen av ett självmord – hur ohyggligt det än är för de som blir kvar – faktiskt kan vara det som räddar själen.
Sedan har jag alltid slagits av en annan sak. Jag vet ju att det verkligen rört sig om självmord vid ett antal tillfällen, men i media har inget av dessa rapporterats som just det. Det har istället rört sig om något slags diffust olyckstillbud som läsaren verkligen inte borde bry sig om utan raskt marschera därifrån utan att reflektera. Det envetna undertryckandet i rapporteringen av vad det är som faktiskt hänt har väckt min nyfikenhet många gånger.
Jag brukar hoppas att den som dog fick frid och verkligen fick avslut på de tragedier som lett fram till den oåterkallerliga punkten. Men jag tror att var och en som tar sitt liv faktiskt vill säga något med sin handling. Och jag kan inte låta bli att känna att nämnda förtigande faktiskt är en orättvist nedtystande av den avlidne - berövar denne sitt sista uttalande.
Den enklaste förklaringen är naturligtvis att man inte vill rapportera om självmord eftersom det kan inspirera andra deprimerade personer att gå över gränsen och ända sina dagar, efterlämnandes bedrövade anhöriga.
Men är det inte också så att självmorden belyser ett antal punkter oerhört tydligt? Dels spottar det hela samhället i ögonen eftersom det visar på hur illa någon faktiskt kan må, ofta till följd av ackumulerade samhälleliga och sociala misslyckanden för att inte tala om ekonomiska problem. Dels visar det på något sätt själens vilja att återvända till evigheten för att senare börja om på ny kula – där villkoren är mer rimliga. Ett slags större, obekvämt, perspektiv på livet.
Slavar har i alla tider hindrats från att ta sitt liv. En död slav är en oanvändbar slav. En död slav är ett hån för sin slavdrivare. Och en slav som tar sitt liv är utan tvekan demoraliserande inför sina medslavar.
Ok, ok – jag vet. Man får inte säga så. Knappt tänka så. Men i sinnets plockande värld är allt tillåtet - inte sant?
Och eftersom du kanske undrar vid det här laget – jo, jag har tänkt tanken en gång. Det var 1994 och det kom så långt som till en repa på min gamla 244 på motorvägen genom Västerås. Jag hade korsat linjen i tanken den gången. Men jag insåg där och då att jag aldrig skulle komma i närheten av att genomföra det. Istället började jag vrida och vända på mitt liv - långsiktiga förändringar som lett fram till en helt underbar tillvaro.
Och för att det inte ska råda något som helst tvivel på punkten. Nu? Aldrig i livet. De gånger jag kommit i närkontakt med döden så har det styrkt min kärlek till livet. Den är fullkomligt obotlig. Jag skulle inte ge upp mitt liv vad som än händer. Istället är det faktiskt så att jag vill dela med mig av livet. Och det är dess sanna mening, enligt min mening.
Detta med självmord. Jag har bara haft mycket avlägsna personliga beröringar med ämnet men insett det ohyggliga som drabbar de kvarlevande.
På det opersonliga planet – i den anonyma vardagen – har jag emellertid mött självmordet mer än slumpartat lovligt. Mest som passagerare på tåg som stannat på grund av ”tekniska fel” som sedan visar sig vara ”obehöriga i spårområdet” som i sin tur visar sig bestå i ”olycksfall i anslutning till järnvägen/tunnelbanan”. Jag har även kommit som en av de allra första till platsen med bil då en ung man tagit sitt liv genom att hoppa framför tåget strax norr om Uppsala.
Naturligtvis börjar man fundera när man ser något sådant på nära håll. Jag kan faktiskt förstå att man kan vilja ta sitt eget liv helt rationellt, även om det enligt den normativa regelboken bör betraktas som vrickat. Kanske har det att göra med min syn på livets oändlighet och att ett självmord faktiskt inte nödvändigtvis är ett ”själmord”. Att själen aldrig dör och att död även i formen av ett självmord – hur ohyggligt det än är för de som blir kvar – faktiskt kan vara det som räddar själen.
Sedan har jag alltid slagits av en annan sak. Jag vet ju att det verkligen rört sig om självmord vid ett antal tillfällen, men i media har inget av dessa rapporterats som just det. Det har istället rört sig om något slags diffust olyckstillbud som läsaren verkligen inte borde bry sig om utan raskt marschera därifrån utan att reflektera. Det envetna undertryckandet i rapporteringen av vad det är som faktiskt hänt har väckt min nyfikenhet många gånger.
Jag brukar hoppas att den som dog fick frid och verkligen fick avslut på de tragedier som lett fram till den oåterkallerliga punkten. Men jag tror att var och en som tar sitt liv faktiskt vill säga något med sin handling. Och jag kan inte låta bli att känna att nämnda förtigande faktiskt är en orättvist nedtystande av den avlidne - berövar denne sitt sista uttalande.
Den enklaste förklaringen är naturligtvis att man inte vill rapportera om självmord eftersom det kan inspirera andra deprimerade personer att gå över gränsen och ända sina dagar, efterlämnandes bedrövade anhöriga.
Men är det inte också så att självmorden belyser ett antal punkter oerhört tydligt? Dels spottar det hela samhället i ögonen eftersom det visar på hur illa någon faktiskt kan må, ofta till följd av ackumulerade samhälleliga och sociala misslyckanden för att inte tala om ekonomiska problem. Dels visar det på något sätt själens vilja att återvända till evigheten för att senare börja om på ny kula – där villkoren är mer rimliga. Ett slags större, obekvämt, perspektiv på livet.
Slavar har i alla tider hindrats från att ta sitt liv. En död slav är en oanvändbar slav. En död slav är ett hån för sin slavdrivare. Och en slav som tar sitt liv är utan tvekan demoraliserande inför sina medslavar.
Ok, ok – jag vet. Man får inte säga så. Knappt tänka så. Men i sinnets plockande värld är allt tillåtet - inte sant?
Och eftersom du kanske undrar vid det här laget – jo, jag har tänkt tanken en gång. Det var 1994 och det kom så långt som till en repa på min gamla 244 på motorvägen genom Västerås. Jag hade korsat linjen i tanken den gången. Men jag insåg där och då att jag aldrig skulle komma i närheten av att genomföra det. Istället började jag vrida och vända på mitt liv - långsiktiga förändringar som lett fram till en helt underbar tillvaro.
Och för att det inte ska råda något som helst tvivel på punkten. Nu? Aldrig i livet. De gånger jag kommit i närkontakt med döden så har det styrkt min kärlek till livet. Den är fullkomligt obotlig. Jag skulle inte ge upp mitt liv vad som än händer. Istället är det faktiskt så att jag vill dela med mig av livet. Och det är dess sanna mening, enligt min mening.
Den som gräver en grav åt andra faller ofta själv däri
Amerikansk och Brittisk press rapporterar att Iran just nu gräver massgravar att stoppa amerikanska soldater i vid ett eventuellt anfall [Guardian]. Hm.
I april beordrade Ahmadinejad (Irans president) att fem miljoner innevånare skulle lämna Teheran på grund av den höga jordbävningsrisken [SvD].
Enligt många inrikningar av Islam ska kroppen ligga i marken några timmar efter dödsfallet innan "vidare processning" är tillåten. Efter en rejäl jordbävning kommer säkerligen de så kallade massgravarna att vara djupt eftertraktade.
De inofficiella källorna har bubblat och kokat om de s.k. FEMA-lägren och de förmodade massagravar som uppförts (eller skulle man ha sagt nerförts) i USA det senaste året [Arkansas Observer], [InfoWars]. Är det för att stoppa de förmodade Iranska invasionssoldaterna i, eller har det samma förklaring som de Iranska jordkulorna?
Och om det är så - när kommer i så fall Obamas varning? Jag tror inte den kommer. Däremot kommer ytterligare distraktionsmedel. Varför? Sug på den.
Det känns ruskigt bra att bo på seismologiskt lågaktiv mark.
I april beordrade Ahmadinejad (Irans president) att fem miljoner innevånare skulle lämna Teheran på grund av den höga jordbävningsrisken [SvD].
Enligt många inrikningar av Islam ska kroppen ligga i marken några timmar efter dödsfallet innan "vidare processning" är tillåten. Efter en rejäl jordbävning kommer säkerligen de så kallade massgravarna att vara djupt eftertraktade.
De inofficiella källorna har bubblat och kokat om de s.k. FEMA-lägren och de förmodade massagravar som uppförts (eller skulle man ha sagt nerförts) i USA det senaste året [Arkansas Observer], [InfoWars]. Är det för att stoppa de förmodade Iranska invasionssoldaterna i, eller har det samma förklaring som de Iranska jordkulorna?
Och om det är så - när kommer i så fall Obamas varning? Jag tror inte den kommer. Däremot kommer ytterligare distraktionsmedel. Varför? Sug på den.
Det känns ruskigt bra att bo på seismologiskt lågaktiv mark.
Att tänka själv är att tänka själv
Att tänka själv är inte att sluta sig till en grupp som tänker annorlunda. Tänkande i flock motverkar effektivt det egna utforskandet av idéer. Det blir inte tänkande. Det blir ett vältrande av observationer som styrker den gemensamma, ofta statiska idéplattformen.
Varför?
För att vi tydligen är skapta så. Sociala sammanslutningar till konserverande av tankemässiga mönster är vanligare och långt större än andra grupperingar bland människosläktet. Klasar av ”sympatisörer” med etiketter, uttolkare av föregångares förmodat heliga budskap och likriktat tänkande medlemsinpiskare som ser till att alla rättar in sig.
Kan inte med det. Har aldrig kunnat. Jag vill ha insidan av mitt huvud för mig själv och umgås med dem som själen väljer istället att låta hjärnans fåror styra möten med människor. Sedan jag fullt ut anammade det angreppssättet har livet blivit fullt av underbara människor.
Tänka och känna. Som höger och vänster öga. Man behöver använda dem bägge för att kunna bedöma avstånden korrekt på sina iakttagelser.
Varför?
För att vi tydligen är skapta så. Sociala sammanslutningar till konserverande av tankemässiga mönster är vanligare och långt större än andra grupperingar bland människosläktet. Klasar av ”sympatisörer” med etiketter, uttolkare av föregångares förmodat heliga budskap och likriktat tänkande medlemsinpiskare som ser till att alla rättar in sig.
Kan inte med det. Har aldrig kunnat. Jag vill ha insidan av mitt huvud för mig själv och umgås med dem som själen väljer istället att låta hjärnans fåror styra möten med människor. Sedan jag fullt ut anammade det angreppssättet har livet blivit fullt av underbara människor.
Tänka och känna. Som höger och vänster öga. Man behöver använda dem bägge för att kunna bedöma avstånden korrekt på sina iakttagelser.
torsdag 12 augusti 2010
onsdag 11 augusti 2010
Nämen - en superbakterie, har man sett?
Det finns ingen anledning att inte vara rädd - tvärtom en superbaktiere [DN] är på rymmen. Vilket labb slank den ut från? Om den ens finns.
Kom ihåg att vara rädd. Är du inte rädd är du useless är jag rädd.
Kom ihåg att vara rädd. Är du inte rädd är du useless är jag rädd.
Dagens bild
Nerifrån och upp. Från vänster till höger.
Dagens bild - igår, idag och imorgon
Högst påtagligt, men så länge som feedbacken är artificiellt blockerad får man treva sig fram.
Dagens bild - igår, idag och imorgon
Högst påtagligt, men så länge som feedbacken är artificiellt blockerad får man treva sig fram.
Reaktioner
Insikten att pengar inte skulle vara den ultimata tryggheten motverkas av vreden som uppkomer när den inlärda tryggheten hotas. Vid insikten om sambanden kring naturens skeenden kommer vreden inför samma insikt som på beställning. Naturliga behov av trygghet som sätts ur spel och insikter hindras i dörren. Precis som det är meningen. Alldeles för bekant, är jag rädd. För det är jag faktiskt rädd för.
måndag 9 augusti 2010
Lite nostalgi
Y2K – någon som minns? Hur den civiliserade världen skulle stanna då datorerna inte klarade att slå om från 99 till 00. Hur infrastruktur och räddningstjänst riskerade att braka samman. Hur detta bankades in i oss via media, hur vi uppmanades att hamstra mat, fotogenkaminer och vadsomhelst för att uthärda ”slutet”. Minns du hur vi skrattade åt oss själva när vi stod där och insåg att inget hade hänt?
Som programmerare stod man där lite häpen och undrade om världen fått fnatt. Men det var jag ganska ensam om. De flesta andra i mitt skrå var inblandade i "Y2K-säkring" av diverse stordatorsystem och andra vansinnigt dyra IT-projekt. Men nog skakades det en del på huvudet bland de insatta. Om det inte var inför media, vill säga.
Om media basunerar ut en varning, eller snarare om de som håller i medias trådar tycker att vi borde oroa oss - vad betyder det då? Och hur påverkar det tolkningen av nuvarande tystnad? Vi minns ju alla även hur förlöjligade de som förberett sig i onödan blev efteråt - inte sant?
Som programmerare stod man där lite häpen och undrade om världen fått fnatt. Men det var jag ganska ensam om. De flesta andra i mitt skrå var inblandade i "Y2K-säkring" av diverse stordatorsystem och andra vansinnigt dyra IT-projekt. Men nog skakades det en del på huvudet bland de insatta. Om det inte var inför media, vill säga.
Om media basunerar ut en varning, eller snarare om de som håller i medias trådar tycker att vi borde oroa oss - vad betyder det då? Och hur påverkar det tolkningen av nuvarande tystnad? Vi minns ju alla även hur förlöjligade de som förberett sig i onödan blev efteråt - inte sant?
Ränta
Ränta – avgiften för att låna pengar – är allt i västerländsk ekonomi. De flesta som börjar jobba idag gör det för att kunna betala ränta på sina lån. Och får lön från av sin arbetsgivare lånade pengar (i de flesta företag tas lönen först ur checkkrediten). Hade det inte varit för räntorna så hade de kunnat vara lediga ett par månader till.
Inom Islam är ränta synnerligen förbjudet – Koranen är mycket specifik på den punkten [WP]. Kan det vara en av anledningarna till att västvärden och de muslimska länderna har så svårt att komma överens?
Jag tror att det är den verkliga springande punkten och att det utifrån denna byggts upp agressioner och antipatier eftersom det är svårt att få in de muslimska länderna som lydstater under världens bankparaply. Jag tror inte att det har ett endaste litet skit att göra med hur religionen tillämpas och vilken form av övergrepp som de sanktionerar. Där är de flesta "härskarreligioner" ungefär lika illa om man kikar över några hundra år. Efter det att de fullkomligt frikopplats från sin andliga betydelse, alltså.
Inom Islam är ränta synnerligen förbjudet – Koranen är mycket specifik på den punkten [WP]. Kan det vara en av anledningarna till att västvärden och de muslimska länderna har så svårt att komma överens?
Jag tror att det är den verkliga springande punkten och att det utifrån denna byggts upp agressioner och antipatier eftersom det är svårt att få in de muslimska länderna som lydstater under världens bankparaply. Jag tror inte att det har ett endaste litet skit att göra med hur religionen tillämpas och vilken form av övergrepp som de sanktionerar. Där är de flesta "härskarreligioner" ungefär lika illa om man kikar över några hundra år. Efter det att de fullkomligt frikopplats från sin andliga betydelse, alltså.
söndag 8 augusti 2010
Koppleri
Finns det några samband mellan jordskred i Kina [DN] och Indien [SvD], trubbel på ISS [DN], ryska skogsbränder [DN], Europeiska oväder [SvD], isflak på vift [SvD], Pakistanska (och Indiska) skyfall [SvD], samt extrem (relativt normalfallet) kyla i Sydamerika [CNN].
Jag tror att det gör det. Och det har inte ett skit att göra med hur många gram koldioxid din bil släppt ut per kilometer. Jag tror att det är en fråga om interplanetarisk periodicitet och magnetisk påverkan och att “klimathotet” är ett – ja, vad ska man kalla det för. En av många civilicerat mentala och sociala deflektorer, kanske?
Jag tror att det gör det. Och det har inte ett skit att göra med hur många gram koldioxid din bil släppt ut per kilometer. Jag tror att det är en fråga om interplanetarisk periodicitet och magnetisk påverkan och att “klimathotet” är ett – ja, vad ska man kalla det för. En av många civilicerat mentala och sociala deflektorer, kanske?
fredag 6 augusti 2010
Dagens etikettsfråga
Vi ska i dag finna svaret på en av vår tids mest underskattade etikettsfrågor. Den om datoranvändande på toaletten. Är det OK att ta med sin dator in på toaletten?
WC-PC eller kack-Mac - frågeställningen är densamma
Män (för så ser stereotypen ut) har i alla tider tagit med sig en tidning för att ackompanjera dem på tarmtrumpetsolo. Kanske är det därför det kallas trycksvärta?
De flesta upplysta människor har emellertid kommit att begripa att mycket av det som står i tidningen inte stämmer eller rentav är lögn. Man har kanske hittat nya, trovärdigare källor att ösa ur – på nätet.
De flesta har idag en bärbar dator i hemmet. Och ett trådlöst nät. Och de flesta blir förr eller senare nödiga. Frågan är då om det är OK att ta med sig sin dator för att förkovra sig under vad man skulle kunna kalla förkorvningen.
Dessutom, som Kajan uttryckte saken så är man faktiskt uppkopplad på toaletten. På nätet. Avloppsnätet.
Naturligvis måste svaret på frågan vara Ja. Men svaret på frågan "var skrev du detta" får du inte.
WC-PC eller kack-Mac - frågeställningen är densamma
Män (för så ser stereotypen ut) har i alla tider tagit med sig en tidning för att ackompanjera dem på tarmtrumpetsolo. Kanske är det därför det kallas trycksvärta?
De flesta upplysta människor har emellertid kommit att begripa att mycket av det som står i tidningen inte stämmer eller rentav är lögn. Man har kanske hittat nya, trovärdigare källor att ösa ur – på nätet.
De flesta har idag en bärbar dator i hemmet. Och ett trådlöst nät. Och de flesta blir förr eller senare nödiga. Frågan är då om det är OK att ta med sig sin dator för att förkovra sig under vad man skulle kunna kalla förkorvningen.
Dessutom, som Kajan uttryckte saken så är man faktiskt uppkopplad på toaletten. På nätet. Avloppsnätet.
Naturligvis måste svaret på frågan vara Ja. Men svaret på frågan "var skrev du detta" får du inte.
torsdag 5 augusti 2010
Gladpack
Det verkar bara vara en tunn, tunn folie kvar. Ett symboliskt lock som håller de insiktsfulla från att nå etablera kontakt på rätt frekvens. Ett tunt, genomskinligt skikt av plast som vinten lätt tar med sig. Som blottlägger insikter hos en förmodat stor mängd individer som var och en kommit dit på sitt eget sätt. De möts nog där. Och de som står runtomkring kommer nog att låna dem ett öra eller två med rynkade pannor och skakande huvuden. Det är en synnerligen god början.
onsdag 4 augusti 2010
Tankertankar
Det har kliat i fingrarna några dagar, men när jag hittade följande artikel på UNT.se idag kunde jag inte längre hålla dem i styr. Det handlar om en japansk supertanker i Hormuzsundet som fick på nöten förra veckan.
Den första artikeln råkade jag fånga på skärmskott enligt nedan – i ett helt annat syfte:
Ursäkta printikonen, men det var därför jag tog bilden från början
När jag såg denna nyhet kikade jag i EMSC:s databas med jordskalv. Där såg jag en svag men djup rörelse i egeiska havet. OK, det lät ju rimligt. Skalvet hade inträffat klockan 14.26 (lokal tid), hade en magnitud på 2.0 och på 642 kilometers djup.
Men en liten stund senare var artikeln på SvD ändrad. Nu löd samma artikel:
Men nu händer något riktigt märkligt. Jag kikar på ESMC igen. Men till min stora förvåning är skalvet borta ur listan. Det har jag aldrig någonsin sett förut. Ingen förklaring ges via sidan, det är som om skalvet aldrig skulle ha ägt rum. Söker vidare efter något slags förklaring till detta och hittar faktiskt en skärmdump av ESMC:s sida just från det tillfället i ett forum. Någon hade tagit en liten bild av jordbävningslistan innan ”korrigeringen”, tydligen. Flyt!
Så dyker en ny artikel upp på SvD.se. Nu har storyn ändrats ytterligare lite.
SvD.se igen
Och så nu idag:
Från UNT.se och dessförinnan (Ursprungligen: TT-Reuters)
Trenden går ju ganska tydligt från den geologiska till den säkerhetspolitiska sfären. Jag tror att krig är lönsammare än jordbävningar. Och för den som inte visste det så tror jag mer på tomten än på terrorister. Och så tror jag att allt hänger ihop på ett eller annat sätt.
Men det är ju bara min åsikt. Ber om ursäkt för min bråkiga hjärna som rotar och letar tills det stämmer. På gott och ont.
Bakgrund citerad från UNT.se (ursprungligen Scanpix). Pratbubblan är min egen
Den första artikeln råkade jag fånga på skärmskott enligt nedan – i ett helt annat syfte:
Ursäkta printikonen, men det var därför jag tog bilden från början
”Supertanker skadad av jättevågFrån SvD.se – se även googles cache.
Publicerad: 28 juli 2010, 14.13. Senast ändrad: 28 juli 2010, 14.18
En japansk supertanker med 270 000 ton råolja träffades av en jättevåg utanför Oman och fick delar av det övre däcket skadat. Tankern dirigerades om till hamnen Fujairah i Förenade arabemiraten. Enligt de första uppgifterna hade tankern skadats av en explosion, men senare berättade besättningen att det rörde sig om en jättelik våg.
Enligt kustbevakningen i Oman hade fartyget drabbats av ett skalv, som skulle kunna röra sig om ett jordskalv, och det fanns inga bevis för någon attack.
En besättningsman skadades, men ingen olja sägs ha läckt ut.
Korridoren för oljeskeppning Hormuzsundet mellan Iran och Oman är en viktig farled för oljeindustrin.”
När jag såg denna nyhet kikade jag i EMSC:s databas med jordskalv. Där såg jag en svag men djup rörelse i egeiska havet. OK, det lät ju rimligt. Skalvet hade inträffat klockan 14.26 (lokal tid), hade en magnitud på 2.0 och på 642 kilometers djup.
Men en liten stund senare var artikeln på SvD ändrad. Nu löd samma artikel:
”Mystik kring tankerolyckaFrån SvD.se
Publicerad: 28 juli 2010, 16.12. Senast ändrad: 29 juli 2010, 12.58
En japansk supertanker råkade ut för en explosion i Hormuzsundet på onsdagen – eller en jättevåg.
Enligt Europeiska rymdorganisationen Esa är monstervågor på upp till 30 meter inte bara skrönor från druckna sjömän.
Besättningen trodde att fartyget träffats av en enorm våg, men det japanska transportdepartementet befarade en attack.
Tankern M Star hade en last med 270 000 ton råolja när den seglade i den för oljetransporter viktiga farleden. Fartyget hade avseglat från Förenade arabemiraten på väg till den japanska hamnen Chiba.
Enligt de första uppgifterna drabbades fartyget av en explosion.
"Besättningen såg en blixt vid horisonten ögonblicket före smällen, vilket gör att rederiet misstänker att det rörde sig om en attack", uppgav Japans transportdepartement.
Andra uppgifter, från bland andra besättningsmän, gjorde gällande att fartyget hade träffats av en stor våg som förstörde delar av övre däck. Enligt kustbevakningen i Oman hade fartyget drabbats av en våg som kan ha utlösts av ett jordskalv; seismologer i Iran uppgav att ett mindre skalv med magnituden 3,4 hade uppmätts i staden Bandar Abbas.
Den ansvarige för oljeskeppningen i provinsen Hormuzgan i södra Iran bekräftade att en explosion hade inträffat ombord och att besättningen hade elden "under kontroll".
Fartyget har en besättning på 31 man. En besättningsman skadades, men ingen olja sägs ha läckt ut från tankern. Fartyget återvände till Förenade arabemiraten för egen maskin så att skadorna kunde inspekteras och repareras.
Enligt Europeiska rymdorganisationen (ESA) finns sedan tidigare rapporter om monstervågor som träffat och till och med sänkt fartyg. "I februari och mars 2001 fick två vana turistkryssningsfartyg – Bremen och Caledonian Star – fönstrena på kommandobryggorna krossade av 30 meter höga vågor i Sydatlanten", skriver man bland annat på hemsidan. Där citeras Wolfgang Rosenthal, forskare på forskningscentret GKSS Forschungszentrum i Geesthacht i Tyskland, med anledning av händelsen:
– Ett fartyg med mindre tur kunde mycket väl ha förlist. I genomsnitt sjunker två stora skepp i veckan och ändå studerar man aldrig orsakerna lika ingående som vid en flygkrasch. Man nöjer sig helt enkelt med att ge förklaringen dåligt väder, säger Wolfgang Rosenthal enligt Esa.
Esa tror att vissa av de supertankers och containerfartyg som sjunkit de senaste årtiondena inte gjort det på grund av dåligt väder. "Jättevågor tros vara den främsta orsaken i många av fallen".”
Men nu händer något riktigt märkligt. Jag kikar på ESMC igen. Men till min stora förvåning är skalvet borta ur listan. Det har jag aldrig någonsin sett förut. Ingen förklaring ges via sidan, det är som om skalvet aldrig skulle ha ägt rum. Söker vidare efter något slags förklaring till detta och hittar faktiskt en skärmdump av ESMC:s sida just från det tillfället i ett forum. Någon hade tagit en liten bild av jordbävningslistan innan ”korrigeringen”, tydligen. Flyt!
Så dyker en ny artikel upp på SvD.se. Nu har storyn ändrats ytterligare lite.
”Ubåt kan ha krockat med supertankern
Publicerad: 29 juli 2010, 12.40. Senast ändrad: 4 augusti 2010, 12.02
En ubåt eller en mina skulle kunna vara orsaken till skadorna på den japanska supertanken M. Star, som i onsdags tvingades vända när den var på väg lastad med råolja genom Hormuzsundet. Frågetecknen hopar sig kring vad som egentligen hände.
- Det är möjligt att det rör sig om en krock med en ubåt eller att det rör sig om en mina, sade kapten Mousa Mourad som är hamnchef i Fujairah i Förenade arabemiraten, dit den skadade supertankern fick gå.
Besättningsmännen på fartyget trodde att de träffats av en jättevåg och det rapporterades om en jordbävning i området, men rederiet misstänkte en attack. Enligt den amerikanska flottan hade de inga fartyg i närheten av den japanska supertankern.”
SvD.se igen
Och så nu idag:
”Publ: 04 aug 2010 11:55 UppdateradUnt.se » Världen
Islamister tar på sig tankerattack
En islamistgrupp med band till al-Qaida hävdade på onsdagen att den låg bakom explosionen på en japansk supertanker för en vecka sedan.
Gruppen Abdullah Azzam-brigaderna säger på sin hemsida att det var en självmordsattack riktad mot den globala ekonomin och oljemarknaden.
Tankern M Star hade 270 000 ton råolja i lasten när en explosion inträffade ombord i onsdags i förra veckan. Fartyget var på väg från Förenade arabemiraten till den japanska hamnstaden Chiba.
"Efter midnatt förra onsdagen sprängde hjälten Ayyub al-Taishan, som ville bli martyr, sig själv i luften på den japanska tankern M Star i Hormuzsundet", hette det i meddelandet.
Enligt gruppen genomfördes attacken i namn av Omar Abd al-Rahman, den blinde egyptier som fängslats i USA för sin medverkan i sprängattentatet mot World Trade Center i New York 1993.
Ingen bekräftelse på uppgifterna förelåg från oberoende håll.
Genom det smala Hormuzsundet passerar omkring 40 procent av världens fartygsburna oljelaster. Al-Qaida har tidigare hotat att angripa sjöfarten där.
Oljetankerns ägare, japanska Mitsui, hade ingen omedelbar kommentar till islamistgruppens påstående. Rederiet hyrde efter explosionen in en expert i Dubai för att utröna vad som hade drabbat det 333 meter långa fartyget.
Enligt Abdullah Azzam-brigaderna är de som har försökt förklara tankerexplosionen på andra vis, exempelvis som orsakad av en jättevåg, bara ute efter att sprida dimridåer.
2005 uppgav en grupp med samma namn att den hade utfört flera blodiga sprängdåd i Sharm el-Sheikh i Egypten.”
Från UNT.se och dessförinnan (Ursprungligen: TT-Reuters)
Trenden går ju ganska tydligt från den geologiska till den säkerhetspolitiska sfären. Jag tror att krig är lönsammare än jordbävningar. Och för den som inte visste det så tror jag mer på tomten än på terrorister. Och så tror jag att allt hänger ihop på ett eller annat sätt.
Men det är ju bara min åsikt. Ber om ursäkt för min bråkiga hjärna som rotar och letar tills det stämmer. På gott och ont.
Bakgrund citerad från UNT.se (ursprungligen Scanpix). Pratbubblan är min egen
Håll huvudet kallt
Den här hösten verkar kunna bära några riktigt omskakande nyheter i sitt sköte. Den sortens avslöjanden som ändrar bilden av vår värld, verkligheten och saker och tings verkliga ordning.
Vardagen och dess föreskrivna struktur är menad hålla oss från att fundera på vad dessa nya saker innebär. Och vi ska för guds skull inte få möjligheten att känna efter och göra intuitiva bedömningar. Istället ska vi acceptera de ”fakta” vi matas med och snabbt återvända till fåran och inte störa ordningen.
Det är tanken. Det är designen.
Det är ett par rejäla omskakningar – saker som det är mycket svårt att hålla huvudet kallt inför. Saker man vid första anblicken antingen hypnotiskt fascineras av eller vill springa under soffan och gömma sig för.
Du hade kunnat veta dessa saker tidigare – det finns de som vetat i flera tiotals år, men de valde att tiga. Valde och valde – jag vet hur det är när man ljuger för jag är en mycket skicklig lögnare. Och har man väl börjat på en lögn är det faktiskt ganska fascinerande att bygga kulisser för att bibehålla den ursprungliga lögnen. De kommer att säga att de gjorde så för att inte skrämma dig – för att skydda dig från den panik du och dina medmänniskor i fårskocken skulle ställt till med om ni fått veta.
Men när du och många med dig står paralyserade inför vad de vetat hela tiden – den verkliga verkligheten – då kan de i lugn och ro peta med sitt och se till att försöka positionera sig fördelaktigt. Eller skutta i de av fårskocken finansierade livbåtarna. Det kan nog att bli ganska underhållande när man tänker efter. Lite lätt parodiskt, sådär.
Men det gäller att hålla huvudet kallt. Mycket kallt. Gärna lite nedfryst, så att logik och tänkande inte kommer i vägen för en intuitiv bedömning. Att inte vara rädd och att känna sig fram. Och inte tänka för mycket. Att betrakta framlagda fakta som de påståenden de är och inte som sanningar och att validera dem även med själen. Känns det inte rätt och riktigt så är det sannolikt inte det. Samt, kanske viktigast av allt – vara tillsammans. Och hålla ihop.
Vardagen och dess föreskrivna struktur är menad hålla oss från att fundera på vad dessa nya saker innebär. Och vi ska för guds skull inte få möjligheten att känna efter och göra intuitiva bedömningar. Istället ska vi acceptera de ”fakta” vi matas med och snabbt återvända till fåran och inte störa ordningen.
Det är tanken. Det är designen.
Det är ett par rejäla omskakningar – saker som det är mycket svårt att hålla huvudet kallt inför. Saker man vid första anblicken antingen hypnotiskt fascineras av eller vill springa under soffan och gömma sig för.
Du hade kunnat veta dessa saker tidigare – det finns de som vetat i flera tiotals år, men de valde att tiga. Valde och valde – jag vet hur det är när man ljuger för jag är en mycket skicklig lögnare. Och har man väl börjat på en lögn är det faktiskt ganska fascinerande att bygga kulisser för att bibehålla den ursprungliga lögnen. De kommer att säga att de gjorde så för att inte skrämma dig – för att skydda dig från den panik du och dina medmänniskor i fårskocken skulle ställt till med om ni fått veta.
Men när du och många med dig står paralyserade inför vad de vetat hela tiden – den verkliga verkligheten – då kan de i lugn och ro peta med sitt och se till att försöka positionera sig fördelaktigt. Eller skutta i de av fårskocken finansierade livbåtarna. Det kan nog att bli ganska underhållande när man tänker efter. Lite lätt parodiskt, sådär.
Men det gäller att hålla huvudet kallt. Mycket kallt. Gärna lite nedfryst, så att logik och tänkande inte kommer i vägen för en intuitiv bedömning. Att inte vara rädd och att känna sig fram. Och inte tänka för mycket. Att betrakta framlagda fakta som de påståenden de är och inte som sanningar och att validera dem även med själen. Känns det inte rätt och riktigt så är det sannolikt inte det. Samt, kanske viktigast av allt – vara tillsammans. Och hålla ihop.
Krig är pengar
Att krig är ett bärande fundament för vår ekonomi är ju ett välkänt faktum. Och för den som inte visste det så var det på tiden. Krig och det trendriktiga men likväl slitstarka terrorbegreppet. Det mesta är ju bara hittepå i alla fall. Och är det inte rent hittepå så är det reaktioner på konstruerade provokationer. Jag hävdar med bestämdhet att detta är ett mycket mer korrekt antagande än det motsatta.
Därför förvandlas ibland över tid ett jordvävningsrelaterat fartygstillbud till en eventuell ubåtsprovokation, eller en handgranat till en smällare ([SvD]).
Det är (därför) mycket ovanligt att det dyker upp en artikel i mainstreammedia på ämnet. Sannolikt någon som slarvat med semestervikarierna. Bra slarv [E24].
Därför förvandlas ibland över tid ett jordvävningsrelaterat fartygstillbud till en eventuell ubåtsprovokation, eller en handgranat till en smällare ([SvD]).
Det är (därför) mycket ovanligt att det dyker upp en artikel i mainstreammedia på ämnet. Sannolikt någon som slarvat med semestervikarierna. Bra slarv [E24].
Sjunga ut
Den lille sjöng en mycket uttrycksfull spontansång i baksätet igår. Sången berättade om saker han upplevt och hur han kände det. Jag gissar att det var saker som han aldrig inte tyckte sig kunna ”prata om” men som ändå behövde få komma ut som spontan text till en fiktiv melodi.
Det kom mig att börja fundera på den sortens uttryck.
Det är svårt att prata och ”säga som det är”. För de flesta är det nog inte bara att sätta sig ner och säga ”jo – nu måste vi prata”. Jag tror inte alls att det är något mentalt handikapp eller någon slags brist på förmåga att uttrycka känslor. Jag tror det är oerhört naturligt och rentav sunt.
Allt som behöver ut rör sig kanske inte på samma plan som själva pratet, och kanske är det en klok design där kommunikation får ske på respektive plans villkor. Saker som sitter lite djupare måste få komma ut, buret av den djupare nivåns uttrycksmedel, som en tavla, några rader text, några toner, en sång eller precis vad som helst.
Men det, i sin tur, kräver att de som är avsedda som mottagare för budskapet är lyhörda nog att snappa upp det, i den form det kommer. För om det inte finns någon som lyssnar, eller om de som var tilltänkta mottagare rentav avfärdar budskapet på grund av dess leveransform måste uttrycket eskalera till helt andra former. Eller så börjar det kanske tynga bäraren.
Den ovan nämnde sångaren har en mycket lyhörd mamma, som han dessutom vet lyssnar oavsett uttrycksform. Och kanske är det just därför han låter det komma i den form det själv behagar.
Jag tror faktiskt att den som inte har denna fördelning och som babblar på direkt ur den kortsiktida känslomässiga bufferten urholkar betydelsen av sina egna ord och gör det för att det saknas en förbindelse med de djupare lagren. Så istället för att låta insikter, känslor och reflektioner färdas ner till det medvetandelager där det hör hemma vänds det i dörren och babblas upp direkt. Verbaliseras bort, så att säga. Insiktshämmande.
Snackelisnackochbabbelomkänslornorm till trots. Insikter byggs på djupet och över tid. Och om uttrycken är för enkelt formulerade anstränger vi oss inte att koda av dess egentliga innebörd.
Det kom mig att börja fundera på den sortens uttryck.
Det är svårt att prata och ”säga som det är”. För de flesta är det nog inte bara att sätta sig ner och säga ”jo – nu måste vi prata”. Jag tror inte alls att det är något mentalt handikapp eller någon slags brist på förmåga att uttrycka känslor. Jag tror det är oerhört naturligt och rentav sunt.
Allt som behöver ut rör sig kanske inte på samma plan som själva pratet, och kanske är det en klok design där kommunikation får ske på respektive plans villkor. Saker som sitter lite djupare måste få komma ut, buret av den djupare nivåns uttrycksmedel, som en tavla, några rader text, några toner, en sång eller precis vad som helst.
Men det, i sin tur, kräver att de som är avsedda som mottagare för budskapet är lyhörda nog att snappa upp det, i den form det kommer. För om det inte finns någon som lyssnar, eller om de som var tilltänkta mottagare rentav avfärdar budskapet på grund av dess leveransform måste uttrycket eskalera till helt andra former. Eller så börjar det kanske tynga bäraren.
Den ovan nämnde sångaren har en mycket lyhörd mamma, som han dessutom vet lyssnar oavsett uttrycksform. Och kanske är det just därför han låter det komma i den form det själv behagar.
Jag tror faktiskt att den som inte har denna fördelning och som babblar på direkt ur den kortsiktida känslomässiga bufferten urholkar betydelsen av sina egna ord och gör det för att det saknas en förbindelse med de djupare lagren. Så istället för att låta insikter, känslor och reflektioner färdas ner till det medvetandelager där det hör hemma vänds det i dörren och babblas upp direkt. Verbaliseras bort, så att säga. Insiktshämmande.
Snackelisnackochbabbelomkänslornorm till trots. Insikter byggs på djupet och över tid. Och om uttrycken är för enkelt formulerade anstränger vi oss inte att koda av dess egentliga innebörd.
tisdag 3 augusti 2010
Hamsterhjulet
Varning: Innehållet i detta inlägg kan verka demoraliserande på den som tycker att meningen med livet är att gå till jobbet. Läses helt på egen risk.
Väldigt många jobbar för mycket. Och sannolikt finns det en eller annan som jobbar för lite. Det finns en konstruerad konflikt där de som tycker sig jobba för mycket matas med åsikten av att de föder de som jobbar för lite. En av många konstruerade konflikter med syfte att hålla dig i schack och att rättfärdiga det faktum att du blir bedragen.
Men de allra flesta jobbar trots allt för mycket. 8x5 = 40 timmar av veckans 168, varav ungefär 50-60 timmar går till sömn. Om man räknar med resor till och från arbetet lägger många alltså lika mycket tid på sömn som på arbete. Meningsfullt?
Stenåldersmänniskan jobbade cirka 3-5 timmar per dag. Alltså ungefär hälften av den moderna människans arbetstid. Utan en endaste liten maskin till sin hjälp och dessutom med ett rejält mycket kortare liv att förverkliga sig själv under.
Värdeskapande
Man brukar ju prata om ”värdeskapande arbete”, ”produktivt arbete” som det verkligt centrala i företag och organisationer. Alltså att jobba på golvet eller att jobba med utveckling. Och så finns det ”administrativa uppgifter” eller ”stabsfunktioner” vilka sällan benämns vara värdeskapande men ytterst nödvändiga för att hålla ordning. Och viktigast av allt – för att räkna pengar.
Alla verksamheter bedöms idag utifrån en ekonomisk måttstock. Pengar är alltså måttet på värdeskapandet. De som jobbar gör det för att företaget ska tjäna pengar och för att själv få en del av denna förtjänst i lön. Lön som spenderas i det ekonomiska systemet och blir till någon annans intäkt. Beskattning inräknat eftersom det är den offentliga världens intäkt.
Pengar
Men var kommer pengar ifrån egentligen? De flesta tror att de utfärdas av staten via riksbanken och att våra politiker har hand om skapandet av pengar. I själva verket är det inte alls så. Bankerna skapar nya pengar kontinuerligt. För varje krona de lyckas ha på ett konto eller ta som ränta får de låna ut nio nya kronor. Bankerna är alltså högpresterande sedelpressar. [Wikipedia: Fractional Reserve Banking] .
Pengar finns ursprungligen för att det var enklare att byta guld än att byta saker mot varandra. Men under medeltiden kom bankväsendet att successivt ta över makten över pengarna och började sedan skapa egna pengar helt frikopplat från något slags verkligt värde. Pengarna skapas genom att någon tar ett lån. Pengar skapas ur skuld. Det är där vi är idag.
Faktum är att världen är idag skyldig bankerna så mycket pengar att alla pengar i världen inte ens täcker upp för räntan på världens sammanlagda skulder. Denna prekära situation får dagligen sin lösning genom lån så att flera nya pengar kan skapas för att betala räntorna på de pengar som världen är skyldig bankerna.
Om du tjänar 200 kr i timmen kan du ändå aldrig slå banken som kan skaffa sig ett skuldtillgodohavande på 2 000 000 helt nya kronor på bara någon timme när en ny husköpare vandrar in på bankkontoret. Du behöver jobba 10 000 timmar för att komma upp i motsvarande summa - fem års heltid med två veckors semester per år.
Värdeförstörande marknad
Om alla jobbar för att skapa värde, vart vart tar detta värde vägen sedan? Någonstans måste värdet ju ätas upp i ett slags värdeförstörande. När man lägger pengar på mat är det ju enkelt. Efter att maten passerat tarmen (eller bäst-före-datum) är den inte värd ett skit. Maten är då inte mat längre utan omvandlad till energi i kroppen.
Om jag däremot lägger en halv miljon på att köpa en bil så är den efter tre år värd knappa hälften. Hur kommer det sig – bilen finns ju kvar. Beror det på att de i bilen ingående komponenterna har slitits och förstörts och att det kostar 250 000 att lacka om och renovera den till nyskick? Nej, knappast. Det beror på att bilens marknadsvärde har minskat. Alltså det antal pengar någon annan skulle vilja betala för min förhållandevis nya bil efter jämförelse med andra bilar på marknaden.
Med undantag för mat och bränsle är det alltså marknaden som är ansvarig för att förstöra de värden som byggs upp. Det finns ett undantag – och det är bostadsmarknaden. Som av en händelse utgör grunden för det mesta av utlåningen och bankens värdeskapande.
Icke-värdeskapande
Äldreomsorgen är ett exempel på något som så i så gott som varje kommun har riktigt taskigt med pengar och som har ett mer eller mindre stående besparingskrav på sig. Att ta hand om de som levt ett helt liv, har en massa erfarenheter och iakttagelser att dela med sig av samt ofta är upphovet till ett eller flera barn måste väl ändå vara det meningslösa av allt meningslöst. Och allt annat än värdeskapande eftersom den vårdade (”brukaren”) konstituerar ju knappast någon form av intäkt.
Idrott är inte heller värdeskapande, annat än på proffsnivå då förståss. Och vad gäller musik, teater, film så är det ju bara de handplockade artisterna, regissörerna eller filmmakarna som skapar sådant som faktiskt ”får pengar” någonstans ifrån som når den breda massan. Som blir värdeskapande. Resten betraktas som värdelöst.
Att vistas i naturen är inte värdeskapande. Att frivilligt hjälpa någon annan är inte värdeskapande. Att sova är inte värdeskapande – om du inte sover för att orka prestera på jobbet förstås. Att älska är inte värdeskapande. Att sitta vid matbordet en timme och sladdra är inte värdeskapande. Att laga mat istället för att köpa färdiglagat är inte värdeskapande.
Att vara kreativ är sällan värdeskapande. Om du skulle uppfinna något som till exempel gör att man skulle kunna jobba mindre eller må bättre innebär ju detta bara bekymmer för marknaden. För om du lyckas få detta värdeskapande monster att bli verklighet måste motsvarande värdeförstörande också skapas någonstans. Du hotar alltså att förstöra för det känsliga värdeförstörande systemet.
Nog med exempel här tror jag.
Hamsterhjul
Jag tycker att man ser det meningslösa i detta med pengar och arbete om man tittar på lite avstånd. Som ett hamsterhjul med konstruerat värdeskapande och värdeförstörande och nästan helt och hållet frikopplat från livets realiteter. Vars yttersta syfte är att hålla alla i samhället i värdeskapande arbete (”produktiva”) och borta från tankar kring varför. Hamsterhjulet är en bur där du inte ser väggarna eftersom du själv springer så fort att du inte ser nätet. Om du stannar i hamsterhjulet springer de andra hamstrarna över dig.
Hamsterhjulet driver en generator. Och om vi följer kabeldragningen från generatorn hamnar vi hos bankerna. Och dess ägare. Energin från generatorn genererar ström till deras glassmaskin. Glass som serveras av handplockade hamstrar som under pompa och ståt upplyfts till finanssektorn för att hjälpa sina ägare.
Allt detta är lätt att säga för den som inte direkt jobbar ihjäl sig och som för tillfället tycker sig ha tillräckligt med pengar för att klara livhanken ändå. Men det kanske är vad som krävs för att kunna fullfölja denna tankebana utan att bli avbruten av att gå till sitt värdeskapande arbete.
Jag är ett stort misslyckande för hela hamstersjulssystemet. Sådana som jag borde inte finnas. Nu är jag inte så farlig, kanske. Jag utmanar bara hamsterhjulssystemet i tanken – ett slags mental aktivism. Det finns de som givit sig på att angripa systemet mer handgripligen via de ekonomiska och samhälleliga grenarna. Många av dem har dött under besynnerliga omständigheter. Dag Hammarskjöld är en intressant figur i det sammanhanget. En av besynnerligt många.
So?
Men finns hamsterhjulssystemet bara för att ett fåtal ska åtnjuta nyttan av den stora massans insatser eller finns det ytterligare orsaker till att hålla den breda massan i schack?
Jag tror det gör det och jag tror att det finns väldigt många sådana grunder. I grund och botten tror jag att människan är ett oerhört fredligt djur med enastående själsliga möjligheter. Jag tror, och har under åratal av meningslöst faktasamlande kommit att begripa, att så gott som alla konflikter – speciellt de verkligt stora tilldragelserna – har konstruerats. För vi är lättlurade, vi människor. Och vi är oerhört lätta att provocera till att bråka med varandra. Något som även det regelmässigt utnyttjas.
Men vad är det vi hålls i schack ifrån – egentligen? Det måste nog var och en svara på själv. Vad mig anbelangar börjar jag ana vad det är men ber att få återkomma i ämnet vid ett senare tillfälle (mönstret finner du ehuru bland tidigare inlägg här). Sug på den här till att börja med: vem sjunger vackert? Vem skriver bra? Vem kan skapa ljuvlig musik? Vem målar uttrycksfullt? Vem är bra på att snickra? Vem tycker om att hjälpa andra? Vem har kluriga uppfinningar i huvudet? Vem kan få andra att skratta? Vem tycker om att jobba i skogen? Vem har god hand med djur? Ok. Och vem har tid till just det där den är bra på eller tycker om att göra?
Nej, precis.
Så har vi den blekaste aning om vad vi egentligen är kapabla till?
Nej precis.
Och kanske det är precis det där vi är kapabla till som vi till varje pris måste hållas ifrån med hjälp av hamsterhjulet.
Jag vet inte vad du som till äventyrs haft tålamodet och det morbida intresset att faktiskt läsa hela vägen hit tycker, men jag tycker inte att det är helt sjysst att springa i hamsterturbin. Och så tycker jag att det skulle vara oerhört spännande att veta hur världen skulle se ut om vi inte gjorde det.
Hittade en intressant artikel på ämnet - om en kommande avhandling i det omoraliska i att arbeta - se [DN].
Väldigt många jobbar för mycket. Och sannolikt finns det en eller annan som jobbar för lite. Det finns en konstruerad konflikt där de som tycker sig jobba för mycket matas med åsikten av att de föder de som jobbar för lite. En av många konstruerade konflikter med syfte att hålla dig i schack och att rättfärdiga det faktum att du blir bedragen.
Men de allra flesta jobbar trots allt för mycket. 8x5 = 40 timmar av veckans 168, varav ungefär 50-60 timmar går till sömn. Om man räknar med resor till och från arbetet lägger många alltså lika mycket tid på sömn som på arbete. Meningsfullt?
Stenåldersmänniskan jobbade cirka 3-5 timmar per dag. Alltså ungefär hälften av den moderna människans arbetstid. Utan en endaste liten maskin till sin hjälp och dessutom med ett rejält mycket kortare liv att förverkliga sig själv under.
Värdeskapande
Man brukar ju prata om ”värdeskapande arbete”, ”produktivt arbete” som det verkligt centrala i företag och organisationer. Alltså att jobba på golvet eller att jobba med utveckling. Och så finns det ”administrativa uppgifter” eller ”stabsfunktioner” vilka sällan benämns vara värdeskapande men ytterst nödvändiga för att hålla ordning. Och viktigast av allt – för att räkna pengar.
Alla verksamheter bedöms idag utifrån en ekonomisk måttstock. Pengar är alltså måttet på värdeskapandet. De som jobbar gör det för att företaget ska tjäna pengar och för att själv få en del av denna förtjänst i lön. Lön som spenderas i det ekonomiska systemet och blir till någon annans intäkt. Beskattning inräknat eftersom det är den offentliga världens intäkt.
Pengar
Men var kommer pengar ifrån egentligen? De flesta tror att de utfärdas av staten via riksbanken och att våra politiker har hand om skapandet av pengar. I själva verket är det inte alls så. Bankerna skapar nya pengar kontinuerligt. För varje krona de lyckas ha på ett konto eller ta som ränta får de låna ut nio nya kronor. Bankerna är alltså högpresterande sedelpressar. [Wikipedia: Fractional Reserve Banking] .
Pengar finns ursprungligen för att det var enklare att byta guld än att byta saker mot varandra. Men under medeltiden kom bankväsendet att successivt ta över makten över pengarna och började sedan skapa egna pengar helt frikopplat från något slags verkligt värde. Pengarna skapas genom att någon tar ett lån. Pengar skapas ur skuld. Det är där vi är idag.
Faktum är att världen är idag skyldig bankerna så mycket pengar att alla pengar i världen inte ens täcker upp för räntan på världens sammanlagda skulder. Denna prekära situation får dagligen sin lösning genom lån så att flera nya pengar kan skapas för att betala räntorna på de pengar som världen är skyldig bankerna.
Om du tjänar 200 kr i timmen kan du ändå aldrig slå banken som kan skaffa sig ett skuldtillgodohavande på 2 000 000 helt nya kronor på bara någon timme när en ny husköpare vandrar in på bankkontoret. Du behöver jobba 10 000 timmar för att komma upp i motsvarande summa - fem års heltid med två veckors semester per år.
Värdeförstörande marknad
Om alla jobbar för att skapa värde, vart vart tar detta värde vägen sedan? Någonstans måste värdet ju ätas upp i ett slags värdeförstörande. När man lägger pengar på mat är det ju enkelt. Efter att maten passerat tarmen (eller bäst-före-datum) är den inte värd ett skit. Maten är då inte mat längre utan omvandlad till energi i kroppen.
Om jag däremot lägger en halv miljon på att köpa en bil så är den efter tre år värd knappa hälften. Hur kommer det sig – bilen finns ju kvar. Beror det på att de i bilen ingående komponenterna har slitits och förstörts och att det kostar 250 000 att lacka om och renovera den till nyskick? Nej, knappast. Det beror på att bilens marknadsvärde har minskat. Alltså det antal pengar någon annan skulle vilja betala för min förhållandevis nya bil efter jämförelse med andra bilar på marknaden.
Med undantag för mat och bränsle är det alltså marknaden som är ansvarig för att förstöra de värden som byggs upp. Det finns ett undantag – och det är bostadsmarknaden. Som av en händelse utgör grunden för det mesta av utlåningen och bankens värdeskapande.
Icke-värdeskapande
Äldreomsorgen är ett exempel på något som så i så gott som varje kommun har riktigt taskigt med pengar och som har ett mer eller mindre stående besparingskrav på sig. Att ta hand om de som levt ett helt liv, har en massa erfarenheter och iakttagelser att dela med sig av samt ofta är upphovet till ett eller flera barn måste väl ändå vara det meningslösa av allt meningslöst. Och allt annat än värdeskapande eftersom den vårdade (”brukaren”) konstituerar ju knappast någon form av intäkt.
Idrott är inte heller värdeskapande, annat än på proffsnivå då förståss. Och vad gäller musik, teater, film så är det ju bara de handplockade artisterna, regissörerna eller filmmakarna som skapar sådant som faktiskt ”får pengar” någonstans ifrån som når den breda massan. Som blir värdeskapande. Resten betraktas som värdelöst.
Att vistas i naturen är inte värdeskapande. Att frivilligt hjälpa någon annan är inte värdeskapande. Att sova är inte värdeskapande – om du inte sover för att orka prestera på jobbet förstås. Att älska är inte värdeskapande. Att sitta vid matbordet en timme och sladdra är inte värdeskapande. Att laga mat istället för att köpa färdiglagat är inte värdeskapande.
Att vara kreativ är sällan värdeskapande. Om du skulle uppfinna något som till exempel gör att man skulle kunna jobba mindre eller må bättre innebär ju detta bara bekymmer för marknaden. För om du lyckas få detta värdeskapande monster att bli verklighet måste motsvarande värdeförstörande också skapas någonstans. Du hotar alltså att förstöra för det känsliga värdeförstörande systemet.
Nog med exempel här tror jag.
Hamsterhjul
Jag tycker att man ser det meningslösa i detta med pengar och arbete om man tittar på lite avstånd. Som ett hamsterhjul med konstruerat värdeskapande och värdeförstörande och nästan helt och hållet frikopplat från livets realiteter. Vars yttersta syfte är att hålla alla i samhället i värdeskapande arbete (”produktiva”) och borta från tankar kring varför. Hamsterhjulet är en bur där du inte ser väggarna eftersom du själv springer så fort att du inte ser nätet. Om du stannar i hamsterhjulet springer de andra hamstrarna över dig.
Hamsterhjulet driver en generator. Och om vi följer kabeldragningen från generatorn hamnar vi hos bankerna. Och dess ägare. Energin från generatorn genererar ström till deras glassmaskin. Glass som serveras av handplockade hamstrar som under pompa och ståt upplyfts till finanssektorn för att hjälpa sina ägare.
Allt detta är lätt att säga för den som inte direkt jobbar ihjäl sig och som för tillfället tycker sig ha tillräckligt med pengar för att klara livhanken ändå. Men det kanske är vad som krävs för att kunna fullfölja denna tankebana utan att bli avbruten av att gå till sitt värdeskapande arbete.
Jag är ett stort misslyckande för hela hamstersjulssystemet. Sådana som jag borde inte finnas. Nu är jag inte så farlig, kanske. Jag utmanar bara hamsterhjulssystemet i tanken – ett slags mental aktivism. Det finns de som givit sig på att angripa systemet mer handgripligen via de ekonomiska och samhälleliga grenarna. Många av dem har dött under besynnerliga omständigheter. Dag Hammarskjöld är en intressant figur i det sammanhanget. En av besynnerligt många.
So?
Men finns hamsterhjulssystemet bara för att ett fåtal ska åtnjuta nyttan av den stora massans insatser eller finns det ytterligare orsaker till att hålla den breda massan i schack?
Jag tror det gör det och jag tror att det finns väldigt många sådana grunder. I grund och botten tror jag att människan är ett oerhört fredligt djur med enastående själsliga möjligheter. Jag tror, och har under åratal av meningslöst faktasamlande kommit att begripa, att så gott som alla konflikter – speciellt de verkligt stora tilldragelserna – har konstruerats. För vi är lättlurade, vi människor. Och vi är oerhört lätta att provocera till att bråka med varandra. Något som även det regelmässigt utnyttjas.
Men vad är det vi hålls i schack ifrån – egentligen? Det måste nog var och en svara på själv. Vad mig anbelangar börjar jag ana vad det är men ber att få återkomma i ämnet vid ett senare tillfälle (mönstret finner du ehuru bland tidigare inlägg här). Sug på den här till att börja med: vem sjunger vackert? Vem skriver bra? Vem kan skapa ljuvlig musik? Vem målar uttrycksfullt? Vem är bra på att snickra? Vem tycker om att hjälpa andra? Vem har kluriga uppfinningar i huvudet? Vem kan få andra att skratta? Vem tycker om att jobba i skogen? Vem har god hand med djur? Ok. Och vem har tid till just det där den är bra på eller tycker om att göra?
Nej, precis.
Så har vi den blekaste aning om vad vi egentligen är kapabla till?
Nej precis.
Och kanske det är precis det där vi är kapabla till som vi till varje pris måste hållas ifrån med hjälp av hamsterhjulet.
Jag vet inte vad du som till äventyrs haft tålamodet och det morbida intresset att faktiskt läsa hela vägen hit tycker, men jag tycker inte att det är helt sjysst att springa i hamsterturbin. Och så tycker jag att det skulle vara oerhört spännande att veta hur världen skulle se ut om vi inte gjorde det.
Hittade en intressant artikel på ämnet - om en kommande avhandling i det omoraliska i att arbeta - se [DN].
måndag 2 augusti 2010
Bo i skog
Luften, ljuset, regnet och ljuden. Elementen. Kontakten med verkligheten. Den verkliga verkligheten. Ljuvligt.
Under bar himmel. Underbar himmel.
Under bar himmel. Underbar himmel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
![[Arkansas Observer]](http://www.google.se/imgres?imgurl=http://arkansasobserver.com/wp-content/uploads/2009/07/mass07.jpg&imgrefurl=http://arkansasobserver.com/%3Fp%3D264&usg=__-bwJXC6afIkg4MdjFZD7bjMUKVg=&h=800&w=600&sz=143&hl=sv&start=1&sig2=9jUdJHk8wlUBanoKdMT8wg&um=1&itbs=1&tbnid=W5FQo16yojf2tM:&tbnh=143&tbnw=107&prev=/images%3Fq%3Dmass%2Bgraves%2Bfema%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26tbs%3Disch:1&ei=yPFkTI-wCM2NjAeMn4HmCw){kind=link}