Utlösarbanken

Utlösarbanken (UB) "Utlösaren". Affärspolicy


Bakgrund:
De som hamnat i ekonomiska trångmål på grund av personlig konkurs till följd av eget företagande har ofta värdefulla erfarenheter, kontaktnät och stor revanschlust i bagaget.

Idag har den som hamnat i personlig konkurs ofta inget incitament att tjäna pengar då det som intjänats utöver existensminimum oftast dras direkt. I många fall är det tydligt för den enskilde att skulden aldrig kommer att behöva skrivas av.

Detta ger i sin tur upphov till antingen ett slags apati eller lösningar baserade på svartjobb av olika slag.


Uppslag:
Att starta ett slags riskkapitalverksamhet på helt kommersiella grunder där lämpliga entreprenörer ges möjlighet att snabbt lösas från sina skulder och driva upp nya verksamheter för såväl återbetalning av skulden som framtida avkastning för såväl entreprenör som finansiär.


Mission:
Att generera långsiktig ekonomisk avkastning i partnerskap med drivna entreprenörer.


Metod:
Att finna driftiga, erfarna företagare som av olika skäl hamnat i ekonomiskt trångmål. Att gå in som partner i nya projekt där en delkomponent är sponsring i form av lösande av entreprenörens skulder.


Policy:
Investerat belopp ska återbetalas inom fem år med ränta motsvarande marknadsränta plus fem procent.

UB har majoritetsägande i den finansierade verksamheten.

Entreprenören ska via anhöriga eller andra borgenärer sätta in en del (ca 25%) av det totala investeringsbeloppet. Denna insättning kan också utgöras av t.ex. lokaler eller liknande.

Någon som har lust att starta? Kanske om ett par tre år.


Detta var skåpmat daterat hösten 2008. Här finns en förklaring till du just matats med den.

Nytt liv

Att få det serverat på det sättet. Ett ögonblick ur framtiden. Kristallklart.

Med allt jag önskar och någonsin längtat efter. Med små, små detaljer som får mitt inre att komma i självsvängning. Allt och alla satt i sitt absolut rätta sammanhang.

Hur kan du, som ju bevisligen är en annan människa, beskriva min dröm så exakt?

Hur kan vi dela den så in i minsta detalj?

Någon eller något har bestämt oss för att detta ska hända. Det orimligt underbara i känslan kommer också ur kontrasten mot vad som varit innan. Vi, som bägge dyrkat vår egen sorts ensamhet. Nu får vi njuta på annat vis. Kanske var det på tiden. Hursomhelst hade det inte kunnat hända tidigare. Allt har sin mening, uppenbarligen.

Det. Och mycket, mycket annat. Ger anledning att fundera. Eller, vilket jag föredrar, njuta. Låta det fortsätta skena och känna hur allt läker samman. Och nytt formas. Självklart, som menat.

Detta var också det skåpmat daterat hösten 2008. Här finns en förklaring till du just matats med den.

Hårt nystan av eld

Omvägar. Sprugna ur genvägar. Uppskjutanden. Lämnade ohanterade att komplicera sig själva.

Hårdare och hårdare.

Tillsynes oupplösliga. Kvävande. Upphävande av livslust.

Men ändå - bränslet i vilken den lilla, lilla lågan kan börja brinna.

Den som först känns avgrundsdjup, outhärdligt smärtande och som du gör allt för att släcka.

Men som obevekligen kommer att växa, bära dig igenom och hålla ditt hjärta frostfritt på vandringen.

Till en början stickande värme. blir behagligare efter vägen. som du lär dig att älska.

Som när det är över håller dig sällskap.

Och lyser upp. Kanske visar vägen till andra vars eld kan komma att brinna för dig.

Detta var lite gammal skåpmat daterat hösten 2008. Här finns en förklaring till du just matats med den.

Jubileum

Tjohoo! Den här bloggen fyller ett år. Ett helt år. Precis just nu. Det trodde jag aldrig. 341 inlägg (342 nu då) har det blivit. Mest en massa skräp, förståss. För mig är det fullkomligt obegripligt att någon annan än jag själv faktiskt orkar tugga i sig vad jag dumpar här.

Skrivandet har alltid varit en oerhört viktig del i min mentala hygien. Om någon sedan läser det eller inte spelar inte såvärst stor roll. Kanske. Men detta är det första avstjälpningshörn utan yrkesmässiga förtecken där jag faktiskt utger mig för att vara mig själv.

Och då blir det ju extra kul att det finns ett antal sinnen som faktiskt frivilligt (för det är så jag tolkar det - rätta mig gärna om jag har fel) och mer eller mindre dagligen besöker denna utmark i cyberrymden.

Stort tack för det. Och skyll er själva. Inga planer på att ge upp och inga planer på att fortsätta. Inga planer. Så länge det finns lust och tid fortsätter svadan. Inspiration, kallades det visst. Och som livet och världen ser ut just nu så finns det ju milt uttryckt gott om sådan.

Just den kommande veckan är emellertid lite speciell. Jag har ju gått och gift mig och sådär. Och när man gör det finns det ju en sedvänja (märk: sädvänja är något annat) att man tar sin mot bättre vetande relativt nygifta hustru i hampan och drar iväg en sväng. Så nu drar vi en liten repa.

Bloggen då? Jo - jag tänkte såhär: När jag träffade den där frugan så hände det en massa saker. Och naturligtvis som alltid när det händer en massa saker så skriver jag. Och den här gången hände det ju logiskt nog mer än vanligt. Jag skrev på ett annat ställe på den tiden. Hursomhelst så tänkte jag att jag tar lite skåpmat därifrån och stoppar här sålänge.

Hejsålänge.

Dubbelt dubbelfnuttfnatt

De senaste månaderna har tidningarnas nätupplagor nästan helt övergått till att uttrycka sina rubriker i citatform. Alltså rubriker som "Människor skrek på platsen", "Står inför stora utmaningar", "Vi bor sämre än djur", "SD förlorade debatten" och så vidare.

Man säger något. Men man säger att man säger något som någon annan säger. Inte att man säger det själv. Utan att man själv säger att vad man säger är att någon annan i själva verket säger det man säger.

I dag överträffade SvD emellertid sig själva:


Någon säger att vi säger det någon säger. Nej - vi säger att någon säger att någon säger det vi säger. Hm - vad ska man tro?

De dubbla dubbelfnuttarna fick markera kulmen för funderingen kring var alla fnuttar kom ifrån och varför de har ökat så på så kort tid? Kan det vara så att de som sätter rubrikerna och lydigt författar sina artiklar baserat på de källor som trycks ner i halsen på dem av respekt för sig själva sätter citationstecken kring rubriken för att själsligen markera att de inte står för vad de skrivit. Att de fattat men bara gör sitt jobb.

"Ta mig inte på orden".

Linjer och himla verkande kroppar

Nyttjandet av vertikala vektorer i logistiken för de horisontella linjernas utplacering kan visa sig vara långt mer relevant än anat. De vertikala vektorerna och dess upplyftande egenskaper kan visa sig förbinda ytan med inkapslat hålrum som hämtat ur fiktion. Nyliga korsreferenser i fullkomligt oväntat sammanhang kan visa sig vara av begränsad slumpvishet. Vad det nu innebär i sin tur. Kanske förklarar det den givna dragningskraften och dess eventuella påverkan. Planens storlek kan ju ännu inte vara helt känd.


Bär mången likhet, när man tänker på saken.

Runt nästa hörn visar sig nya vinklar. Som trots att den ändrar betraktarens vinkel mot det som åskådas inte nämnvärd ändrar vad som tidigare kunde iakttagas utan snarare gav ytterligare en dimension till det betraktade. Betraktad från en imaginär fokalpunkt kan kanske lamellerna som separerar illustrationerna såsmåningom försvinna för att låta fackens innehåll interagera med varandra. Varpå sannolikt den helhet där framträder i sin tur visar sig vara nästa utmanings första steg.

Bägge borta

Världens utan tvekan längsta tålamod har tagit slut.

Aversionen mot de stängda dörrarna. Skruvandet av orden. Den varma känslan av närvaro utan att något för den skull måste sägas. Den stora näsan. ”Ordnar det sig inte så ordnar det sig i alla fall”. Total nyfikenhet.

Det fanns två ganska lika. Två för mig obeskrivligt viktiga. Trygga, intresserade och okomplicerade. Nu finns ingen av dem kvar längre. Den yngre försvann först. Den äldre försvann igår. Född 1917. Död 17:17. En symmetri hon själv nog skulle lagt märke till.

Det var en björn som just bajsat i skogen. Men så hittade han ingen mossa att torka sig med. Lite längre bort såg han en hare. ”Du, haren?". "Ja", svarede björnen. "Luddar du”, frågade björnen.
En klassiker

I höstas pratade hon om varför hon fortfarande levde. ”Det finns tydligen något kvar jag måste lära mig, undrar vad det kan vara” sa hon.

Döden knackar på mellan varven. Även denna gång som en befriare. Och denna gång väntat sedan så mycket längre tid. Döden är nog inte riktigt vad man får lära sig att den är. Den är en slags markering av slutet, givetvis. Och det enda vi med säkerhet vet om slutet är att vi inte vet när i tiden det infinner sig. Samt att vi inte själva fattar det beslutet, vad vi än tror.

”Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.”
Alf Henriksson. Hon kunde den utantill.

Klimatförändring

I samma styvnackade och orubbliga takt som medierna fortsätter att åtlyda sina koncentrerade uppdragsgivare genom att - med något glimrande bevis på själslig integritet som undantag – hålla lögnens tentakler under armarna så frodas den insiktsfulla diskussionens klimat annorstädes.

Den upplysande, ifrågasättande och prestigelösa jakten på insikt, samförstånd och trevandet efter en fortsättning på en annan bana. Ekonomi, vetenskap, religion, vardaglig insikt och sådant som aldrig tillåtits passa in blandas i det inifrån men ändå utifrån drivna upptäckandets kärl för att lämna de artificiellt skapade synteserna och upptas i vad som hålls samman intuitivt.

Om jag ville skada denna process skulle jag skicka ut mina löpare att etablera sig bland den beskrivna skaran. Jag skulle ge dem några veckor på sig att vinna respekt och gillande; ty sådant står snabbt att inhämta för den som har modet att ta bladet från munnen. Därefter skulle jag be dem införa prestigen i sin intellektuella biosfär och fostra de små schismerna att bli stora sprickor.

Söndra inifrån en insida som ingen valt men som visade sig finnas där utan att någon lagt sig i vinn om det. Vilket raskt märkts upp för söndring enligt rådande ordning. Dock, i den takt diskussionens klimat förändras så finns snart inget utrymme för det prestigebetingande sprickbildandet. Det brådskar för den med ovan nämnda incitament att effektuera sina avsikter. Plan B är den stora tystnaden. Men då är det redan för sent.

"Vem som helst kan inte odla en åker"

Flagrant exempel:

"Det uppslitande inbördeskriget skapade enorma flyktingströmmar och värdefull kunskap har i dag gått förlorad. Vem som helst kan inte odla en åker. Därför är man beroende av utländska investeringar, som i sin tur kräver ett juridiskt ramverk för att inte lokalinvånarna ska gå miste om intäkter."

Citat från en artikel om Södra Sudans potentiella jordbruk på DN.se idag.

Vem som helst kan med mycket enkla medel odla en åker för sitt eget bruk och i den skala det kräver respektive tillåter. Storskaligheten finns kanske där just för att de utländska investeringarna ska ha ett existensberättigande. Och så vidare.

Kinaspel

Att flytta västvärldens produktionsjobb till Kina - ekonomiskt drivet? Den nutida penningens ursprungslösa existens leder i bevis att den ekonomiskt drivne är den undantagslöst manipulerade.

En maktkamp på en viss nivå är också undantagslöst helt enligt plan på en annan. Det var kanske dags för den urbaniserade industriellt produktionsstyrda inrutningscirkusen att besätta själsligt (alltså inte politiskt^*) alltför fria Kineser? Det visar sig sällan vara antingen eller (se logiskt stickspår).

*) Enligt skolboken. Man kan emellertid kontemplera härvidlag då åsiktsmatningen varit osedvanligt påträngande.

Om att byta åsikt

Undertecknad har varit en verkligt varm förespråkare för EU-samarbetet. När jag 1994 röstade ja till EG kände jag mig som en ansvarstagande kosmopolit i vardande. Jag hade röstat för min generations framtid utifrån min egen surt förvärvade insikt och kunskap. Baserat på utsikten från min intellektuella piedestal.

När jag några år senare började pendla till Düsseldorf med 07.05-planet från Arlanda (gate ett) var och varannan morgon kände jag den Europeiska andans vingslag fläkta mot mina beresta kinder. Jag smålog när jag tänkte tillbaka på den där valdagen någon grådaskig dag i någon av Uppsalas otaliga förskolor då just min ja-röst började göra nytta.

Några år av pendling senare började man handla med Euro. "Der Euro kommt" afficherades det på tysk mark. Det började kännas som om vi stod utanför. Jag kunde för mitt liv inte begripa de förändringsrädda bonnläppsfundamentalister som faktiskt gav upp Sveriges position och medbestämmande i Europa bra för att jävlas. "Skyll inte på mig - jag röstade nej" - patetiskt. Stackars blindstyren som gick omkring i sin rädsla uppe i norr och inte förstod vilket hinder de utgjorde.

Vid tidpunkten för EMU-omröstningen hade jag redan lämnat Stureplan för Solna. Nederlaget (för det var så jag upplevde det) kändes inte så hårt utan födde en eller annan tröstande tanke på den lilla valutans potentiella fördelar. I samband med en omläggning från börsnoterat och riskkapitalfinansierat kvartalsrapportsrövslickeri till paradigmet skapa intäkter för att förtjäna sitt uppehälle hade vissa tankar kring småskalighet fötts. Tydligen. Trots att jag då fnös åt det.

Nu, ett ganska stort antal år senare, är jag djupt tacksam över att dessa bonnläppsfundamentalister fanns och finns. Att Sverige i grund och botten är ett ganska EU-kritiskt land. Jag finner mig till min egen oerhörda förvåning varandes en stark EU-motståndare själv.

Det har med småskalighet att göra. Med att leva av marken – tillsammans med de i sin närhet fjärran från stödprogram och uppskalade styrmekanismer på unionsnivå utan någon som helst hänsyn till lokala avvikelser utan tvärtom utformade för att mala ner varje försök till småskalighet. Nu på senare tid genom att faktiskt kriminalisera dem. För allas "säkerhet" och "hälsa", naturligtvis.

De första frågetecknen kring EG var de kring varför de fokuserade så mycket på att standardisera sylt, marmelad och måttstandardisera jordgubbar. För tröga mig tog det nästan tjugo år att begripa vad det egentligen gick ut på. Hur allt användbart som kan skaffas utan att gå genom myndigheter eller privata jätteföretag ska avskaffas med lika tydliga som dolda motiv. Där har EU ett antal roller att spela – som en länk i kedjan av suveränitetsberövande bedrägerier. Som kronan på verket i den åtminstone sekellånga bekämpning av möjligheten till människans enda omistliga chans – självförsörjning – till förmån för mänsklighetens fiende nummer ett.

Man kan kanske dels konstatera att åsikter knappast är något statiskt utan snarare en funktion av vad man tror sig se, baserat på hur man vill se det, i olika faser styrt av olika faktorer - i mitt fall från ett törstande ego och intellektuellt horeri till något lite mer egensinnigt. Och så vidare.

Tunn hinna separerar att hinna och att inte hinna

Skillnaden mellan att hinna och inte hinna låter sig knappt mätas utan utgör en osynlig hinna som reser sig från den oändligt välslipade knivsegg som drar skiljelinjen mellan att styra och att styras.

Att inte hinna är direkt förödande för insiksfullhet och dess utövande. Det placerar psyket i kommaifattläget där varje större perspektiv försvinner till förmån för den pågående fajten. Den som går ut på att hinna med vad som borde hunnits. Hur det uttrycket nu ens kan finnas till.

Emellertid ett mycket användbart verktyg som inte lämnar någon oberörd.

Insiktsfullt utnyttjande

Man möter de som har insikter. Insikter i hur det fungerar. Hur man via sin tro och sin övertygelse kommer någonstans. Hur man genom sin tro och övertygelse tar sig framåt. Hur man genom sin tro och övertygelse når välstånd på andras bekostnad. Nu är denna grupp dessbättre ganska liten även om dess representanter dyker upp på de mest oväntade håll i de mest oväntade sammanhang.

Mycket större är den grupp som fått alla nödvändiga komponenter för att komma till nödvändiga insikter men som fått sin upplysning villkorad med att inte söka vidare på egen hand utan att tjäna meddelarens syfte i alla händelser. Att inte fler ur denna grupp utmanar sin egen föreställningsvärld och bryter igenom det ytterst tunna skikt av hotande kuliss som utgör spärren till fortsatt förkovran på den inslagna vägen mot det oundvikliga och genomgoda själsliga myteri för vilken möjligheten givits är en verklig gåta.

Hur kan man stå så nära och inte våga gå längre? Med vilka medel hålls den medfödda, naturliga och annars obevekliga nyfikenheten tillbaka? Svaren finns kanske bland de gängse bedrägerierna. De om terrorhot, ekonomiska kollapser, materiellt förfall, förlorad makt samt den värsta av alla – den om förlorad heder. Eller i tjusningen med den egna uppåtgående trenden.

Tidens takt

Skillnaden i tiden kan anas. Likaså smulorna av indikationer på att den egentligen inte finns trots sina allt tydligare korsreferenser i sig själv eller just därför. Dess egen gravitation? Som med smygande sänkning av varmvattnets temperatur. Man märkte den inte förrän man insåg att man frös. Förrän man insåg att de egna villkoren för perception och den fysiska omgivningens takt bytt inbördes förhållningssätt.

Kritikpanik

Följande paragraf finns ofta med i affärsjuridikens standardavtal:

Detta förfaringssätt skiljer sig dessvärre avsevärt från hur vi alla skolas i det panikartade avståndstagandets teknik, något som hamras in med en sådan reflexmässighet att vi knappt ens tänker på det. Denna reflex kan vara det mest skadliga i hela vårt nutida mänskliga beteende.

Det handlar om att inte ens ta i sverigedemokrater med tång. Att slänga bort saker som passerat bäst-före-datum utan att ens reflektera över dess användbarhet. Att avfärda den som inte har rätt i varje sak såsom havandes fel i allt. Den senare metoden är kärnan i den drivande diskreditering som så ofta används när någon hotar att slå huvudet på en obehaglig spik. Ett påpassligt framläggande om något fornt misstag, till exempel.

Med syftet att få oss att snabbt stämpla, fördöma och gå vidare. Det är i grund och botten panik. I ett sådant klimat kan ingen egentligen utveckla en tanke utan hålls som gisslan för de möjliga små påhoppens möjligtvis förödande effekt.

I ett sådant klimat finns det inget som heter konstruktiv kritik. I ett sådant klimat finns enbart det blinda upphöjandet eller det totala fördömandet. I ett sådant klimat frodas ingen. Utom den som som frodas av att ingen frodas, givetvis.

Brytaren

Om svärmen av störande signaler skulle upphöra skulle det först bli mycket tyst. Sakta, sakta skull vi kunna se. Och tänka. Bortom det vi nu ser och tänker.

Att skåda bedrägerierna är ett steg framåt. För många avgörande men likväl en början till naturen. Du måste finna modet att ovillkorligen önska dig den värld du vill ha istället för att frukta det du inte vill ha. Modet har du. Var och en har möjligheten att ösa ur modets brunn och bedrägerierna syftar till att försvåra finnandet av denna inre källa.

Det är precis där den springande punkten ligger. Bestäm dig för hur du vill att din värld ska se ut. Och foksuera på det. Med tiden blir det precis just så. Det är tanken som räknas, som bekant.

Skitsnack? Om du bestämmer dig för det.

Vi leker bank 2.0

Detta är en uppdaterad version av inlägget Vi leker bank från september 2010 som inte tog hänsyn till kreditmultiplikatoreffekten, det vill säga det faktum att vad som lånas ut i en bank ofta sätts in i en annan och där ger upphov till grund för ny utlåning vilket ju tvivelsutan ökar "effekten" i systemet högst avsevärt.

Vi leker vederbörligen förenklat¹ starta-bank-leken och kikar på banken inifrån för en bättre förståelse.

Första kunderna:
Det börjar med att vi (banken, alltså) får en insättning från en sparkund. Insättningen om 50 kSEK hamnar i vår reserv.

Så kommer vår första lånekund in genom dörren. Det är någon som vill låna en miljon till att köpa en sommarstuga. Nu kan det tyckas se mörkt ut för oss som ju bara har 50 000 kr. Men eftersom vi är just en bank är det inga problem.

För lån till fastighet² med pantbrev³ måste vi ha fyra procent av det utlånade beloppet, resterande får vi låna ut ändå. 4% av 1 000 000 kr = 40 000 kr så det går ju hur fint som helst det.

Vi skriver ut lånehandlingarna och sätter in 1 000 000 kr på kundens konto, varav 40 000 kr kommer från vår reserv.


Kunden lånade 1 000 000 kr med hjälp av 40 000 kr ur våra tillgångar

De resterande 960 000 kronorna? Eftersom vi är bank så ändrar vi saldot på kundens konto så att pengarna finns där. Vi skapar dem så att säga i det ögonblicket. Detta är kärnan i all bankverksamhet. Skapandet av pengar.

Men. Man kan väl inte bara skapa pengar? Jo, bankerna har den rättigheten så gott som hela världen - undantaget ett antal skurkstater.

Nu föll det sig så lyckligt att säljaren av sommarstugan också var vår första kund - sparkunden. När han erhåller sina pengar sätts de in på hans konto och utgör därigenom grund för ytterligare utlåning. Vi har alltså fått tillbaka de pengar vi precis nytt skapat och kan genast använda dessa för att skapa nya.


Pengarna som skapats måste ju ta vägen någonstans. In bankväsendet igen.


Fler kunder
Lånekunden med sommarstugan får betala 5% ränta amorteringsfritt på lånet, alltså 50 000 kr per år. Men redan efter ett halvår tittar nästa lånekund in genom dörren. Det är en kommun som behöver har det lite kärvt. En skola håller på att förfalla och de behöver låna 12 miljoner för att renovera den. Det är inga problem för oss eftersom utlåning får ske till stat och kommun helt utan reservtäckning². Vi skriver gladeligt ut lånehandlingar på 12 MSEK vilket vid 5% ränta ger oss 600 kSEK per år.

Entreprenören som ska utföra arbetet på skolan har också konto i vår bank. Denne erhåller en förskottsbetalning enligt avtal om 2 MSEK vilken nu också bokförs i vår reserv som grund för ny utlåning.

Vi gör vårt första bokslut. De 50 000 kr vi började med har nu genererat 360 000 kr i ränteintäkt utöver de 10 000 kr vi redan hade. Vidare har vi inlåningsreserver om 3 MSEK vilket ger 3 370 000 kr bokfört i reserven.

Full fart
De 3 370 000 kronorna som banken nu har möjlighet att använda som reserv kan användas för utlåning till bostäder motsvarande 84 250 000 kronor. Om så lite som 10% av dessa pengar hamnar i just vår bank till följd av att avträdande fastighetsägare har sina pengar hos oss ökas reserven till 8 425 MSEK. Vilket i sin tur kan användas till nya bolån om 210 MSEK. Något som ger ungefär 10 MSEK i ränta per år vid fem procent.

I verkligheten...
...är det faktiskt ännu mer bedrägligt. Banker lånar av varandra för att säkerställa att de pengar som blir till genom utlåning snarast möjligt återgår som underlag för mer utlåning. När banker lånar av varandra bokförs samma pengar flera gånger. Man kan säga att pengar som skapats av en bank blir kvar i bankcirkulation såvia de inte tas ut i form av kontanter.


Noter:
¹) Startandet och drivandet av banker är (givetvis) omgärdat av de mest välväxta skogar av regelverk. Den samhälleliga bilden är att Finansinspektionen har översyn över finansmarknaden och ser till att dessa regelverk följs. Internationella valutafonden IMF är emellertid den verkliga makten inom detta system som kallas Fractional Reserve Banking. Om man vill vara lite vitsig kan man säga att IMF bestämmer och att finansinspektionen utövar överseende och inte översyn. Regelverkens ymnighet och vildvuxenhet till trots så är själva hjärtat i bankväsendet just skapandet av nya pengar vilket detta inlägg syftar till att illustrera.

²) Kapitaltäckningskrav – den del av det utlånade beloppet som måste finnas bokfört som reserv i banken. Fastställs enligt Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, samt regelverken Basel I och II. En täckningsgrad om 8% är föreskriven men där finns regler om kapitaltäckningsgrad per riskgrupp också vilket för att de verkliga kraven i fråga om kapitaltäckning ser ut ungefär som följer:

För stat och kommun gäller 0% kapitalkrav av 8 %, vilket som bekant blir just 0%
För banker och bankgarantier gäller 20% kapitaltäckning av 8% vilket blir 1.6 %
För bostadslån med pantbrev gäller 50% kapitaltäckning av 8 % = 4%
För övriga lån gäller 100% kapitaltäckning av 8% = 8%

³) Pantbrev. Ett slags inregistrerad handling som krävs för bottenlån på fastigheter.

Till eller från

Det är alltid lätt att ha en stark vilja bort från något. Men att bara vilja bort räcker inte. Man måste veta vart man vill. Att längta till något istället för att längta ifrån något är en viktig distinktion. Beslut och handlingar som baseras på missnöje leder sällan till någon verklig förbättring. Det gör däremot saker som bottnar i vilja, glädje lust och nyfikenhet.

Det är för alltfler lätt att se brister och rena vansinnigheter i de fundamentala konstruktioner som driver vår så kallade verklighet. Men insikten i bristerna och vansinnigheterna är i sig ingen lösning. De är nödvändiga för förändringars acceptans men de kan - om man ser bortom dem och in i lösningarnas domän - faktiskt vara fällor i sig. Att fastna i de existerande problemens garn istället för att verka för den verkliga förbättringen. Något som flitigt utnyttjas för att fördröja förloppet.

I och för sig inget litet ämne att ta sig an. Men om vi börjar med följande lilla tanke: Om vi inte hade pengar - vad hade vi då? Parat med vad som bör ha funnits där innan religionen blev vad den i backspegeln tycks vara samt frågan kring vad som får rådjuret att mycket distinkt välja sina örter.

Re-volt?

Den ultimata kontrollvaran - elen. Omöjlig att hålla i lager och med en inbyggt nästan tvingande storskalighet. El har blivit en självklarhet och elbrukarna är stadigt i beroende av elleveransen. Detta kan analyseras in i det oändliga. Hur energi som kan lagras t.ex. ved eller olja byts ut mot el. Hursomhelst. Dessa två inlägg i debatten känns på något sätt relaterade:


E24 är lite busiga


Ekfors kraf är mycket busiga enligt Nyheter 24 (SvD).

Klarspråk

"Detta NWO, det kommer emellertid att styra hela världen, inte bara en ansenlig del av det som Rom en gång gjorde för länge sedan, nu från dess huvudkontor i Tyskland. Denna grupp är ansvarig för döden och lidandet på över 180 miljoner män, kvinnor och barn. De var ansvariga för första världskriget, andra världskriget, Koreakriget och Vietnam, etc. De har skapat perioder av inflation och deflation i syfte beslagta och befästa den rika världen. De var ansvariga för slaveriet på över två miljarder människor i alla kommunistiska nationer som Ryssland, Kina, Östeuropa, etc., eftersom de var direkt ansvarig för skapandet av kommunismen i dessa länder."

Carl Norberg beskriver ett nuläge och bryter mot nutidshistoriens tabun. Jag finner det modigt, uppriktigt och ytterst läsvärt. Döm själv.

Dags att formulera en fortsättning. En mänsklig sådan. Bor ett frö i varje tänkande individ. Sannolikt flera i de som hittills inte riktigt hängt med i cirkusen. Känns det rätt så är det rätt. Och vice versa. Rätt enkelt, ansvarets oändlighet till trots.

Något helt annat

Inser att jag gått och blivit lite dystert här. Inte meningen, men allt har sin tid. För att balansera det hela så tänkte jag bara tala om att det är alldeles vansinnigt roligt att åka snöskoter. Absolut vansinnigt skoj är det. Det var bara det. Och denna insikt:

Orimligheten är sin egen definition.

Teknikens många ansikten

Funderat på varför Facebook heter just Facebook?

Algoritmerna för ansiktsigenkänning har blivit riktigt vassa det senaste året. Det faktum att en stor andel av västvärldens befolkning är taggade i mängder av Facebookbilder öppnar fantastiska möjligheter för ett säkrare och mer öppet samhälle (host). Program som matchar input från övervakningskameror mot taggade facebookfoton gör det möjligt att hålla koll på vart var och en befinner sig – steg för steg i bländande realtid.

En israelisk systemleverantör presenterade för flera år sedan lösningar där man analyserar om en person ”uppträder hotfullt” baserat på dennes rörelsemönster. Eller kanske snarare om en person bryter mot det gängse flödet av zombies och på så sätt kan synas vara en risk. Parat med ansiktsigenkänning mot ansiktsdatabasen så har kan man raskt och enkelt se vem säkerhetsrisken känner, vad de talat om och vilka åsikter de delar. Samt kontrollera var de befinner sig. Om inte via övervakningskameror så via någon populär mobilapplikation.

Givet att man inte har slöja för ansiktet förståss. Men det är snart förbjudet. Ytterligare en finurlig liten slump, inte sant?

Om nyanser

Det är kring nyanserna denna omgång står. Att se saker för vad de är och vara större än sina egna mättade impulser. Att skåda genom rädslan. Att gå till botten med det som inte känns rätt. Att inte falla till föga inför sig själv och omvärldens pliktskyldiga fördömanden. Att vid åsynen av äkta insikt även inse att den är ett rörligt fenomen. Att ödmjukhet i all ödmjukhet är det enda hållbara förhållningssättet och att tålamodet är dess outtröttliga bränsle.

Att insikter kan väcka de djupaste hat att inte falla för den enkla och blinda gemenskap som snabbt växer till sig ur dessa hatiska brunnar utan fortsätta söka dess rötter och de närliggande nyanser i vilka mönstren är målade. Mönster som återkommer och som kan visa att det är just den rekursiva frågeställningens och det ödmjuka tålamodets utmaning vi har framför oss. Från min horisont i all tålmodig ödmjukhet.

Bakom varje stor plan finns en liten människa. Den lilla människan står inte att bestraffa. Den lilla människan står att hjälpa. Och på vägen dit kan de mest storartade av själar ha fångats i maskinerier de inte själva mäktar hantera. Sådant måste man tänka på. Det blinda raseriet är en mycket värre fiende än den vi gradvis upptäcker. Och varje gång vi låter det blinda raseriet ta itu med ordningen är vi åter till ordningens ordning. För at gå vidare måste vi över denna adrenalinstinna och socialt sammansvetsande snubbeltråd. Vår tidsålders gåta. Porten till framtiden.

I all envis, tålmodig ödmjukhet.

Från lång text till låttext

"Mitt i civilisationens tekniska kvantsprång, drunknade den moderna civilisationen av skulder, pappershögar, digitala lådor. Det blev för dyrt att använda pengar. Och kleptokratins ständiga subversioner måste förvisso läggas till ekvationen. Den förste kosmopolitiske bankiren frågade filosofen: ”Mina pengar ger mig makt. Jag vet hur man gör pengar. Men hur kan jag behålla min makt?” Filosofen svarade ”då måste du se till att alla andra är upptagna.” Bankiren förstod och såg krig och fred, söndring, kriser, uppgång och fall, divisioner och unioner, ideologier, religioner och katastrofer inför sin inre syn. Sedan investerade han i dem alla."
Från Leewanta: Tjuvarnas paradis.



I många texter finns betydligt mer än man kanske inser från början.

Håll huvudet kallt

Det är nu extremt viktigt att hålla huvudet kallt. Trycket på våra panikbenägna psyken är högre än någonsin och vi blockerar effektivt oss själva från den banalt enkla visdom vi alla bär på och mer än någonsin behöver. Krisernas paradigm blåses via diverse personliga hot upp till de rent apokalyptiska nivåerna. Precis just nu och av precis den anledningen.

Du ska inte ska få ro att se vad det är som händer. Så att du inte ska kunna inse hur lätt du kan ändra på det. Vilket i och för sig är oundvikligt för insikten kan enbart fördröjas - inte elimineras.


Aftonbladets löpsedel dagen innan julafton.

Nederbird

Forskningsprojekten HAARP i nordamerika och EISCAT i vår kalla nord skickar ut energi i atmosfären. Så mycket energi att anläggningarna bland annat benämns jonisfärvärmare [WP]. Det är minst sagt sannolikt att den strålning som alstras till viss del reflekteras tillbaka mot jorden i de högre lagren av atmosfären och på så sätt gör atmosfären till en regelrätt mikrovågsugn (apropå global uppvärmning).


Slumpvist hämtad bild ur det amerikanska flygvapnets forskningspapper "Weather as a Force Multiplier - Owning the Weather in 2025" från 1996.

Elektromagnetisk strålning förmodas också ha påverkan på hjärnan [WP]. Personligen är jag av uppfattningen att hjärnan är i det närmaste elektromagnetiskt styrbar. Kan förklara fåglar som dör samt en eller annan human avvikelse i fråga om benägenhet till våld eller nedsatt perception. Samt kanske en eller annan död fisk.

Det faktum att döda fåglar och fiskar dyker upp i de traditionella mediakanalerna är emellertid det mest häpnadsväckande. Liknande händelser har ägt rum i åratal utan att det uppmärksammats. Med all sannolikhet kommer vi med tiden att få en förklaring till de döda fåglarna från officiellt håll. En förklaring som kommer att ge ledtrådar, inte svar - oavsett hur den uttrycks. Sommarens surr om bin bar ju liknande förtecken.

Hur det än må förhålla sig med detta så är fåglar och fåglars död något som alltid varit av signifikans för människan. Att tolkas. Att reflektera över. Oavsett orsak subtilt signifikant. Fågel, fisk eller mittimellan?

Det bubblar

Signaturen Lincoln startade en ny blogg idag. Han har skrivit svart på vitt vad som var utgångspunkten för mitt eget sökande efter samband. Vill du förstå avstampet i vad jag skriver utan att behöva dras med mina krångliga språkabrovinker rekommenderar jag en genomläsning av hans första inlägg. Det är långt – jag vet – men språket är rättfram och okomplicerat. Eninläggsbloggen kallas "Ett nytt penningsystem" och finns här: parasitstopp.wordpress.com. Häromdagen petade bloggaren Fritenk fram Folkstyreboggen att fyllas av de som känner sig manade.

Det bubblar som sagt. Internet är fullt av källor. Ett säkerligen störande stort flertal oerhört mycket trovärdigare än de koncentrationsägda traditionella kanalerna som lever i gränslandet mellan förbrukat förtroendekapital och monopol. Ett monopol med en stark önskan om att tysta resterande tjatter och vars förevändningar omsorgsfullt placerats i människans medvetande just genom monopolets försorg.

För dig som inte riktigt vet. För dig som fortfarande tror på vad du läser i till exempel tidningen, hör på TV eller via de stora nyhetssajterna. Ta en titt på ägandet bakom källan. Ta en titt på hur intäktsflöden, styrelseammansätning och ägande ser ut. Gå ett par tre led eller mer. "Privat" eller "Public Service" betyder ingenting. Köp inte enkla stämplar utan fråga dig vad källan tjänar för syfte för dess intressenter. Och du är inte en av dessa intressenter. Du är dess målgrupp, dess subjekt. Det är påverkan av dig som är dess syfte. Dags att fråga sig varför igen.

Det är jobbigt att läsa. Ännu jobbigare att tänka. För att inte tala om hur besvärligt det är att komma till insikter med de känslomässiga aspekter det för med sig. Men när det väl är gjort blir allting mycket enklare. Du inser att du har ett oändligt ansvar. Precis som alla andra. Du begriper att det inte var dig det var fel på hela tiden. Att ditt tänkande, funderande och dina aningar faktiskt var helt riktiga. Det som du lärt dig var orimligt, precis som det kändes.

Vi kommer snart inte att kommunicera på det här sättet. Dags att maximera nyttan med Internet innan vi glider över i nästa fas, inledningsvis med fasa, sannolikt.

Baklängesgenomgång

En liten baklängesgenomgång i all enkelhet och i synnerligen selektivt anda.

Tidpunkt	Alternativ ett	Alternativ två
Nu	Skandinavien är en trolig terrormåltavla, därom råder ingen tvekan. Kampen mot det blinda våldet kräver att var och en med rent mjöl i påsen offrar lite frihet.	En tilltagande grad av uppvaknande i skandinavien i kombination med ett tveksamt parlamentariskt läge i Sverige hotar sedan länge fastslagna agendor och överenskommelser.
Mellandagarna	Danska PET och svenska SÄPO berättar att de avstyrt en islamistisk terrorattack mot Jyllandspostens Köpenhamnskontor.	Representanter från dansk och svensk säkerhetstjänst matar allmänheten med vad som beslutats nödvändigt för att stärka lögnens trovärdighet.
Lördagen den 11/12	En självmordsbombare med kopplingar till muslimska extremister misslyckas med att skapa förödelse i ett julhandlande Stockholm.	Ett lämpligt offer av utländskt ursprung drogas, förses med fjärrstyrd bomb och ställs av i centrala Stockholm vid shoppingdagens slut.
Oktober	Bombhot har framförts mot centrala Göteborg i samband med julhandelns uppstart. Polisen genomför bevakning och gripanden baserat på en verklig hotbild.	Svensken är inte tillräckligt rädd för terror. En plan för psykologisk instabilisering av svenskarna mjukstartas genom fejkade insatser i Göteborg.
Mars 2005	Jyllandsposten hyllar yttrandefriheten genom att publicera ett antal karikatyrer av profeten under rubriken ”Muhammeds många ansikten”.	Jyllandsposten tar på sig rollen som provokatör för att bereda vägen för terrorskräckbaserad integritetskränkande lagstiftning i Skandinavien de kommande åren.
Sent 1980-tal	Järnridån faller och västvärldens alla regeringar jublar över att deras fiende nu verkar förlorat kraft och att man därigenom kan dra ner på försvar och maktmaskinerier.	Det kalla krigets teater gick inte att upprätthålla längre eftersom Sovjet fick ett styre som inte var insatt i den större planen. Nu var det bråttom att få till en ny fiende och lotten föll på den Muslimska världen.
Vår tidsålder	Världen är en farlig plats. Därför väljer befolkningar via sina parlament representanter att vaka över folket, bevara deras suveränitet och skydda dess intressen.	Världens befolkningar hålls rädda och hunsade av mörka makter i ett ytterst långvarigt bedrägeri (vi talar sannolikt tusentals år) som inför sitt ofrånkomliga avslöjande skyddas med alla makters medel.

Hur ser det ut, egentligen?