Översnöad?

Nej, jag har inte gått och frusit ihjäl i någon snödriva. Men jag har bråkat med trasiga traktorer och sett snötäcket närma sig meterstrecket i sällskap av besökande syster, mor och anhang. Och wikileaks-publiceringen är nog spänning för de flesta så jag kan gott stanna i min snödriva och vara tyst några dagar. Men jag lovar å andra sidan inget.

Vintergolftankar

Det ser ut att bli en mycket kall vinter. Denna sedan sommaren latenta bubblare nådde idag vidare spridning via det gängse nyhetsflödet. Bubblandet gick ut på att vi kommande vinter skulle få erfara något kallat tusenårsvinter. Alltså inte tusen år av bestående vinter utan en vinter så bister att dess bisterhet blott kan iakttagas vart tusende år.

Nu kan man ju tycka att detta rimmar ganska illa med pratet om global uppvärmning, men kan även användas som det undantag som bekräftar regeln - helt efter tycke och övertygelse i klimatfrågan.

Det läckte ju ut en massa olja i Mexikanska Golfen tidigare i år och den Italienske fysikern Gianluigi Zangari såg redan i slutet av juli ett samband mellan förändringar i Atlantens vattenflöden och BP-utsläppet. Det bubblade om att golfströmmen skulle ha mer eller mindre tacklat av. Golfströmmens nordliga gren är milt uttryckt viktig för vårt nordiska klimat Se vidare Wikipedia för den som söker förkovran. (Skrev själv några kryptiska rader i augusti, inspirerat av detta.)


Vargavinter - i år igen. Drivor ni med oss?

Det hävdades i somras att kemikalien Corexit skulle vara boven i dramat. Corexit användes för att spjälka isär oljan vid BP-utsläppet förhindra den från att stiga till ytan. Zangari med flera hävdar att Corexit påverkar vattnets viskositet (rörlighet) eftersom det tillåter oljan att stanna kvar i vattnet. Man kan alltså tala om att gjuta olja i vågorna istället för på dem. Här finns många frågetecken och öppningar för vidare förkovran.

Dagens sanning i media (vilken regelbundna läsare av denna blogg hoppeligen emellanåt ifrågasätter) är emellertid att den åstundade vargavintern inte har sitt ursprung direkt ur havets beteenden utan att det är atmosfäriska parametrar som styr. Som en möjligtvis relaterad parentes har jag iakttagit en i det närmaste absurd chemtrails-aktivitet, åtminstone här hemma i södra Gästrikland detta år.

Mer på ämnet: Nerikes Allehanda, The Climate Scam, Sydsvenskan och sist men inte minst SMHI. För den som ställer den inte helt obefogade frågan vad man eventuellt bör tänka på inför en slik vinter ger Cournucopia en i vanlig ordning mycket handgriplig vinkel på tusenårsvinterfenomenet.

Jag har en flyktplan för det fall vintern skulle bli så svår att elen sinar och vattenrören fryser. Att tillsammans med min familj fly till Drängstugan, belägen hela 15 meter från vår ytterdörr. Drängstugan saknar bekvämligheter som (fruset) vatten men har en eldstad i varje rum samt en vedspis som borde kunna gå att laga mat på.

Det finns ehuru ett eventuellt långsökt men ändå i juridisk mening reellt aber med den flyktplanen. Fastigheten är till viss mån belånad och även den blygsammaste belåningsgrad kan under en snabbt accelererande kreditkris raskt åsamka låntagaren sådana fiskala krav att den på amerikanskt "foreclosure"-manér i en ondskefull värld tvångsinlöses av banken. Vad nu det skulle leda till. Men det kändes tankemässigt korrekt att avsluta resonemanget där, även om mycket finns att tillägga.


Destination för klimatflyktingar.

Gästriklands motsvarighet till Al Quaida

Sveriges Radio Gävleborg rapporterar i dag att ett hemligt sällskap ligger bakom den långa traditionen att bränna Gävlebocken.

En dömd bockbrännare som nu lever i exil uppger till magasinet Filter att det finns ett hemligt sällskap för bockbrännare, vilken skulle ha haft sin primära rekryteringsbas från den idrottsförening som tidigare haft till uppgift att bygga bocken.

Att det enligt uppgiftslämnaren råkar röra sig om Gävle Brandkårs Idrottsklubb skulle enligt rapporteringen i ämnet göra saken än mer orimlig. "För den brinner ju oftast på nätterna och när vi jobbar vill vi inte åka och släcka bocken...", säger Hans Johansson - ordförande på Brandkårs Idrottsklubb i en kommentar till SR Gävleborg.

Eje Berglund, bockens presstalesman avfärdar teorin med orden "Jag tror inte att det bara är en fjäder i hatten att sätta eld på bocken utan det är nog att man ska tjäna pengar på det".

Mig veterligen finns det bara en yrkesgrupp som utan minsta tvivel uppbär ekonomisk ersättning för bekämpning av bockbränder.

Sveriges Radio Gävleborg passar också på att slänga in en enkät med svarsalternativ som väl motsvarar de högt ställda kraven media arbetar under:

Ett hemligt sällskap kan maximalt bestå av en person, annars kan det naturligtvis inte kallas hemligt. Eller?

Nord och syd sätts upp på teatern

Nu ska det där gamla köttbenet Nordkorea äntligen komma till användning. SvD:s svarta temarubrik nedan kan bara den bli löjeväckande komisk i en eventuell kommande historias ljus - [SVT] (tack till Stan).

Teateraffisch från SvD daterad 2010-11-25.

Vem behöver källkritik eller funderingar djupare än en hundradels millimeter när alla ju vet att Nordkorea är skurkar och Sydkorea och deras allierade alltid vill allas bästa? Teater, ren och skär teater med halvtaskig skriven intrig och utebliven trovärdighet.

Men å andra sidan krävs det inte så mycket för att förstå att det ligger ett par hundar begravna under den halvpajigt regisserade ytan. Vilket kan vara meningen. Det är väl så en vanmäktighetsfödande kraftdemonstration inför det ökande antal tänkande individer som finns på planeten skulle kunna se ut. Jag tror att de som håller i teaterns trådar tycker att det går ganska bra nu. Jag är emelletid inte övertygad.

Men spännande är det. Så in i vassen.

Tvekamp

Nu när det lite halvbedrägliga i att banker i alla pysslat med att skapa pengar ur tomma luften börjar uppdagas för gemene man ställs en lika logisk som oundviklig fråga:

”Ska jag behöva betala tillbaka det som aldrig funnits. Med ränta?”

Och det kan ju tyckas vara något att fundera på. Jag har en svag känsla av att vi behöver få till en ganska genomtänkt lösning på den frågan. Och att svaret måste vara lika genomtänkt som tydligt. I dagens samhälle är svaret ett otvetydigt ”ja”, men det är inte så genomtänkt då alla pengar i världen inte ens mäktar att betala räntan på all världens lån. Detta trots att räntan i det närmaste är försumbar.

Att de som leder bankerna och dess finansiella delegerade bibringarinstitut själva uppbär omfattande ersättningsanspråk [SvD] gentemot sina uppdragsgivare är naturligtvis en aspekt som inte direkt hjälper en sansad diskussion på området utan istället riskerar att underblåsa en mer hatrelaterad upplösning. Vilket ju kan vara delvis uppsåtligt då vanmakt är användbara saker.

Antingen kliver vi ur det ekonomiska paradigmet in i icke- och byteshandelns, eller så kliver vi in i ett nytt ekonomisk paradigm. Alternativ reparerar vi det som finns genom och då måste vi svara på ovan nämnda fråga. På ett genomtänkt sätt. Ju längre vi drar på svaret desto mer irreparabelt blir det rådande paradigmets skick.

På gott och ont.

Distraktionsmomentet nu

Tänk efter lite. Fundera på vad som händer mellan de Koreanska bröderna. Att det skulle vara som det presenteras i media är ju nästan fullkomligt orimligt.

Att vårt ekonomiska system som bygger på skapandet av skuld mot i det närmaste obefintliga reserver är ett bedrägeri som precis just nu börjar nå gemene mans medvetande. Denna insikt hotar på många olika sätt de som håller i trådarna för den civilisation vi lever i.

Ett krig eller motsvarande är ett väl inarbetat distraktionsmedel som dessutom spelar den ekonomiska maktens konservatorer i händerna. Att se förbi desinformationsstrukturer, inlärda sanningar och kollektiv aversion är ett annat alternativ.

Grundlagen revisited

Nu har jag lyckats skumma igenom hela proposition 2009/10:80 - en reformerad grundlag. Ett lättläst litet kompendium på nätta 423 sidor.

Det finns just inga braskande citat eller flagranta exempel på hur man i klar och tydlig lagtext dekapiterar Svenskens fri- och rättigheter. Inga passager som var för sig skickar Orwellska rysningar längst ryggraden på läsaren.

I varje del sker ett givande och ett tagande. Ett jämkande som för oss från ett nuläge till ett nytt läge och som genom att i upprepade cirkelrörelser addera ytterligare tolkningsmöjligheter gradvis smetar ut fokalpunkten för resonemanget och öppnar för godtyckliga godtyckligheter.

Specifikt torde detta vara något som angreppet på den så kallade rimlighetsprincipen åstadkommer (8.5.3). Det är per design svårt för lekmannen att förstå vartåt man knuffar sakers tillsgånd och utan tvekan ger själva texten en hel del utrymme i fråga om tolkning härvidlag.

Ett exempel - från författningskommentarerna, 2 kap under rubriken "Kroppslig integritet och rörelsefrihet", börjar på sidan 249 i propositionen.

6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom
skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna
skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan
samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga
förhållanden.

I paragrafen behandlas delar av skyddet för den kroppsliga integriteten samt skyddet mot husrannsakan m.m. Paragrafen motsvarar nuvarande 6 § såvitt avser skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan m.m. och skyddet för förtroliga meddelanden. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.1 och 9.5.1.

I första stycket har uttrycket ”varje medborgare” ersatts med ”var och
en” för att tydliggöra att fri- och rättighetsskyddet gäller lika för alla.
Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra stycket, som inte har någon tidigare motsvarighet, finns en
bestämmelse som utvidgar skyddet mot intrång i den personliga
integriteten. Bestämmelsen innebär att enskilda, vid sidan av vad som
redan följer av första stycket, är skyddande mot åtgärder från det
allmännas sida som innefattar betydande intrång i den personliga
integriteten, om intrånget sker utan samtycke och innebär övervakning
eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Bestämmelsen
träffar inte åtgärder som en enskild vidtar i förhållande till en annan
enskild. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning
eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt åtgärden
har. Vad som avses med övervakning respektive kartläggning får
bedömas med utgångspunkt från vad som enligt normalt språkbruk läggs
i dessa begrepp. Uttrycket ”enskilds personliga förhållanden” avses här
ha samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Vid bedömning av vilka åtgärder som kan
anses utgöra ett ”betydande intrång” ska både åtgärdens omfattning och
arten av det intrång åtgärden innebär beaktas. Även åtgärdens ändamål
och andra omständigheter kan ha betydelse vid bedömningen.
Bestämmelsen omfattar endast sådana intrång som på grund av åtgärdens
intensitet eller omfattning eller av hänsyn till uppgifternas integritetskänsliga
natur eller andra omständigheter innebär ett betydande ingrepp i
den enskildes privata sfär.

Ett exempel av mer eller mindre relevans. Märk hur öppningarna för godtyckligheter kommer mot slutet. I sällskap med glidandet från själva frågan om integritetsintrånget till att ställas gentemot åtgärdens ändamål. Vilket väl ändå får vara själva definitionen på godtycklighet eftersom det inte ytterligare specificeras.

Jag inser att det varken är möjligt eller menat för gemene medborgare att sätta sig in vad som ligger för beslut på onsdag denna vecka. Jag hade trott att man med en reformerad grundlag ville råda bot på just precis det men tycker mig se raka motsatsen.

Det enda mönster som framstår riktigt tydligt är att saker blir otydligare och mer avhängiga saker utanför Sveriges kontroll. Det är emellertid uppenbart även för lekmannen.

Punkt efter punkt rör man till det med godtycklighetens trollspö utan att någon som helst uppmärksamhet ägnas det i det offentliga rummet. Detta i kombination med att halva det offentliga Sverige yttrat sig kring propositionen framstår inte som ett särskilt gott bevis på att Sverige är den fungerande demokrati man utger sig för att vara.

Alternativt kanske man kan säga att demokrati som företeelse inte är vad det utger sig för att vara.

I en demokrati av den förespeglade arten borde en grundlag vara begriplig och tillgänglig för "var och en" som det nu heter i den nya grundlagen. Och inför en förändring borde det därför vara av intresse att sprida information kring denna för att vinna acceptans och brett folkligt stöd för det man söker genomdriva.

Att sopa förändringarna under mattan och genomdriva dem under radar, vilket uppenbarligen är vad som pågått här och vilket ytterligare tillstyrks av att man valt att samtidigt genomföra den enorma mängd språkliga distraktionsmedelsförändringar undergräver hela tilltron för det demokratiska rättsamhället.

Vilket i förlängningen kan få saker och ting att gå överstyr, för om inte "var och en" respekterar samhällets styrelseskick och lagar får vi sannolikt en ganska orolig period.

Vilket - om man funderar lite på saken - kan vara en målsättning. Då kan nya storheter stiga ur det oroliga djupet och visa oss vägen till lag och ordning utan onödig individuell rörelsefrihet.

Draken

Draken har bara en uppgift i livet. Att samla för egen del. Att göra allt till sitt. Att tolka varje gest av generositet som ett försök till att komma åt dess tillgångar. Att mäta livet enbart via dess mätbara nyckeltal. Och att söka äga så mycket som möjligt mot minsta möjliga motprestation.

Draken har inget problem med att se någon svälta utanför sitt treglasfönster. Draken påpekar lite belåtet i sin ensamhet att den svältande borde ha varit lite mer som denne och i tid, inte ”levt loppan” och misskött sig.

Draken vill äga allt och alla. För sitt eget höga nöjes skull. Men inte av nödvändighet utan eftersom dess liv är så förbaskat meningslöst och eftersom den inte äger modet och styrkan att göra något åt saken. Det blir alla andras problem istället.

Du möter draken varje dag. Lite här och var. Den där fega materialisten som avundsjukt blänger på alla andra men som aldrig själv bjuder till. Som vill ha allt alla andra har men som inte någonsin delar med sig. Som när du ber om hjälp tänker efter och noga kalkylerar huruvida det lönar sig att hjälpa till och i så fall hur mycket det skulle vara värt.

Som tror sig känna andra genom sig själv och hela tiden söker de dolda motiven bakom andras generositet. Som väntar med att skratta innan den läst av om skrattet kan löna sig på lite sikt. Som alltid tackar ja till vad som helst men som aldrig skulle komma sig för med att bjuda.

Draken har en mycket liten och omogen själ. Men den har all tid i världen att ta över densamma medan de större själarna lever. Därför måste vi med jämna mellanrum slåss med draken. Även den som bor i var och en av oss.

Grönt n-ö-dlån

Irland SKA ha nödlån SvD, DN vilket rapporterats som ett faktum i över en vecka men vilket de där tröga och förkastligt slösaktiga irländarna haft mage att inte själva begripa förrän kanske nu då. Naturligtvis har beslutet fattats utan någon som helst påtryckning och som ett utslag av den gröna öns egna vilja.

Alltså: Banker på Irland har skapat nya pengar och hittat på skulder till allt som rört på sig. Nu är samma banker oroliga för att kanske inte få tillbaka sina påhittade pengar. Då ser man till att flytta över skulden på landet Irland istället, eller kanske rättare uttryckt så ser man till att staten Irland också pantsätter sig mot nya, färskt skapade pengar.

Mot en skuld som landet Irland aldrig någonsin kommer att ha skuggan av en chans att betala tillbaka. Det är precis så här man tar makten över befolkningar och länder i vår tid. Det sker precis just nu.

"Kännare" säger att beslutet låtit (eller till stora delar faktiskt låter) sig dröja eftersom den tidigare så framgångsrika önationen skulle känna sig förödmjukat att mot den bakgrunden krypa fram och kyssa storkapitalets fot i utbyte mot skuld. Nu kanske det finns en eller annan politiker på Irland som faktiskt reflekterar över att man i princip kastar in handduken för sin nationella suveränitet genom att ta dessa "nödlån" och att man därför kanske inte var sådär direkt jättesugen.

Men i och med att man är med i EMU har man inte möjligheten att reglera sin valuta själv och har därför givit upp möjligheten att på ett civiliserat sätt sätta sig upp mot bankvärldens invasions-försök. Eller pågående invasion rättare sagt.

Som tidigare slaviskt inbiten EMU-förespråkare kan jag bara fortsätta att tugga i mig den där yllemössan jag lovat äta för det fall det skulle visa sig bra att vara kron-nation. Anders Borgs självbelåtna ekonomiska uttalanden till trots så har vi rent tekniskt möjligheten att göra vad vi vill med vår valuta och därigenom också bankstormakternas fordringar på vårt kungarike.

Men ännu så länge står konungariket Sverige på de självgoda mobbarnas sida i bankvärldens slutförande av det övertagande av världsherraväldet. Eller, den fas i övergången som banksfären har till uppgift att genomdriva. Även där finns en mössa eller två att tugga i sig.

Vem som för tillfället har det man behöver växlar över tid, må det vara det nu rådande missförståndet pengar eller något mer användbart. Man måste vara ödmjuk inför det. Hoppsan, en mössa till.

Stora journalistpriset går till...

...Anders Cervenka på SvD. Vår tids enda tänkande ekonomijournalist. Och eftersom pengar som bekant är allt - vad kan då vara viktigare än ekonomijournalistik?

Anders C lyfter beskrivandet av de ekonomiska skeendena från att vara medium för påverkan av marknaderna till att beskriva desamma. Något som är så oerhört ovanligt i dag att det rent statistiskt inte finns.

"Ur Cervenkas söndagsanalys daterad denna söndag:

För en enkel utomstående som vill hänga med i de allt snabbare och märkligare svängningarna i världsekonomin är tvärtomspråket ett av de bästa verktygen.

Detta tungomål, som existerat så länge det funnits makthavare, har fått ökad spridning under finanskrisen och talas i sin mest fulländade form av politiker, centralbankschefer och bankdirektörer.

//

En viktig beståndsdel i detta paket var en fond på 440 miljarder euro med det brysselska namnet EFSF, European financial stability facility (se analys 2/8). I sig själv en studie i finansakrobatik ska denna jättefond låna upp pengar på marknaden som sedan slussas till skuldsatta krisländer i Europa som inte kan låna på vanligt sätt.

Med denna oprövade papperskonstruktion lät sig marknaden nöjas och gled igenom hela den här sommaren med ett fånigt leende på läpparna ungefär som om räddningspengarna hade fixats fram av en armé trisskrapare i en underjordisk hangar några kvarter från EU-skrapan."

Huvudet på spiken.

93-åringen

93 år är en lång tid och den kropp som varit med så länge är gammal. Orden är svåra att få fram, men när de ändå kommer innehåller det samma energi som de alltid gjort. 93-åringen orkar inte prata. Men hon lyssnar. Och hon ler från djupet av vad som nog är de sista dagarnas sömn när hon hör sonen och brorsonen munhuggas och krulla orden som skruvade pingisbollar. Hörseln och förståndet är intakt. Sannolikt knivskarpt som alltid. Och kanske ler hon åt de dubbelskruvade servess hon skulle fått in om hon bara kunnat säga de saker hon tänker när hon ligger där. Hur hon fullkomligt skulle regerat på det verbala bordtennisbordet.

Det var farbror och jag som satt där vid sängkanten. För ett halvår sedan ganska precis satt jag där när hennes yngste son skulle till att dö. Han hade samma lugna och avspända drag inför vad de bägge visste och vet finns var kring hörnet. Nyfikna och envisa som de bägge alltid varit klurar de nog lite kring vad som ska hända. Jag kommer på mig att då som nu önska att det ska få gå fort. För ingen av dessa bägge personer klarar att dekapiteras sin fullkomlighet. Jag hoppas att hon slipper komma ut kliniskt levande men själsligt döende. Jag hoppas att hon får slå sig ner vid ett bord mittemot sin yngste son, hälla smält smör över makaronipuddingen och berätta historien om björnen som inte hade något toapapper med ut i skogen.

”Hörrudu haren – luddar du?”

Jag trodde att det skulle bli outhärdligt när farmors dagar var räknade. Nu kom saken i ett annat ljus. Och för andra gången önskar jag någon jag älskar till bristningsgränsen en snar död och en trevlig resa vidare. Ingen av dem kan upphöra att existera i själslig bemärkelse – det är den fullkomliga orimligheten dubbelt personifierad.

Ryska ickedockor och svenska nickedockor

Det protesteras i Ryssland kring våld mot journalister [SvD], [Ekot]. Mest är det journalister som protesterar. Åtminstone om man får tro rapporteringen. Som ju när den når oss ombesörjs av just Svenska journalister. Dock vanligtvis med minimal efterbearbetning av materialet från nyhetsbyråerna.

Detta kan givetvis ses som som en konsekvens av den ryska korruptionen. Men det kan också ses som att den ryska journalistkåren verkligen gör sitt jobb. Mest sannolikt är det en kombination av dessa bägge saker.

Det är fascinerande att den svenska journalistkåren kämpar så för att spegla den ryska korruptionen och det elände deras ryska kollegor upplever men själva på det hela taget fullkomligt övergett sitt uppdrag och lydigt gör som det blir tillsagda.

Inte helt orimligt att de är tillsagda att rapportera om det ryska eländet för att framställa det egna fritänkande konungariket i en genom kontrastverkan skönare dager.

Omorganisationer

Hur jag än vänder och vrider på det blir jag aldrig någon föreningsmänniska. Kan inte med det - har aldrig kunnat; gå med i organisationer, agera under en banderoll, vara del av en folkrörelse. Kanske är jag för fåfäng. För egocentrisk. Kanske lider jag av det mest utpräglade not-invented-here-syndrom.

Organisationer och rörelser i all ära. Det är individerna det kommer an på. Människorna. Deras tankar, önskningar och viljor. Visst man kan ha stora kunder med pampiga varumärken. Men det är de personer man jobbar med som är kunderna, inte skylten som hänger över entrén.

Organisationer bygger bagage och verkar ofta för konservering av gemensamma värderingar. Varje företag kommer till en punkt då man upphör att förändras till följd av sin storlek. Då man slår om från innovation till konservering. Från att utveckla till att bevaka. Som individer med full makt över sina egna sinnen är verkligheten behagligt rörlig och kan förändras i takt med de egna önskemålen.

Organisationer är dessutom utmärkta hemvister för dolda agendor. För att skingra spårbara indicier till agendans ursprung och sprida dess utövande på individer med ingen eller högst partiell kännedom om vad skylten över entrén egentligen står för.

För om man tänker efter - vad i människans bästa intresse kan utgå från något annat än individen? Och – om man tänker en ganska lång bit till – är inte alla individer på ett eller annat sätt också samma en.

Det var där någonstans vi tappade religionen. Då den blev en organisation, till utförandet av en helt annan agenda med bäring på att avlägsna den individuella makten och ersätta den med en kognitiv skenmakt som vi idag benämner ”friheten”.

Skuldbubbla

Det talas om skuldbubbla och överbelåning bland svenska hushåll. Eller vartenda västerländskt hushåll för den delen.

I hela världen lider människor eftersom de har för lite pengar. Folk går hungriga, fattiga och sjuka. Företag går på kneken och den offentliga sektorn snålar sig fram genom tillvaron vändandes varenda slant mins tre gånger.

Är det inte varje medborgares ansvar att skapa de pengar vi alla så trängande behöver? När man lånar skapar man ju pengar. Att man sedan binder upp sig på att betala ränta på de nypåhittade pengarna man skapat och kanske dessutom amortera, det får man kanske se som en teknikalitet som får lösas på lite längre sikt. Eller?

Det kreditbaserade finansiella systemet bevisar varje givet ögonblick sin egen orimlighet men överlever också kanske just på grund av densamma. Andra lösningar? Tål att klura på.

Grundlagslurad minus en vecka

Om allt går som det ska – och det har det gjort hittills – så kommer Sverige att på onsdag ha beslutat om en i stora stycken förändrad grundlag. Vissa tycker att inskrivandet av EU-medlemskapet är den knepigaste passagen. För egen del tycker jag nog att det där med att militären ska få sättas in mot medborgarna är lite svårsmält. Faktiskt.

Men det är ju en smakfråga. Media? Sorry – nejnej. Inga frågor, tack. DN har emellertid, på grund av de så förhatliga Sverigedemokraterna tvingats nämna saken.

Det är nog ganska lätt att tro – i egenskap av makthavare – att denna form av lagändringar i det fördolda är en smidig och snygg lösning. Utifrån (eller kanske snarare inifrån) det maktkonserverande synsättet är det ju fullkomligt logiskt och säkerligen i enlighet med påbud från dockteaterdirektionen.

Men när det väl kommer fram hur saker och ting gått till. När fler än jag och de futtiga hundratusentals som med mig begripit vad det är som försiggår ackompanjeras av större delen av populationen. Då kommer saken i ett annat ljus. Och det förefaller också som om ledande politiker inser detta och ser till att avgå med viss stil och i tid.

Kakmonstret

Nu börjar det bli dags att röra sig hemåt, storstadsdagen lägger sig att dö och skogens lockelser hägrar. Till kakmonstret som tack vare svärfar härjar därhemma. "Kaka, kaka! Kaka bakom glas!".


Favoritmonster

Rastfullhet

Lyssnar och tar intrycken som kom i rastlösheten. Den självdrivande skygglappspropultionen. Den flyger förbi mig och fastnar kanske i annan materia. Eller så fortsätter den att flyga, ackumuleras, varv på varv runt planeten för att så småningom erhålla tillräcklig massa för att befrias från gravitationen och lämna klotet med svepande vingslag.

Ser hur det var. Då. Hur jag mådde, hur jag tog det och vart jag tog vägen. Att det var en prövning konstruerad för framtida välbefinnande och det kornet av förbjuden lust som jag beslutade mig för att plocka upp växt till en absolut underbar värld av lycka.

Hur brottet mot rådande ordning och insikten om dess obeveklighet fick mig att kliva ut i ljuset och låta hjärtat få leva tillsammans med 1575 millimeter absolut fullkomlighet och anhang. Det är ingen liten händelse. Hur livet vände sig 180 grader och hur jag så småningom insåg att jag slipper mejsla ut mina uttryck i urberget tusentals meter under jord.

Hur de jag vänt ryggen haft tålamodet att vänta på mig. Hur de fortfarande ler mot mig och låter det ta vid där det stannade. Hur det som är passar skarvfritt in i det som var innan jag försvann, som ett svar på varje dröm redan då för nästan 20 år sedan har sitt kompromisslösa svar här idag.

Tiden är måhända en bisak i det hela och även om lektionen var lång så var den sannolikt nödvändig. Mellan då och nu finns en stor död yta av tid. Men all den relevans och falska korrekthet som den krävde under sin speltid upphävde sig själv och nu är det som om den aldrig funnits.

Tiden är en klurig rackare. För vad än klockan hävdar så är hon inte linjär. Inte ett endaste litet dugg.

Dubbelparkering

Min fru hävdar att om man har mer än en traktor så är man stofil. Vidare klassade hon min i egen mening mycket utrymmeseffektiva och i det närmaste geniala parkering av de bägge fordonen såsom varandes relaterat till alltför ymnigt tetrisspelande.

Klok, den där.


Traktortetris - en utpräglad stofilsyssla.

Försök till insikt om kunskap

Kunskap föråldras till följd av allt snabbare omsättning av vad kunskapen förväntas gälla. Nya förutsättningar. Det livslånga lärandet går till stor del på att anpassa sig till nya förutsättningar. Kunskapsmängden kan mättas över tid, vilket gör den som just klivit in i kunskapscykeln till den snabbaste bäraren av kunskap.

(Notering till själv: Det är ju det här jag jobbar med för bövelen. Med att få folk att slippa stoppa in saker i huvudet. Fastän en irriterande stor mängd människor envisas med att kalla det "lärande". Det är inte lärande - tvärtom. Lärslippande, är vad det är. Får utvecklas vid senare tillfälle. Ursäkta avdriften från ämnet.)

Visdom växer till följd av inhämtandet av kunskap. Men huvudsakligen till följd av icke-kunskapsrelaterade händelser genom livet. Kan det vara så att visdom måste inhämtas emotionellt under det att kunskap inhämtas rationellt?


Nya förutsättningar kan kosta visdom i form av ökad rationalisering vilket begränsar emotionell bearbetning. Δ I i figuren motsvarar alltså den visdom som inte kunde inhämtas på grund av trycket från förändrade kunskapskrävande förutsättningar. Den streckade vertikala linjen har stark kronologisk koppling, om ej tvingande.

Man får således ta sig i akt och fundera över vilka nya förutsättningar man vill släppa genom över bron. Många nya förutsättningar ger upphov till visdom. Andra, ofta av teknisk natur, jobbar på kunskapssidan.

Om generositet

I ett samhälle som vilar på grundvalen om det egna största utbytet till minsta möjliga insats kan det verka främmande att hjälpa andra. Det ser lite missanpassat och tafatt ut och är ju rätt ut sagt puckat. Ofta tolkas det som förberedelse till girighet för att passa in i världsbilden.

Varför göra något som inte gagnar mig själv monetärt, materiellt eller till utvecklande av det egna egot? Det är ju så sjukt obegåvat.

Ändå ser man folk som envisas med att hjälpa andra upp ur diken, över vägar, hem med matkassar från affären och med att avliva sjuka får. Folk som tydligen inte har något bättre för sig och är oansvariga nog att sätta andra framför sig själva. För de kan väl inte ha ut något av det? Vad skulle det kunna vara – stackars människor, de borde skaffa sig ett liv.

Vem vet - folk kanske börjar driva företag med fokus på god service snarare än hög avkastning. Sådant måste i det snaraste göras olagligt innan människan finner vägarna till varandras hjärtan och börjar agera som en kärleksfull enhet igen.

Det skulle vara absolut förödande. Om vi istället skulle bråka om vem som skulle få hjälpa till. Då skulle krigen handla om att få hjälpa sjuka och fattiga att hjälpa sig själva och inte som nu att ge dem bistånd och allmosor för att förhindra att de själva lär sig dra nytta av sina naturresurser. För att ta ett exempel.

Absolut förödande. Men tack och lov en ekonomisk omöjlighet.

Om övervakning

Övervakning är ett populärt ämne i dagarna, då till exempel all mailtrafik nu ska sparas i sex månader. Ja, det där känner ni ju till. Och måhända finns det en eller annan som har en åsikt också.

Jag tror emellertid inte att förändringarna i lagstiftning kommer att föra in lagring som en ny entitet. Den har ju pågått länge, om än inte nödvändigtvis just av e-post. De tekniska möjligheterna är inbyggda i själva arkitekturen i vår digitala vardag. Och att den data som hela tiden genereras lagras och används är en oundviklig konsekvens av den mänskliga nyfikenheten alternativt den mänskliga maktlystnaden.

Som utvecklare känner jag många av möjligheterna. Och så känner jag till hur det kliar i fingrarna för att plocka på sig data. Hur man gärna skulle vilja samla på sig beteendeprofiler, vanor, inmatningsdata och så vidare för att senare kunna analysera hur programmen används. Rejäl kvantitativ analys med miljoners och åter miljoners observationer.

Jag vet också hur det är att ha en chef hängandes över axeln och be denne lägga in slika spårningsfunktioner. Saker som skulle kunna avslöja om programmet används otillbörligen eller liknande.

Men det var längesedan. Innan internet var så utbrett som det är idag. Nu bor dessa möjligheter i varje router, switch, modem, proxy, webapplikation, browser, mobiltelefon eller GPS. Allt som har kontakt med nätet.

Ägandet av de verkligt breda tjänsterna konsolideras kontinuerligt och blir till en del av ett hårt packat ekonomibaserat konglomerat av ägande inom alla sektorer. Ett konglomerat som har god anledning att hålla koll på hot mot sig självt. Och vars största fiende utgörs i en bred folklig insiktsfullhet. Något som snabbt kan detekteras via just arkitekturen i vår digitala vardag.

Det är fruktansvärt naivt att tro att ingen information sparas idag. Motivet för att lagstifta är nog snarare att man vill kunna använda informationen också. Eftersom den inte får lagras betyder det ju som ett minimum att den inte kan användas juridiskt. Ännu. Riktigt.

Jag har länge utgått ifrån att allt jag gör i den digitala världen vid behov sparas. Jag är också övertygad om att informationen används av såväl nyfikna utvecklare som maktlystna instanser för kvantitativa analyser samt för att försöka finna sociala samband mellan individer med avvikande åsikter. Framförallt kan tekniken avhjälpa avslöjanden och andra interventioner i tid. Interventioner gentemot interventioner, så att säga.

Om världsherravälde

Jag tycker att det är fascinerande att vuxna människor faktiskt vill ta över världen. Ett beteende som hör hemma i sandlådan. Men icke desto mindre. En variant på själva övertagandeprocessen beskrivs på ett förtjänstfullt sätt här av Eric Johnson.

När Ingves viftar med varningens finger kring hushållens skuldsättning ser man tydligt att den kommer ur IMF:s enorma näsa. En stor, saftig snorkråka häckar nämnligen på fingertoppen. Snor, som i presensformen av stjäla. Kråka, som i underskriften du satt på lånehandlingarna.

"In i fållan, ränteslavar!", "Räntehöjningar - heeeeeeere we goooooo!"

Ett stycke konspirationsteori

Det finns gott om saker som passar i facket ”konspirationsteorier”. Allt ifrån USA spionerar på svenskar till att en hjord violetta elefanter dansat cancan på begäran av Vladimir Putin under David Bowies ceremoniella högtidlighållande av Gustav Wasas första tappade mjölktand.

Men vad betyder egentligen ordet konspiration? SAOL säger:

När man hör talas om saker som verkar lite långsökta så avför man dem som regel som ”konspirationsteorier”. Vilket i folkmun är det ganska förkastliga saker. Folk som sitter och funderar på en massa strunt istället för att ta sig något vettigt för. Eller som man också skulle kunna uttrycka saken:



Det verkar emellertid vara så att den som finner en konspirationsteori snart finner flera till den första hypotesen kopplade samband genom ett nät av djupare liggande rötter mellan olika grenar av det underliggande konspirationsträdet. Personen i fråga får då ta och ge sig – alla dessa utomordentligt fåniga sakerna verkar ju helt absurda. Eller som man också skulle kunna uttrycka saken:



Man börjar nu bli så uppretade på alla konstirationsteoretiker och deras störande dravel om absolut grundlösa samband som är alldeles för avancerade för gemene man att sätta sig in i att man faktiskt tror att de samarbetar i ett slags samordnad desinformationstattack. Denna teori, tillsammans med den om de samordnade stygga araberna som opererar under varumärket Al Quaida är emellertid inte konspirationsteorier. Eller, jo - vänta nu. De är de ju. Per definition.

Men de presenteras som om det vore absolut sanning. Enkelt och lätt att ta till sig. Okomplicerat och mainstream. Man behöver knappt tugga. Då är det sant. Människan var inte dum innan hon blev lat. Hon var lat innan hon blev dum.
Visst sjunger det av en skön ironi? Att som finner samband under den gravt förenklade ytan i våra samhällen ses som sammansvurna gentemot de sammansvärjningar de hittar?

Själv har jag funnit det märkliga sambandet att ju mer tvärsäkert något presenteras såsom varandes, desto lägre sanningshalt har det.

Vilka går först?

Klurar på vilket Europeiskt land som blir det första att lämna klimatteatern. Man får intrycket av att de som varit på väg att lämna paradigmen fractional reserve banking, terror-relaterad bekämpning av civila rättigheter och klimathot som verktyg för godtycklig beskattning och frihetsinskränkning snabbt tystats av finansiella torpeder.

Men det kommer ju knappast att hålla i det långa loppet när den breda massan närmar sig de demokratiskt valda med frågor. De från vilka makten är sagd att utgå. Vilket föranleder ett och annat uppvaknande.

När väl det första landet klivit ur bubblan kan det komma att gå ganska fort. Därav styrkan bakom insatserna att förhindra just detta. Dock, någon måste ju bli först. Jag tippar på Italien. Men ledbandssyndromet till trots kan det faktiskt komma att bli Sverige tätt följt eller tätt föregått av Norge. Det kan svänga fort i Norden, sannolikt eftersom vi skuffats ganska långt från rälsen men fortfarande har naturen och den verkliga verkligheten inpå knuten.

Ytterst läsvärt

Jag menar det. Ytterst, ytterst läsvart. Carl Norberg om kunskap, visdom, att ha fel och nyttiga idioter.

"Svenskar är världens obestridliga mästare på att undvika ansvar för dåliga antaganden. Det är alltid någon annans fel."

...

"Nyttiga idioter är vanligtvis män och kvinnor som är intelligenta nog att behålla en given mängd information, men ändå inte är tillräckligt drivna för att ifrågasätta giltighetstiden eller att följa informationens konsekvenser till en genomtänkt tanke, i form av dess logiska slutsats."

...

"Deras förmåga att tänka är starkt begränsad till memorering. Problemet med detta sätt att se på världen är att det utesluter kritiskt tänkande, intuition, empati och alltså egentligen det som normalt kallas för visdom. Det hänvisar oss till en låda som består av alla de saker vi har lärt oss, men håller oss effektivt från de saker vi skulle kunna upptäcka på egen hand."

Nu har du läst nästan halva inlägget. Lika bra att läsa hela. Har du inte tid med det har du inte en chans att fatta vad som händer. Jag vet att det låter lite kaxigt, överlägset eller rentav taskigt. Men det är likförbaskat sant.

Interpreterförfall

Om man har rutiner för allt. Om den inte följer rutinerna per definition gör fel, och om den som följer dem alltid har rätt. Tar man inte udden av specialistsamhällets lilla positiva egg? Från att ha varit generalist inom livet till specialist inom ett visst segment och vidare till att vara duktig på att följa instruktioner till punkt och pricka. Interpreter, kanske man kan kalla det.

Med det upplägget kan man ju vara helt säker på att inte få in en massa själsligt passande människor i till exempel vård och omsorg. De går sönder av att följa instruktionen istället för själen.

Vi bli dummare och dummare. Och det är naturligtvis inte vårt eget fel - det är den som instruerat oss att fördummas.

Oturisten

Undrar om det inte är så att han lämnar över nyckeln. Eller så har han kanske lämnat huset olåst och kommit överens om att vara borta. Ett brott för att försegla utebliven spårbarhet kring det som länge varit utan värde.

Oodling

Det verkar som om de byråkratiska hjulen för att stoppa verksamheter av arten "odling för husbehov" snurrar fortare än jag trott här hemma. I min enfald var jag under intrycket att detta var ett i huvudsak amerikanskt skeende.

Så icke, via Cornucopia samt M@C.

"Varje enskild sort skall registereras hos Jordbruksverket till en kostnad av 3000:- SEK, och sedan en årlig avgift om 2000:-. De flesta av dessa sorter säljer inte ens tillräckligt för att betala avgiften om 2000:- om året, brutto. Att registerera en bekämpningsmedelresistent GMO-gröda hos Jordbruksverket kostar 200:- kronor. En tiondel av vad en naturlig men ovanlig sort skall kosta.

70% av idag registrerade frösorter ser ut att beröras och riskerar att försvinna. 45 svenska företag drabbas, uteslutande småföretagare i enskilda firmor och som nu får se sitt uppehälle bli olönsamt. Staten och EU är som vanligt det största hotet mot småföretagande, som skall ses som att det sker på nåder i väntan på avgifter och regleringar som gör verksamheten omöjlig." Från Cornucopia

Det rör sig alltså om att göra den kommersiella biten av frödistribution fullkomligt omöjlig vilket i sin tur leder till en "enfaldning" av odlandet. Samtidigt läggs oerhört mycket krut på bevarandet av all världens frösorter i enorma bergrum på Svalbard [SvD 2007]. Två saker som till synes talar emot varandra men som mer sannolikt är olika delar ur samma plan. Jag tror faktiskt att det handlar om att slå ut konventionell odling till förmån för GMO-föda. När möjligheten att odla vridits ur den breda massans händer blir det en ren maktfråga. Skulle sedan GMO-grödorna bli kommoditeter är det de som sitter på Svalbards-nycklarna som dikterar takten.

Jag tycker nog att mönstret är ganska uppenbart. Milt uttryckt. Klartext: "mat=makt". Tidsplan: nu, ganska omedelbart.

Kul citat

Från en norsk bloggare om politikens möjligheter att skapa fred:

"Da kommer verdensregjeringen, som etter deres tro skal gi menneskeheten 1000 år med fred. Jeg ler av dem hele veien til paradis. Denne gjengen klarer ikke å skape fred i et utedass engang. De har de ikke i seg. Sann fred kommer fra hjertet til menneskene, ikke fra politiske avgjørelser"

Lite kul, faktiskt.

Lite utländsk aktivism

Det förefaller som man i en rad europeiska länder på folklig basis tänker anordna en uttagsvåg där man den 7:e december tar ut alla sina pengar för att visa sitt missnöje med fenomenet banker. Och (det är min extrapolerade tolkning) för att påminna bankväldet om att kunderna också är en faktor att räkna med.

Nu är det väl i och för sig ganska troligt att banksystemet av rent likviditetstekniska och sedelmängstekniska skäl kommer att få anledning att påminna sina "kunder" om motsatsen för den händelse att uppslutningen kring uttagsvågen skulle bli så stor som det lite varstans verkar.

Bloggarna [M@C] och [Flute] beskriver aktiviteten på svenska. En översikt över aktiviteterna finns på [Alles Schall und Rauch].

Det förefaller som om ingen aktivitet på temat är planerat för Sverige. Personligen tror jag att det beror på att ingen har just några pengar att ta ut...

Legitimitetsfråga

Det förefaller som om systemet med ekonomisk skuld skapat ur tunna luften är inne på upploppssträckan då Mervyn King, Bank of England i måndags uttalade sig om "alkemi" [Bank Of England - talet i PDF-format, se sidorna nio och 16].

Detta kommer att resa den oundvikliga följdfrågan – den om de befintliga skuldernas legitimitet. Hur kan jag vara skyldig pengar som skapats ur ingenting?

Om jag bottenlånat 1.5 MSEK till mitt hus så har det krävt en maximal insats från banken om 60 kSEK – resterande belopp har banken skapat digitalt. Jag betalar trots detta ränta på hela beloppet och hålls personligen ansvarig att återbetala pengar som inte fanns förrän jag bestämde mig för att jag behövde dem.

Detta blir en intressant fråga för de fogliga låntagarna och för en branch som helt och hållet anser sig leva på förtroende. I och för sig inte kundernas förtroende utan vad man kallar marknadernas förtroende. För kunderna utgör ju inte marknaden i detta fall utan är mer av en rekryteringsbas för ränteslavar.

Ganska ironiskt, faktiskt. Att man sparar och pressar vård, omsorg, skola och övriga sammhällsfunktioner och håller en stor del av världens befolkning i värnlös fattigdom så kan pengar för till att köpa till exempel en sjysst vinkyl eller en 40-tums LED-TV till badrummet skapas digitalt på en mikrosekund helt efter behov.

Förutsatt att den som lånar pengen inte reflekterar över vad det är som egentligen händer. Eller - detta kanske borde gälla återbetalningstillfället istället när man tänker efter. För hur rimligt är det att återbetala en skuld tagen ur luften till den som äger rätt att skapa tillgångar i det närmaste helt obehindrat?

Jag tror vi får anledning att tänka till på den punkten vad det lider. Men fokusera lagom - som i allt. Den genomgripande förändringen sker på samtliga plan varav ekonomi kan synas vara av enorm vikt men - som bevis på sin egen fiktivitet faktiskt bara är "hittepå" och kan upphöra att gälla precis när som helst.

Som man frågar får man svar

Följande snabbenkät på dn.se - i god medial anda. Polarisering ger utrymme att forma det budskap man vill i utrymmet mellan polerna som dessutom bussas ihop att bråka med varandra.


Hm...

Fler exempel på samma linje:
- Kommer du att dö [ ] Ja, omedelbart [ ] Nej, jag har evigt liv.
- Får Sverigedemokraterna finnas [ ] Ja, jag är gammal inbiten rasist [ ] Nej, de ska dö
- Tycker du om barn [ ] Ja, jag är pedofil [ ] Nej, barn är avskyvärda.

Media. I ett litet nötskal. Här, av mig generaliserat - på medias vis ;-)

Nuglad. Censur.

Någon som provat att kommentera artiklar i mainsterammedia på sistone? Inte värt besväret. De tas som regel bort - om de inte ligger i artikelförfattarens avsedda riktning vill säga. På detta sätt får man kommentarsfält som - efter vederbörlig gallring -styrker det redaktionella innehållet (och dess långsiktiga syfte som inte alltför sällan passar in i det nästan vackra pussel av historiskt bedrägeri mot mänskligheten). Finurligt, inte sant?

Vi gillar olika - var det så det var, eller är det olika frågeställningar? Som är olika viktiga? Det är skillnad på olika. Som vi gillar, inte sant?

Om lärande

Det är skillnad på att tala om allt man vet och att lära någon. Inte alltid självklart. I förlängningen att finna tillfredsställelsen i elevens utveckling istället för i det egna briljerandet.

Önskan, förväntan och fruktan om uteblivelse

Jag har länge trott att om man önskar sig något riktigt mycket så säkerställer man att man det aldrig kommer att inträffa. Som bevis har jag anfört alla de penga- och framgångsrikhetstörstande personer jag sett köra i diket genom åren – kvävda av sin egen ambition.

Men kanske var det inte ambitionen som kvävde dem utan rädslan för att misslyckas? För det är ju en enorm skillnad på att önska sig något och att frukta att man inte kommer att få det, även om det är två sidor på samma mynt.

Om jag kommer med en stor och stadig utfästelse. Börjar jag inte i samma ögonblick oroa mig för att den inte kommer att falla in? Och för det åsnearsel jag kommer att se ut som när jag så storeligen haft fel.

Samma sak med materiella saker och pengar – om jag verkligen desperat behöver pengar så oroar jag mig med sannolikhet mer för att jag inte ska få dem än vad jag utan tvivel bestämmer mig för att de ska komma till mig.

Och så vidare. Tricket verkar sitta i att verkligen önska sig det man vill ha och inte låta sig ansättas av tvivlen. Detta förefaller till min egen förvåning oerhört rationellt när allt kommer omkring. Och jag tänker storeligen utfästa att detta är sanning utan att oroa mig för att se ut som ett åsnearsel.